Om jag var Sofi Fahrman

Jag tror att alla någon gång tänkt "Tänk om jag kunde få vara xxx för en dag..."

Jag satt en dag i min kammare och tänkte precis så. Tankarna vandrade iväg och jag försökte leva mig in i livet som Johnny Depp, Thåström, Crazy Frog o.s.v. Fantasin tog mig med på äventyr av de vildaste slag och jag förundrades över att livsöden kan te sig så olika.

Till sist kom den oundvikliga tanken: Hur är det egentligen att vara Sofi Fahrman för en dag? För att försöka måla upp en bild av mitt liv som Sofi Fahrman började jag att rent fysiskt sätta mig in i hennes liv. Resultatet kan ni se på bilden ovan (klicka på bilden för att få se full storlek).

Frågorna man ställer sig är många. Får hon royalty på alla bilder på sig själv? Vem måste man "bli vän med" för att Aftonbladet skall publicera 10(!) bilder på en själv på samma skärmuppslag? Smakar verkligen hennes hår sockervadd? Hur är livet på den mörka sidan? Hur är det att ha en bildbyline som täcker 25% av helsidan i tidningen? Hur är det att ha 4-5 bilder på sig själv som täcker resterande 75% av helsidan i tidningen? Är verkligen värdighet något man bryr sig om nuförtiden? Hur stavar man egentligen grävande journalistik? Undra hur det skulle vara att arbeta på en riktig tidning?

Jag såg upp mot himlen och tackade Gud...

Sudokulösande läsare minns säkert när jag i Juni blev "alla-skall-med-huntad" av Oriflame (ni med guldfiskminne kan uppdatera er HÄR ).

Den gången gjorde jag det klassiska misstaget att tappa inbjudan i giljotinen varpå jag blev tvungen att återställa den i sitt ursprungliga utförande med hjälp av tejp.

Idag gjorde de ett nytt försök och gissa vad som hände. Exakt samma sak! Hur stor är sannolikheten för att detta skall hända 2 gånger?

Hur som helst var jag tvungen att pussla ihop bilderna. Här hände mystiska sak #2. Som ni ser på bilden ovan lyckades jag tejpa ihop bilden så gott som exakt som den såg ut från början. Det skumma är att när jag var klar var två pappersbitar över!

Det enda jag kan säga om detta är att Jesus insats när han fick 5 bröd och 2 fiskar att räcka till 5000 personen kanske inte var så mycket att hurra för.

Ett opium för folket har blivit folkets opium

Av de som "läser" denna blogg hittar ca 40% hit via Googles bildsökningsfunktion. Nu tänker du säkert: "Det låter kanske lite i överkant, men han bjuder ju faktiskt på trevliga bilder så det är på inget vis osannolikt".

Nu är det dock så att det sökningarna inte riktigt sprids ut jämnt på alla bilder jag publicerar. Av de ca 40% som kommer hit via bildsökningen så har ungefär 75% klickat på någon av bilderna ovan. Sjukt? Ja!

Vad beror nu detta på? Den slutsats jag kan dra är att jag inte var helt fel ute i min bloggning till Bild 2. Ni trogna läsare vet att jag där redogjorde för hur M&M lömskt, men smakfullt, siktar på världsherravälde (ni icke rättrogna kan läsa in er på länken). Man har med andra ord redan lyckats hjärntvätta ett stort antal människor med tillgång till internet.

Gott så, men hur kommer Bild 1 in i bilden (he he)? Svaret är enkelt: Tar man över världen så tar man över HELA världen. Då denna bild hör till uppföljningsbloggningen efter Bild 1 så är den givetvis minst lika intressant för det fogade folket.

Obs! Merparten av besökarna via dessa 2 bilder härstammar från Tyskland. Jag lägger inga som helst värderingar i detta...

ursäkta mig - men hej - man har väl rätt att ändra sig?

Åsikter jag reviderat den senaste tiden:

Reggae
Förr: Bara dåligt.
Nu: Inte alltid dåligt.

Alex Schulman
Förr: Varför är han känd? Jämför: vem som helst i Aftonbladets nöjesdel.
Nu: Sjukt rolig. Exempel

Blogg
Förr: Vem bryr sig om vad andra skriver i sin blogg?
Nu: Min blogg är bra, alla andra är dåliga.

Mobiltelefon
Förr: Det räcker gott att kunna ringa och skicka sms.
Nu: ...men det är roligt med andra funktioner också.

Med detta vill jag påvisa att jag är en ytterst dynamisk och föränderlig person som håller sig à jour med de senaste trenderna och vet vartåt det blåser.

Nu tänker säkert många av er: "kappvändare, opportunist, biafrabarn". Ni har givetvis rätt.

Vilka är ni att göra min mor upprörd?

Det kom ett mail...

"...Kommentarerna är också roliga. Det blir som ett samspel mellan din blogg och dina kompisars kommentarer. Nu på slutet har kommentarerna sinat tyvärr, men jag hoppas att kommentatorerna återkommer snart...

Kram från Mor."

Åk snabba bil, åk!

En dag i mitt lilla liv åkte jag förbi Braehus strax utanför Jönköping. Eftersom jag sällan nekar en ruin stannade jag till där för att kunna ta del av allt sevärdheten har att erbjuda.

En sak jag inte kunde undgå att notera var med vilken tydlighet Vägverket påpekar att det faktiskt är en ruin man tittar på. För att förtydliga valde jag att ta en bild som ni kan se här:


Obs! Autentisk bild

Inte ens en ofokuserad person som jag själv kunde undgå att reda ut situationen och konstatera att det är den gråa fyrkanten till vänster som är Braehus.

Bra där Vägverket, tack för att ni guidar mig i Sveriges myller av kulturminnen tänkte jag. Denna tanke var dock aningen förhastad då jag spontant inte tänkte på vad detta kan leda till i förlängningen. Om denna trend med övertydlighet fortsätter kan man bara spekulera i följderna. Jag har valt att visualisera en inte helt omöjlig situation i kölvattnet av tydlighetsreformen med hjälp av en bild:


Obs! Fotomontage

Det första man kan notera med denna bild är att det handlar om ett ytterst taffligt retuscharbete som skulle kunna driva den bäste reklamaren i fördärvet. Det andra man kan notera är att det tenderar bli lite rörigt med alla skyltar och att naturen lätt kan uppfattas som hindrad i sitt utövande av grönska och frihet.

Vad vill jag då säga med det här?

Om varm mjölk hjälper dig att sova är jag hellre trött...

Svedala... Svedala...

Smaka på ordet. Ligger det bra i munnen? En sak som dock är säker är att jag varit där. Nu menar jag inte att jag varit där i den bemärkelsen att jag gått loss på Swedala Outlet utan att jag verkligen varit i Svedala centrum!

Jag skall dock inte gå händelserna i förväg utan tar historien från början:

Planen
Jag fick ett mail där det stod att jag var inbjuden till någon sorts form av förhandsrea på Swedala outlet, ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. problemet var bara att spektaklet drog igång 09:00. På en lördag! Trots den okristliga tidpunkten åkte jag och min ärade livskamrat Jenny dit för att tjäna en herrans massa pengar.

Utförandet
När vi kom dit visade det sig att de enda som hängde på låset förutom oss var 2 stackars töser från den lokala bygden. I det här läget kände man sig en aning lurad då man sålt sina principer och stigit upp tidigt en helg trots att man egentligen inte var tvungen endast för att komma till en butik helt utan kö. Hade det åtminstone varit Ullared-känsla så hade man kunna motivera sitt agerande för sig själv.

Nu fick vi göra det bästa av situationen och gå loss med löneslantarna. Vi var fokuserade och lyckades få ihop varsin kasse fynd. Efter detta kände vi båda att lite frukost nog kunde vara på sin plats.

Traumat
Vi styrde kosan mot McDonalds då vi har vetskap om deras frukostmeny. vad vi inte hade vetskap om var dock att denna meny inte var vatten värd efter klockan 10:00. Där stod alltså vi klockan 10:40 med skäggen i diverse brevlådor.

Vi valde nu att bege oss in mot "centrum" för att lokalisera ett milt fik med frukostliknande sortiment. Vi var länge osäkra på om vi kommit in i centrum eller inte men kunde till slut konstatera att det faktiskt var downtown Svedala vi stod i. Vi valde första bästa fik och klev in. Vi fick direkt landsorts-catering-vibbar av den allmänt trista inredningen. Vi lät oss inte nedslås av detta utan beställde varsin "Chicken Cordon Blue" från menyn. Till detta valde Jenny en Caffè Latte medan jag siktade in mig på en Cappuccino.

Denna Cappuccino var det absolut vidrigaste jag någonsin druckit och Espresso House-cappuccinon framstår som en delikatess i jämförelse. Och då blev jag akut illamående av Espresso House Cappuccion. vi talar om 99% varm, äcklig mjölk och 1% värdelöst kaffe. Jag var nu i chocktillstånd.

Några Läkerol Cupa senare var vi ute på gatan och bestämde oss för att repa mod och ta en tur på affärsgatan.

Spökstaden
Det var mystiskt tomt i staden och allt kändes ganska grått. Jag har 2 teorier om varför knappt några människor syntes till:

Teori 1: Alla var trötta efter Malmöfestivalen och låg hemma i sängen med langoskoma.

Teori 2: Kommunen hade satt upp denna skylt och invånarna är mycket lydiga:


Efterspelet
Vi bestämde oss tids nog för att vi "gjort Svedala" och tog bilen mot Malmö. Jag kände nu att detta var ett utmärkt tillfälle att svänga förbi kvalitetsbutiken Biltema för att införskaffa nya torkarblad. Biltema är inte bara en butik med allt, väldigt billigt utan även en upplevelsebutik för Jenny. Hon shoppade, cyklade och åkte trampbil. Jag förevigade hennes glädje och ni kan se hur lycklig hon var på bilden:


Nu var vi utmattade, glada och kunde se ut genom bilrutan varför vi inte kunde se en bättre idé än att åka hem. Denna hemfärd gick via ICA för att fylla på matförrådet inför kommande eskapader i våra fantastiskt händelserika och spännande liv.

Mogendans, förtappad ungdom och dålig fokus.

Malmöfestivalens sista dag bjöd på en musikalisk höjdpunkt: Driz and the alarms

Jag har tidigare upplyst den stora människoheten om detta band efter en konsert på Bodoni i slutet av april då jag föll för deras milt gungiga musik av dansantaste snitt. Med den konserten i färskt minne kunde jag givetvis inte neka mig själv att bevittna bandet på årets Malmöfestival.

För att komma till konserten som hölls i Raoul Wallenbergs park var jag tvungen att ta mig genom festivalens myller av white trash och allmän dekadens. Detta är som ni kanske vet inte det lättaste och om man lyckas komma fram fysiskt oskadd så sitter de psykiska ärren kvar en lång tid framöver. Det kommer dröja innan jag kan börja tro på mänskligheten igen. En handväska och ett par örhängen senare var vi i alla fall vid vårt mål och konserten fick vår välsignelse att börja.

Det florerade vissa rykten som gjorde gällande att Driz and the alarms skulle spela förband till The Ark så Stora Scenen samma kväll men detta kunde inte bekräftas.

Konserten var, precis som väntat, ytterst tillfredsställande och jag kunde än en gång konstatera att bandet är en oexploaterad guldklimp på den skånska musikscenen, ett band som förtjänar större erkännande än de fått. För oss hard core fans av Kanal Lokal har vi kunnat se bandet framföra något spår genom vår televisionsapparat men liveuppträdanden har det varit mer sparsmakat med.

Jag fortsätter givetvis min nya trend att leverera videoupptagning av undermålig kvalitet för er, kära bloggläsares, skull. Samla familjen och luta er tillbaka för nu är det dags för "Handle with care" av och med Driz and the alarms:



Nu tänker du förmodligen: "Det här är precis den typ av musik jag tycker om. Jag önskar att jag kunde få ta del av den var dag i mitt annars ganska inrutade liv då detta skulle ge mig stor tillfredsställelse och allmän framgång". Mitt tips är då att surfa in HÄR och ladda ner deras album alldeles gratis.

Titta på mig, jag har illasittande kläder och ful frisyr!

Idag bjöd Malmöfestivalen till nostalgi på hög nivå: Levellers

Denna grupp har präglat en del av min uppväxt och stått för en s.k. "musikalisk fas" i mitt liv, vi talar här om mitten av 90-talet.

Andra musikaliska faser jag gått igenom är t.ex.
• Orup-fasen
• Madonna-fasen
• Imperiet-fasen
• Tori Amos-fasen
• Elektro-fasen

Här bör påpekas att de 2 första faserna var tätt sammankopplade med aktivt Legobyggande.

Som vanligt offrade jag min helhetsupplevelse för mina tappra bloggläsare och spelade in en låt för att dela med mig av härligheten. Som vanligt blev det inte något av de bästa spåren som fastnade på film med ni får hålla till godo ändå, det är ju trots allt en klassiker.

Carry Me


Eftersom vi talar om Malmöfestivalen så forsade regnet ner. För att försöka förmedla en känsla av den vädermässiga misär som rådde väljer jag att ge er en bild:



Trots regnet gick jag därifrån med ett glatt sinne då, de inte längre så unga, herrarna i Levellers bjöd på en hitkavalkad av rang. Bra där!

Ynk, ynk, fy, fy, fy

Idag bar det än en gång av till festivalområdet för att inhandla ett lagat mål mat till lunch. Uppe på Stortorget blev jag påmind om dagens tragiska evenemang: NRJ in the park.

Här har man lyckats samla källorna till allt ont här i världen för att låta dem hjärntvätta dagens redan förtappade ungdom i ett kommunsponsrat spektakel.

Sedan klagar man på att ungdomarna är värdelösa och bara ställer till med hyss. Steg 1 för att få rätsida på generationen som skall finansiera vår pension är rimligtvis att endast sponsra riktig musik och inte aktivt driva dem mot kulturlöshetens avgrund.

Jag låter en av tjejerna på bildens plakat tala:
"Ola är den coola Danni kan ni spola"

Dessa små damer satt alltså framför scenen klockan 12:00 för att vara säkra på att få stå längst fram och svimma till någon sorts form av låtsasmusik med start 19:00. Detta är givetvis totalt vansinne och nästan lika störande som ljudet av Malmös fördömda EU-moppar.

Om vi går ut ur EU, förbjuds då EU-mopparna?
Om vi tar vårt ansvar, förbjuds då reklamradio?

Kostcirkeln på 2 språk

Citatmaskinen #1 slår till igen...

I skolan:
Klasskamrat ojar sig över allt besvär med att ha en häst (kostnader, tidsåtgång o.s.v.) varpå Jenny utbrister:

"Ja men ät upp den då!"

Klasskamraten blir nu tyst en stund för att sedan fråga "Äta upp den? menar du hästen..?".

Det bör påpekas att klasskamraten inte är helt bekant med Jennys lättsamma sarkasm.

När en blir två och alla blir glada

Tvärsnitt
Så mycket mer än ett vackert ord

Hur många gånger har du inte stått där i chokladerian och tänkt: "Jag önskar att jag kunde få se en genomskärning i rät vinkel mot längdaxeln av den där pralinen"?

Givetvis har det hänt dig ett flertal gånger. Jag kan för mitt liv inte förstå hur någon med minsta självaktning kan bjuda till tårt- eller pajbuffé utan att tydligt visa upp ett tvärsnitt av varje skapelse på bordet.

Låt inte dina gäster famla i blindo utan upplys dem om vad som bjuds och lotsa dem mot ljuset.

Ost i grönsaken? Vem hade trott det!

Efter att ha tilbringat ca 30 minuter på Malmöfestivalen känner jag mig mogen att recensera festivalmaten.

Om man bemödar sig att spatsera ända upp till Gustav Adolfs Torg så kan jag tänka mig att en värld av kulinariska upplevelser öppnar sig. Nu gjorde jag inte det utan väljer att döma utbudet efter de ca 10 stugorna mellan Stortorget och Akademibokhandeln.

Den första känslan är att man sett detta förut då det i stort sett är exakt samma stugor som varje år med exakt samma mat. Den enda skillnaden jag kunde notera med blotta ögat var att Bananer i pyjamas valt en något mer moderat storlek på matstugan.

Mat som erbjuds
• Thai
• Kött på spätt
• Indiskt
• Bananer
• Pannkaka
• Munkar
• Ostfyllda jalapenos
• Minimunkar

Eftersom jag är vän av mättnadskänsa försvann bananerna och pannkakan (singularis för 20:-) direkt. För att undvika skörbjugg försvann även Thai och Indiskt i första gallringen. Nu återstod Kött på spätt, Munkar, Minimunkar och Ostfyllda jalapenos.

Eftersom det stod minst 3 personer i kön till köttet på spätt hade även de bränt sina broar. Klassiska munkar försvann sedan då det är för stor kostnad relativt till mättnadskänslan (här talar jag av egen erfarenhet). Via uteslutningsmetoden återstod nu endast Ostfyllda jalapenos och minimunkar.

Minimunkarna doftade förrädiskt gott varför de inte kunde räknas bort bara sådär. Ostfyllda jalapenos såg sådär smaskigt krämiga ut varför jag inte kunde annat än kapitulera för dess kombination av konsistens, smak och mättnadskänsla. Man blir dock inte mätt på 4 st jalapenos, hur mycket ost man än lyckas pressa i dem. Detta problem löstes smidigt med hjälp av den andra kvarvarande utmanaren minimunkarrna, som för övrigt låg vägg i vägg.

Lunchmeny
• 4 st ostfylda Jalapenos - 45:-
• 1 st minimunk - gåva

Kostnaden var aningen hög, men under det magiska 50-strecket. Det smakade ytterst gott och var smakfullt rinnigt. Det enda man saknade var mjukglass till minimunkarna, en annars klassisk festvalkombination.

Statistik
Lunchtid: 12:48
Hungerkänsla: 16:02

Detta är en helt acceptabel mättnadslängd jämfört med andra, mer beprövade lunchalternativ. Vi får inte glömma bort att ingen av lunchrätterna är någon utpräglad huvudrätt.

Sammanfattning
Utbudet på festivalen kan anses som knapert och prisbilden hög, med vissa undantag (exempelvis minimunkarna). Festivalbesökarna får betyg 3 av 10 då de generellt sett varken var fagra eller hade utstrålning. Vädret får en stark 1:a av 5 möjliga då det regnade sparsamt men inte vansinnigt.

Nyheter? Tyvärr, vi fokuserar på Klick-bilagan och dokusåpor.

Låtsastidningen Aftonbladet uppmärksammade idag hur CIA censurerat Wikipedia. Eftersom tidningen främst fokuserar på seriös, grävande journalistik ställde man denna fråga:



Lite synd bara att de glömde ta med alternativet "Jag värderar mina källor och bedömer trovärdigheten från fall till fall".

I skrivandets stund är ställningen:



Är det bara jag som tycker att det borde vara känsligt för Aftonbladet att på förstasidan gå ut med att 72,4% av läsarna inte litar på Aftonbladet.se?

Rädda Joppe! Död eller levande!

Idag var jag med om en nära-döden-upplevelse. Det hela inträffade på lunchen och jag har nu lyckats ta mig samman och känner mig mogen att dela med mig av min fruktansvärda upplevelse. Låt mig ta er med på en resa jag sent kommer glömma:

Lugnet före stormen
Klockan var 12.06 när jag och min kompetente medarbetare Elle tog våra ärenden till staden/centralstationen. Jag skulle, precis som varje torsdag, till Subway för att inhandla en prima BMT-Sub (vi talar om 3 sorters kött!). Elle i sin tur skulle till centralstationen för att inhandla någon sorts form av ätbar vara. Situationen vi skulle komma att hamna i blev än allvarligare då vi inte bara skulle tillfredsställa våra egna lunchbehov utan även inhandla mat till Jögge och AT-AT.

Den traumatiska upplevelsen
Vi går ut genom dörren på 4:e våningen och trycker på hissknappen. Hissen anländer varpå vi kliver in och trycker på entréknappen. Hissen börjar röra sig nedåt i maklig takt och allt känns precis som vanligt. Precis innan hissen når bottenplanet stannar den lika plötsligt som chockerande.

Det tar några sekunder innan vi lyckas samla tankarna och börja tänka rationellt. Vi kan efter någon minuts genomgång av hissens interiör och tekniska funktioner konstatera att vi är fast. Vi lyckas hålla oss lugna och noterar att det rör sig i trapphuset. Det visar sig att 2 personer som arbetar i ett annat kontor i fastigheten är på väg ut för att gissningsvis äta lunch. De 2, för oss okända, personerna uppmärksammar vår situation och erbjuder sig att ringa larmnumret till hissbolaget, en tjänst vi tacksamt tar emot.

Vi har vid det här laget hämtat oss från den initiala chocken över att vara fast i hissen när vi får chock #2. Vad som framkallar denna är att den hjälpsamme personen som ringde larmnumret meddelar att hissbolaget kommer om ca 20 minuter! Vi känner nu hoppet rinna ur oss sakta men säkert och börjar misströsta så smått. Elle kommer nu på den geniala idén att vi skall ta en bild på eländet då vi förmodligen inte kommer att bli trodda när vi berättar om allt fruktansvärt som hänt oss. Denna bild kan ni se ovan.

Vad som gör vår situation extra smärtsam är att vi var så nära att komma ända ner när hissen stannade. Vi talar om en differens på ca 20cm. För att förtydliga detta valde jag att ta en bild som ni kan se nedan:



Tiden gick och vi lyssnad på musik från mobiltelefonen samtidigt som vi förde en intellektuellt stimulerande diskussion. Efter ca 15min anländer hissreparatören och lyckas få ut oss från hissen Gud glömde. Nu tänker du säkert: "Skönt att reparatören kom så att han kunde laga hissen". Icke! Han släppte ut oss varpå han helt sonika lämnade den trasiga hissen och oss åt vårt öde.

Reflektioner
Det var en traumatisk upplevelse som jag kommer bära med mig resten av livet. Om jag inte hade haft Elle vid min sida vet jag inte hur det skulle gått, jag kanske inte skulle suttit här nu. Matsituationen löste sig och alla blev i alla fall mätta. Hissen har länge varit föremål för diskussion då den uppträtt "mindre gott fungerande" under en lång tid. Ingen av oss trodde dock att det skulle gå så här långt och vi får hoppas att fastighetsägaren nu tar sitt ansvar och reder ut hissituationen.

Alternativ version
HÄR

Drick! Din gamle kamelpuckel...

Pizza Hut har visat sig vara en outtömlig källa av blogginspiration och dagens besök var inget undantag. Trogna läsare känner till historien om deras "gratis dessert-erbjudande" och nu har turen kommit till dryckessektionen på menyn.

För 26:- får man ett glas med 0,5l läsk och då ingår gratis påfyllning hur många gånger som helst. Om inte detta erbjudande faller i god jord så finns även en "pitcher" innehållandes 1,6l dryck för 79:-.

Frågan man ställer sig är varför skulle man vilja betala 79:- för 1,6l dryck när man kan betala 29:- för oändlig mängd dryck?

För er studenter kan jag rekommendera en 0,5l läsk med X antal sugrör där X motsvarar antal studenter i sällskapet. Det negativa med detta "sparförslag" är att ni med stor sannolikhet kommer att bli hatade av Pizza Hut och få en, något berättigad, stämpel som fulsnåla. Det positiva är dock att man kan unna sig en generös dricks varför man även kan få en stämpel som "den generöse dricksaren". Endast samvetet sätter gränser.

Microsoft as a girl

Jag ämnar nu publicera ett fullständigt objektivt blogginlägg eftersom jag inte vill påverka någons åsikt då jag helst ser att alla får skapa en egen uppfattning om olika personer.

Helt slumpmässigt väljer jag idag att presentera Linda Rosing aka Bionda. Jag börjar med ett ödmjukt citat från dagens Aftonblad efter att hon via någon sorts form av uppenbart missförstånd blivit utsedd till veckans sexigaste kvinna i ett obskyrt magasin för äldre män med gråa rockar:

– ”Det här är så stort! Ja det är inte lilla Sverige som har röstat (det finns alldeles för många avundsjuka och bittra här) utan britterna. Det betyder mycket mycket mer och konkurrensen är så mycket hårdare”
– ”Bilderna som är i Zoo tidningen är dom nyaste nakenbilderna på mig och självklart mina nya bröst som jag är mycket stolt över”, fortsätter hon.

Detta är givetvis stort då England är vida känt för sina fagra invånare.

För er som inte hört talas om Linda Rosing, eller Bionda som hon också kallas, så är hon känd från:
• (Egen notering: undersök varför hon är känd)

På bilden ovan ser vi även Daniel Nyhlén som är känd för att han skallat fotbollsspelaren Andreas Anderssons näve på en nattklubb 2003.

Le Bombe is the bomb!

Eftersom du givetvis följer denna blogg slaviskt och spenderar dagarna framför skärmen klickandes äpple+R/F5 så vet du att jag i fredags spenderade kvällen på lokal tillsammans med en långväga gäst.

Nu är det inte riktigt hela sanningen utan kvällen slutade på Bodoni där någon sorts form av klubb med namnet "NÅGOT ELECTRISH" gick av stapeln. Det ryktades löst om elektronisk poesi.

Vad gjorde vi då där? Det handlade inte bara om ett lockande namn och färgglada lampor utan där fanns även Le Bombe.

För er som inte känner till Le Bombe så är det en storartad artist vars riktiga namn är Martin Karlsson. Med stöd av kaffe skapar han elektronisk poesi av exklusivaste snitt med texter på svenska som manar till eftertanke. Detta lindar han in i sköna melodier med en angenäm ljudbild. På den gamla goda tiden, även känd som min tid på RadioAF i Lund, spelades han flitigt i Elektro GmbH:s sena timme i etern.

Eftersom jag sätter bloggen i första hand och mitt eget välbefinnande/njutning i andra hand så passade jag givetvis på att filma en låt under konserten för att kunna ge er en aptitretare av det goda livet. Nedan kan ni njuta av spåret "Hjärnan".



Som ni förmodligen inte kunde se så hade Le Bombe en mycket fin klänning och var smakfullt sminkad med matchande hårklämmor. Som om detta inte vore nog så hade han den goda smaken att endast begära 60:- för en skiva vilket i sammanhanget är ett synnerligen förmånligt pris. Som den samlare jag är insisterade jag givetvis på att få skivan signerad och Le Bombe gjorde mig inte besviken.

I Kina käkar man mat

I fredags hälsade min i särklass mest långväga bloggläsare på i Malmö. Hon hade tagit sig ända från Peking i Kina endast för att få träffa Kure Kure Martin i egen hög person. När hon ändå var här passade hon dock på att även träffa släkt och vänner och annat trams.

Utöver att vara en ytterst trevlig person så är KinaLina även en ytterst driftig och idésprudlande person. Dessa egenskaper kommer inom en snar framtid förverkligas i form av en sjukt grym websida som garanterat kommer skicka ett eko över hela världen. Vad det hela handlar om är givetvis mycket hemligt men jag kan säga som så att det kommer vara värt all väntan.

Jag kommer givetvis hålla den stora människoheten uppdaterad i frågan så...

Stay tuned!

Jag är halt men jag skjuter dåligt

Livet på Möllan är ingen lek, no matter om du är turk eller grek...

Nu har till och med gatukontoret vigt särskilda parkeringsplatser för beväpnade rörelsehindrade. Man kan bara spekulera i polisens radiotrafik: "The suspect is armed and cripled, take no risks!".

Sedan kan man även spekulera i varför polisen talar engelska.

The young one with the old face

Idag fick jag ett kvitto på att jag inte är skapt för att arbeta eller vara allmänt aktiv. Jag hade precis varit vid vattenmaskinen och hämtat ett iskallt glas Eden källvatten för att återställa vätskenivån då jag får den dräpande kommentaren "Du ser precis ut som han i den där gamla serien The Young Ones".

Först reagerade jag inte nämnvärt då serien för mig är ett okänt kapitel. Jag var dock tvungen att undersöka saken för att fastställa vilken attraktiv kändis jag liknade.
Resultatet kan ni se på bilden ovan.

Jag anser att denna "incident" rimligtvis borde rättfärdiga 2-3 veckor extra betald semester då jag trots allt måste räknas som en representant för företaget och bör med andra ord se pigg och fräsch ut för att företaget skall framstå i god dager.

Det finns ju ett talesätt som lyder:
Ett företag är aldrig piggare än sin tröttaste medarbetare

En kamp mot kvinnoidealen

Dags för en inblick i min vardag:

Jenny kommer hem från köpcentret lycklig som en talgoxe och meddelar att hon fyndat inte mindre än 3 plagg för under 300:-. Nu tänker ni kanske "oj vad billigt, då spelar det knappt någon roll hur plaggen ser ut". Fel där.

Jenny agerar nu modell iförd sina nya plagg och ber om ett objektivt utlåtande om varje plagg. Jag tillämpar som ni kanske vet brutal ärlighet i dessa situationer, något som både har för- och nackdelar. Jag släpper igenom första plagget, ett linne, och ger tummen upp med viss tvekan. Andra plagget, en kofta, får sned min av mig men Jenny står på sig trots uppenbara brister i passformen.

Nu kommer vi till situationen med stort S, klänningen. Jenny är som de flesta unga damer noggrann med att framställa en positiv bild av sig själv varför hon noga bett mig påpeka om något plagg ger en negativ och missvisande bild av henne. I detta fall bidrar klänningen till att Jenny uppfattas som mindre vältränad än hon i verkligheten är varför jag givetvis gör henne uppmärksam på detta.

Dispyten
Jag säger "Jenny, den där klänningen ger en illusion av rultighet. Passformen påminner om en sådan klänning städerskor brukar använda".

Jenny svarar då "Vaddå, har jag blivit tjock?"

Jag får nu ägna energi åt att förklara att det är skillnad på meningarna "den ger en illusion av rultighet" och "du har blivit tjock". Denna förklaring faller inte i god jord och Jenny är inte helt tillfreds med situationen.

Fråga
Vad gjorde jag för fel?

Ångest, ångest, ångest

Idag är det andra arbetsdagen efter semestern. Dagen är sammanfattad i ett bildkollage som ni kan se ovan.

Man kan nästan se ångesten i mina ögon. Nu blundar jag dock men ni får försöka föreställa er hur det kan se ut. Det jobbiga med att gå från semester till arbete är stressen och den fysiska ansträngningen.

Dagens uppgift var fotografering hos fotograf Max Alm-Norell, som för övrigt är en ytterst sympatisk herre med tillgång till hatt. Det bör påpekas att hatten ifråga icke bör bäras i regn. Eftersom det är tufft med hemliga saker så är givetvis fotograferingen och kunde hemlig... Du kan prova att luta dig tillbaka och kisa med ögonen så kanske du kan lista ut motivet och kunden.

Dagens konstateranden
• Det är ett hårt liv
• Mia har svart bälte i piffning
• Elle kommer i den här takten snart kallas Modelle
• Det är varmt
• Budfirmor saknar känsla för service

Sushi baklänges blir Ishizaki

Idag är första arbetsdagen efter semestern och precis som innan semestern så äter man vid tolvtiden lunch. Denna dag styrde vi kosan mot Ikizukuri för en bit sushi i solen.

Det fantastiska med mina arbetskamrater är att de inte är så stora i maten varför jag nästan garanterat går mätt från våra gemensamma lunchutflykter. Hårt arbetande som jag är krävs det ofta lite mer än de 11 bitarna som ingår i Ikizukuris luncherbjudande. Detta hade varit ett problem om det inte hade varit för tidigare nämnda arbetskamrater.

Överst på bilden ovan kan ni se 4 glada personer i sina bästa år, även kända som mina arbetskamrater. I nederkanten av bilden kan ni se mängden sushi som återstod då de ansåg sig mätta och belåtna. För tydlighetens skull ämnar jag reda ut hur resterna fördelar sig:

• Den vänstra förpackningen med 3 bitar kommer från Tomas som sitter längst till vänster i bilden.

• Den högra förpackningen med 7 bitar kommer från Elin som sitter längst till höger i bilden.

Sammanfattning
Jag betalar 60:- för 11 bitar sushi. Jag får 21 bitar. Jag blir mätt.

Reflektioner
Kan man med lite vilja räkna detta som löneförmån?
Kan man verkligen bli mätt på 4 bitar sushi?
Kan man verkligen bli mätt på 8 bitar sushi?
Varför har man inte semester nu?

Herr och fru vitamin

Sommarens mildaste tips för den törstige vitaminjägare är Rocc's Juice på Bergsgatan 23 i Malmö. Jag och Jenny håller detta ställe som den absolut bästa juicebaren i stan och söker oss dit så ofta vi kan.

Vi talar om färskskuren frukt av modell mango, bananan, apelsin, äpple, jordgubbe, kiwi m.m. tillsammans med avokadomix och mangojuice i ett glas som helst inmundigas via sked. En vitaminkick som gör underverk för både kropp och själ. Skall icke underskattas dagen efter dagen före. För den oortodoxe kan russin och nötter på toppen vara ett alternativ.

Som med alla andra lyckogivande saker här i världen så finns det ett litet aber. Saken är nämligen den att fruktförrådet inte alltid är komplett. Det har hänt att de endast haft bananan och apelsin en gång och senast saknades jordgubben. Sådant händer givetvis men man bör vara på sin vakt då man sällan får veta att vissa frukter saknas varför man då och då kan få en juicemix som inte är komplett men ändå få betala fullpris utan att någon säger något.

Trots detta så kan jag bara konstatera:
Det är värt det!

Vad har vi gjort för att förtjäna detta?

Om det finns en sak som jag hatar här i världen så är det buskis. Nu tänker du kanske "Nu överdriver han nog en aning, hata är ju ett så starkt ord". Min kommentar till detta är då "Inte starkt nog...".

Det enda buskis gett människan är en skarp definition av poor white trash. Jag kan verkligen inte förstå hur en välskapt individ med ett intelekt över, eller i linje med en fiskpinne kan uppskatta buskis. Det är någon sorts form av gubbsjuka fast utan ögongodis. Kort sagt den absolut lägsta formen av "underhållning".

Om man skall snäva åt definitionen av ondska så finns det inget annat att göra än att hänga ut de som ger konstgjord andning åt "allemans-buskisen": Stefan & Krister. Man kan dock acceptera att det i Sverige finns 2 totalt sjuka människor med djupt ondskefulla avsikter. Vad som dock är skrämmande är att man visar eländet på TV. Det är här våra vänner på låtsaskanalen TV4 kommer in i bilden. TV4 har tidigare lyckats ta bort journalistiken från idrottsjournalistik och nu har man även lyckats ta bort humorn från humor. Det där med Public service kanske inte är en så god idé ändå...

För att ge er oinvigda (och lyckligt ovetande) en inblick i buskisens värld tänker jag nu punkta upp ett par kända titlar:
• När dä va då
• Full fräs
• Bröstsim & gubbsjuka
• Birger & Olvert - Gräjtest hits
• Två ägg i högklackat

I rest my case...

Teknikintensivt leverne på lånad tid

Oj oj oj kan man säga. Jag har gått från att var sjukt "old school" med svartvit telefon utan MMS-funktion till en kille med i svängen. Hur har mitt liv tagit en sådan tvärvändning? Svaret är att jag blivit ägare till en mobiltelefon av modellen Nokia N95. För er som kan mobiltelefoner så behöver jag inte förklara närmre men för er oinvigda kan jag meddela att det är en teknisk liten pryl av senaste snitt som ger respekt hos "kidsen". Vad har jag då för nytta av en sådan pryl? Ingen aning.

Som om inte detta vore nog har jag nu drabbats av hybris då jag för första gången i livet kan fota med mobiltelefonen. Resultatet av denna hälsosamma(?) hybris är att jag i all hast skaffat mig ett konto i Flickr. Jag kommer dock ladda upp bilder under kvällstid då jag är på tok för snål för att skicka dem från telefonen via mobilnätet. All informationsöverföring kommer att ske i hemmets lugna vrå via det trådlösa nätverket för att på så sätt inte behöva betala en endaste krona. Moahaha!

Lånad tid?
Sista semesterveckan, på måndag börjar "Allt Det Onda".

Ps. På Flickr heter jag "LeGambleur" (vilken chock) och i skrivandes stund ligger där endast en ensam liten bild på min kära livskamrat då jag inte riktigt gått in 100% i min nya livsstil.

Ps2. Grattis Lillstrumpa. Synd bara att du inte läser detta...