Hej, vad jobbar du med?

Idag var det dags för branschmingel/föreläsningar på något som kallas Varumärkesdagen. Eftersom mitt mål här i livet är att upplysa er läsare om verkligheten ämnar jag ta er med på en resa som vi helt enkelt kan kalla "En dag på Varumärkesdagen".

För att optimera pedagogiken har jag valt att dela upp dagen i rubriker, vilka jag systematiskt betar av i lagom takt:

Buffé

Tanken var god, utförandet sämre. Problemet med buffén, som var av tapas-modell, var att den bjöds omedelbart efter att jag och mina arbetskamrater lunchat på O´learys. Vän av ordning tänker säkert "Om det bjuds buffé kanske man skall undvika att äta precis innan". Detta är helt korrekt.

Miljö

Här kan vi se självaste Kure Kure Martin sittandes efter buffén insupandes ett lugn och en trygghet av sällan skådat slag. Fåtöljen var ytterst bekväm och lämnade inget ytterligare att önska. Högsta betyg!


Väl inne i föreläsningssalen möttes vi av en mycket positiv ljussättning ur skönhetssynpunkt. Bra där!

Föreläsare

Dagens föreläsare var en ung herre från Miami Guerrilla Agency som språkade om guerrillamarknadsföring. Det är ju kul. Efter honom klev Bo Rönnberg upp på scenen. Bo anses vara en guru i branschen och gjorde ganska tydligt att han är medveten om sin status. Ytterst ödmjuk herre (Obs! ironi!). Detta får man dock se mellan fingrarna på då han faktiskt uträttad en hel del. Bo, du är förlåten.

Goody Bag

Det är här problemen börjar. Allt hade fortlöpt smidigt och intrycken var övervägande positiva. Det var då jag synade dagens Goody Bag i sömmarna. Låt mig gå igenom innehållet sak för sak:

1 - Påsen Då jag inte vill hänga ut något företag i branschen (de är ju trots allt potentiella arbetsgivare) så har jag valt att förvränga namnet. Av en händelse blev det något fel varpå ett namn som förekommit i den nu mera beryktade Selleriutredningen blottades... Konspiration? Förmodligen. Hur som helst så var påsen en påse, varken mer eller mindre.

2 - Produktkatalog från Harvest Hmm... vad gör den här?

3 - Tack och välkommen nästa år-lapp Kanske det kanske.

4 - Tävlingslapp Bra idé, få gräddan av Malmös reklambransch att hitta på namn och logga gratis.

5 - Energidryck Att säga att den behövdes under föreläsningarna vore orättvist. Den behövdes under föreläsningarna.

6 - Reflexväst för vuxna Den kan jag ha när jag åker rullskidor på landsväg kvällstid. Synd att jag inte åker rullskidor.

7 - Ointressant reklamfolder Orkade inte ens titta på bilderna.

Sammanfattning
Goody Bagen var ju fin, synd bara att den inte innehöll några Goodies...

Gamla äpplen är dåliga äpplen

En av de bloggningstekniker som jag är mest dragen till är den s.k. "återkopplingsbloggningen". Detta inlägg är ett prima exempel på en sådan:

Vi minns alla mina tangentbordsproblem som jag uppmärksammade i April. Om inte så kan vi fräscha upp kunskapen HÄR

Nu har detta drama fått en lycklig lösning då jag tog saken i egna händer och i lönndom beställde ett nytt av våra kära datakonsulter. Moahaha!

Grundfakta
Vi kan på bilden ovan konstatera att det handlar om ett tangentbord från Apple. Vi kan även konstatera att profilen är klart lägre än den gamla modellen som jag trilskats med tidigare (nya tangentbordet främst på bilden t.v.). Materialet är aluminium och plast, det förra var helt i plast.

Reflektioner
Tangentbordet påminner om de som sitter på t.ex. gamla Power Books med tryckkänsliga lågprofilstangenter. Tangentbordet registrerar knapptryckningarna bra, även om det tar lite tid att anpassa sig från de gamla tangentborden.

Ok, vart vill jag komma?
Först å främst vill jag en gång för alla klargöra att den gamla modellen av tangentbord från Apple (som jag nu bytte från) är de absolut sämsta tangentborden som någonsin tillverkats. Detta förutsatt att man inte får betalt per bokstav, vilket skulle göra det till ett av de mest lönsamma tangentborden någonsin (läs mer på det förra bloginlägget som länkas ovan).
Om övriga företag skulle göra lika vackert designade datorer/komponenter som Apples kartonger så skule världen vara en bättre plats.

Jag återkommer med ett nytt inlägg så fort jag hittat något fel med det nya tabgentbordet.

Ps. Se nu inte detta som ett positivt inlägg om det nya tangentbordet utan som en förtäckt hatbloggning om det gamla.

Att upplysa om en skottlossning

Så här precis efter den traumatiska skottlossningen surfar man givetvis runt på diverse "nyhetssidor" för att få lite mer kött på benen. Låt mig presentera 3 sätt att framställa samma story:

1 - Sydsvenska dagbladet



Aningen blygsam rubrik. Texten är däremot dramatisk och målar upp en fasansfull bild av en utstuderad avrättning.


2 - Expressen



Här bjuds vi på en väl tilltagen "EXTRA"-blaffa. Texten däremot bjuder inte på några godbitar. Framställs aningen odramatiskt.


3 - Aftonbladet (publicerad ca 21.07)



Sakligt och korrekt, ingen onödig dramatisering av händelseförloppet.


Kommentar
Vi har här sett 3 olika tekniker från 3 olika tidningar. Spontant känns Aftonbladets rapportering mest korrekt och trovärdig. Här ber jag er dock syna texten i sömmarna...

Enligt Aftonbladet fick Polisen in larmet 21.42 vilket betyder att artikeln publicerades ca 35 minuter INNAN skottlossningen larmades och att Polisen således var där ca 35 minuter INNAN händelsen. Vad kan vi dra för slutsatser här? Jag har ett par teorier:

• Polisen och Aftonbladet har tillsammans irriterats av en person och väljer att slå sina påsar ihop och helt enkelt avrätta personen ifråga. Detta förklarar att båda parter känner till vad som händer 35 minuter innan larmet kommer in.

• Polisen har outsourcat sin latmcentral till ett land som ligger +1h.

• Aftonbladet har lite problem med korrläsning av nyheter.

Direkt från skottlossningen på Möllan!!!

För under en timme sedan blev en man skjuten ca 10 meter från vår portuppgång och vi kom till platsen (från sunk-ICA) precis efter dådet. För att förtydliga hur nära döden jag faktiskt var har jag valt att markera ut min port (1) och brottsplatsen (2):



Väl där kunde vi härja fritt ett par minuter innan Polisen bestämt spärrade av området. Eftersom vi bor inom avspärrningarna var vi således tvugna att gå hem. Det var dock ändå planen eftersom vi hade kylvaror i bagaget.

Som om detta inte vore nog kan jag även bjuda på en autentisk bild av ambulansen:



Nu tänker du säkert: "Oj, oj, oj, vad ambitiöst. Hans journalistiska ådra måste ju sluta pumpa här". Icke! Eftersom ni alla vet att jag prioriterar er läsare framför mina personliga upplevelser så filmade jag givetvis några rutor verklighet:



Hur gör man för att ansöka om presstöd?

Är det mig du letar efter?

Idag besökte jag och Jenny Malmös kvalitetsleksaksaffär. Här talar vi om ordentliga leksaker med lika hög kvalitet som mängd inneboende minnen. Vi frottérade oss bland turtlar, barbapapor, babarer, my little ponys och fingergubbar. Det var den senare typen som väckte Jennys barnasinne.

När vi fann fingergubbarna sken Jenny omedelbart upp och konstaterade "Den vill jag ha!!!". Hennes motivering var: "den är perfekt att leka med när man får det lite tråkigt". Efter lite tvekan föll valet på denna fingergubbe:



Jag tror att vi alla kan se vilken enorm glädjepotential denna gubbe besitter. Om man fick välja en sak att ta med till en öde ö så tror jag att majoriteten av oss hade valt just denna gubbe. För att illustrera exakt hur mycket glädje den skänker passade jag på att filma Jenny när hon lekte med sin alldeles egna fingergubbe:



För er som inte känner Jenny så kan jag meddela att detta ger en relativt korrekt bild av henne som person.

Ursäkta, du glömde stämpeln...

STAMMIS
(vard. l. slangfärgat) om person som är en trägen l. troget l. ofta återkommande besökare l. kund l. åhörare l. åskådare o. d. hos ngn l. ngnstädes; särsk. liktydigt med: stamkund l. -gäst.

Exempel 1
Kure Kure Martin bor i Malmö och handlar regelbundet på HC-Grillen, vilka serverar prima falafel, kebab och dylikt. Åren går och antalet ord som måste utbytas för att göra en beställning minskar. Till slut behövs inte ens ord för att göra sig förstådd.
Situation
5 personer står i kö för att beställa mat. Kure Kure Martin kommer till kön. Kure Kure Martin får ögonkontakt med mannen inne i HC-Grillen. HC-mannens ögon frågar om det är "det gamla vanliga" som står på min meny varpå mina ögon uttrycker sig jakande. Kure Kure Martin får sin mat före den person som står först i kön. Precis som han vill ha den. Utan att säga ett ord.

Exempel 2
Kure Kure Martin uppskattar att dinera på Subway när lunchtimmen är slagen. Kure Kure Martin har ofta lunch.
Situation
Kure Kure Martin får frågan "Det gamla vanliga?" och nickar. Kure Kure Martin betalar med kort och rör sig i ett mönster som antyder att han skall skriva på kvittot. Mannen i kassan säger då: "Ähh... du behöver inte skriva på, vi känner ju dig".

Människan - en frivillig slav under sina begär

Förutsättningar
Grönt fält = vår innergård
Rött fält = granninnergården

Situation
Vi har tidigare haft en återvinningsstation på gården vilket har givit oss lika rena samveten som hem. För ett tag sedan hände det sig dock så att ett par restauranger i grannfastigheten misskötte sin sopsortering så till den milda grad att återvinningsmänniskorna kände sig tvungna att stå upp för ordningen och svartlista oss från återvinningsgemenskapen. Vi hänvisades kallt till den allmänna återvinningsstationen flera hundra meter bort. Som om vi vore vilka som helst!

Lösning
Att gå med alla sorterade kassar till den allmänna återvinningen är inte ett alternativ då det är under vår värdighet. Istället utnyttjar vi i lönndom granngårdens återvinning (punkt 2) i skydd av mörkret. Detta leder till att var gång vi skall lämpa ut vårt avfall måste vi smyga tyst och obemärkt in på granngården och smidigt tömma våra korgar i rätt behållare. Detta har under en relativt lång tid gått smärtfritt, om än gnagandes på samvete och hjärta.

För att komma till återvinningen måste vi smyga enligt skiss på fotot ovan. På vägen finns 2 nyckelpunkter:
1 - Cykelstället på vår innergård
2 - Återvinningen på granninnergården

Vägen är väl dold och vi kan smyga i lönndom över hela vår innergård och blir först synliga där gårdsgränsen dras. Här måste vi handla snabbt då återvinningen är väl upplyst med god insyn från ett flertal lägenheter. Det är detta som skapar en viss risk och gör oss sårbara.

Det har dock visat sig att vårt cykelställ (punkt 1) blivit en trumf i sammanhanget. Det är nämligen så att grannhuset helt samvetslöst använder vårt takbeklädda cykelställ för parkering av diverse EU-mopeder och annat otyg. Detta kan spontant ses som enbart negativt för oss men i sammanhanget har det även en uppsida. Det är nämligen så att vi här har en hake på grannhuset vilket gör oss delvis osårbara i vår illegala återvinning.

Idag drabbade Jenny samman med en person från grannhuset (med EU-moped), en situation som är ganska talande för terrorbalansen som börjat råda:

Jenny smyger mot återvinningen och stöter ihop med en person från grannhuset precis på gårdsgränsen. Jenny flackar någon hundradel med blicken men tar sig snabbt samman och går bestämt framåt som om inget hade hänt. Den andra personen rycker till och saktar ner en aning, något nervöst. Deras blickar möts. Jennys ögon säger "jag vet vart du är på väg och jag gillar det inte" och hans ögon svarar "du skall inte tro att vi inte vet vad du håller på med...". Situationen är dock så delikat att ingen säger något utan båda låter ögonen tala. Båda vet att de är beroende av varandra och även om de föraktar den andre så kan de omöjligt ge uttryck för detta. Vi behöver återvinningen och han behöver cykelstället. Så förfinat, så vackert!

Who is Erik Lavoie?

Alla som är så gamla som jag kommer säkert ihåg tiden då magasinet Vice var något att influeras av och sukta efter. Det var en tid av glädje och samhörighet då mode, klass och stil stod inför ett vägval och dagens "Möllankids" fick veta vad de så här 5 år senare skulle ha på sig och tycka om. Nu när kidsen hunnit ifatt har dock tidningen Vice halkat efter. Vad som en gång var något nytt och intressant har idag blivit mainstreamindiemöllantråkigt. Skon började klämma när tidningen växte ur sina kläder och blev en "internationell" tidning, vilket senare även resulterade i t.ex. en skandinavienredaktion.

Tackar vet jag tiden då man fick betala för en tidning som egentligen var gratis. Man kan ju inte förneka någon som klistrat över en prislapp över "Free issue" texten.


Om jag får välja ut ett nummer som står ut i mängden så måste det bli Erik Lavoie-numret som ni kan se nedan:



Detta var ett helt fantastiskt nummer med reportage som:
• Erik Lavoie´s smile
• Who is Erik Lavoie?
• Eric´s mom
• Erik Lavoie´s ex-girlfriends

Vi talar om en total hyllning och glorifiering av en man som ingen känner till. Jag vet fortfarande inte vem det är, men jag vill vara honom, leva hans liv och ha hans vänner.

Läs numret HÄR

Åhhh...

För er som tvivlat så vill jag med detta foto en gång för alla fastställa att min brorson är den absolut sötaste bebisen någonsin, alla kategorier!

Bara 3 månader gammal, men han klär sig redan med klass och finess.

En vacker bloggning om kärlek

Idag fick vi vårt nya överkast, vilket är ett större tygstycke som läggs på sängen för att "skydda" sängkläderna. Det finns broderade, virkade, kviltade och vadderade varianter som till exempel ett lapptäcke. Detta exemplar är tillverkat av Jennys ärade mor. Vi talar om ett hantverk av yppersta klass, sådant som gjordes förr men inte längre

Styrkan med detta överkast är att det är fantastiskt snyggt och har en imponerande tyngd som ger skapelsen pondus och respekt. Som om detta inte vore nog så lyfter överkastet även fram våra gula sänglampor (samma modell kan f.ö. ses i filmen "Tjenare kungen", men då röda).

Vi vet alla att det är detaljerna som lyfter hemmet och vi har tack vare vårt fynd höjt ribban för heminredning till oanade höjder. Lekmannen göre sig icke besvär!

Onda kvinnor och en grönsak från avgrunden

Sellerihistorien som än en gång såg ut att vara utagerad har tagit ny fart, med oanade proportioner!

Eftersom detta har utvecklats till en synnerligen invecklad och delikat situation så kan ni som missat någon del av händelseförloppet uppdatera er här:
Del 1
Del 2

Dagens utveckling


08:15 Jag kommer planenligt till jobbet och finner en selleri som sitter på MIN arbetsplats och kollar SINA mail.


08:20 Jag går ut till köket för att hämta en kopp kaffe men får vänta på min tur eftersom samma selleri tar god tid på sig när han varsamt häller upp sitt kaffe. Blaskigt var det också.


08:30 Jag kommer tillbaks till min arbetsstation och upptäcker selleri som sitter på MIN stol och slöpratar i mobil med någon kusin, tror jag det var.


09:15 Jag går till AT-AT för att kolla om hon är klar med ett par texter men finner där selleri som sitter och leker fredagscopy. Helt värdelösa texter.


09:37 Jag går till skrivaren för att kopiera ett par papper, visserligen personliga men ändå. Där hamnar jag i kö efter selleri som är i full gång med att printa ut 800 dubbelsidiga inbjudningar i färg till ett Tupperware-party som han skall hålla nästa helg.


10:23 Jag är på väg till köket när jag noterar att selleri skall laminera ett par placeringskort, men han når inte ens upp till lamineringsmaskinen. HA HA HA!!!.


10:31 Skrattar bäst som skrattar sist. Gissa vem som ockuperat massagestolen precis när jag skulle mjuka upp mina ömma muskelfästen....


10:48 Här får jag skylla mig själv. Alla vet att man efter massage skall dricka vatten. Inte helt oväntat hittar jag därför selleri vid vattenmaskinen kallpratandes med någon lam blomma som mest ser ut som en boll.


11:07 Selleri börjar larva sig och låtsas vara en surfare från Australien. Detta mitt bland mina dokument. Hur ekonomiskt är det för övrigt att öppna en burk cola precis efter att han druckit typ 3 liter vatten?


11:13 Humor handlar om timing. Med det i åtanke kan man inte anklaga selleri för att vara en lustig prick då han precis efter surfar-wannabe-incidenten börjar ladda ner en massa Beach Boys på sin iPod. Jag skall inte lägga mig i hans musiksmak men måste han göra det på MIN dator?


11:21 Lyssna på detta, selleri får dåligt samvete och erbjuder sig att byta backup-banden!


11:44 Äntligen lite arbetsro. Tills jag hör en massa röster från andra rummet. Jag tror inte jag behöver meddela vem som satt och kollade på sjukt lam engelsk komedi från 70-talet på hög volym... Han kan ju inte ens engelska!


11:52 Jag och Jögge brukar skicka mail till varandra när det är dags för bordshockey. Jag blir utmanad och stryker iväg till köket laddad till max för att där mötas av... selleri! Det märks att det närmar sig lunch eftersom Jögge är i Bangkok för tillfället. Det borde jag faktiskt komma ihåg.


12:15 Lunchmöte. Gissa vem som sitter beredd i konfen... Selleri på kundmöte? Skulle inte tro det.

Kommentar
Allt detta på en förmiddag. Man kan bara spekulera i hur eftermiddagen kommer att gestalta sig...

Hoppsan...

Jag tror ingen läsare undgått att ta del av den traumatiska sellerikonspirationen som ägde rum förra fredagen (uppdatera er annars HÄR ).

De flesta, inklusive förövaren, trodde säkert att allt var överspelat och att vardagen återgått till just vardag. Så var kanske fallet.

Tills idag!!!

Döm av min förvåning när jag i dagens Resumé upptäcker att jag fångats på bild tillsammans med 2 damer:



" Jaha, och?" tänker du säkert nu. Låt mig då färska upp ditt minne med min gärningsmannaprofil:

"...Om vi förutsätter att det verkligen är sellerin så kan man notera att förövaren, vad det verkar, har en relativt liten hand. Kvinna? Vi ser även att hyn är relativt ljus. Västlänning? Greppet om sellerin verkar vara ett klassiskt "tumme-pekfinger"-grepp. Nordbo?..."

Ta nu en extra titt på bilden. Vad ser vi? Jo 2 stycken ljusa kvinnor som är födda i Norden...

Låt oss nu förhasta oss en aning och fastställa att någon av dessa 2 är förövaren. Alla som sett Efterlyst på TV3 vet ju att dagens ungdom agerar i par och skyller på varandra för att undvika att bli fällda. Följdaktligen kan man säga att jag tar mitt samhällsansvar när jag helt sonika dömer båda ohörda!

Brott:
Klassisk "selleri-på-tallrik"-konspiration.

Straff:
Det är upp till er, kära läsare.
(Tips: häng dom högt)

Jag tror att vi alla känner ett uns av lättnad nu när vi äntligen rett ut detta. Låt oss nu inte vrida och vända på om eventuell oskuld eller liknande utan straffa förövarna och gå vidare. Kom ihåg: Har man fått sitt straff så har det aldrig hänt, men har det hänt så skall man straffas.

Kure Kure Martin och kaffefabriken

Trogna läsare minns säkert mitt inlägg om Kelloggs Special K (Det var ju trots allt förra inlägget). För er oupplysta kan jag meddela att det var mitt inlägg i kampen mot osunda kroppsideal. För att gå emot mitt förra inlägg där jag fördömer bantningshetsen väljer jag nu att kärleksblogga om ökad matförbränning. Dubbelmoral? Med lite vilja, ja!

Låt mig ta er med på en saga i kaffets tecken...


Bloggningen handlar om en pojke, Kure Kure Martin, som lever fattigt i en liten lägenhet med sin sambo och deras 15 TV-kanaler. Martin är en snäll och omtänksam pojke, i linje med många andra barnbokshjältar. Martin drömmer ständigt om kaffe, och han får en kopp kaffe en gång om dagen, på sin lunch.

I närheten av Martins hem ligger världens bästa kaffefabrik – som ägs av herr Zoégas. Zoégas är den störste och mest uppfinningsrike kaffetillverkaren och han producerar alla sorters fantastiska och delikata kaffeblandningar.

Zoégas tar världen med häpnad och utlöser masshysteri, när han bestämmer sig för att bjuda in till kaffeskola. I ett mail göms en gyllene biljett som garanterar upphittaren och två av dess arbetskamrater tillstånd att besöka fabriken.

Martin lyckas hitta en gyllene biljett och han och hans kollegor Modelle och AT-AT, blir insläppta i Zoégas kaffefabrik, där de får möta hans många underbara kaffeskapelser. Bland annat vissa prototyper som resulterar i ganska hårresande biverkningar, bland annat hyperaktivitet.


Här ser vi exempel på vad som kan uppfattas som en klassisk Latte men som efter konsumerande renderade i hyperaktivitet och konspiratoriskt tänkande.

De andra biljettupphittarna uppför sig illa och en efter en råkar de ut för bisarra och riskabla olyckor, som medför att de tvingas torka upp kaffe de spillt.

August Glupsk, en mycket tjock pojke, drack ur Zoégas kaffesortiment när han plötsligt sögs upp i ett kafferör som ledde till bönrummet. Violetta Fagervy, som tuggat på samma kaffeböna i flera månader, testar ett prototypböna innehållande en trippel espresso och förvandlas till ett jättelikt blåbär. Erika Salt är en bortskämd flicka som av sin rika pappa får allt hon pekar på. Hon kastas ned i sopnedkastet av ekorrar som tränats för att kontrollera kaffekvarnen, och slänga bort de dåliga bönorna. Micke Tevén, som tillbringade hela dagarna med att se på Westernfilmer på TV, förminskades av en förpackningsmaskin som byggts för att förpacka kaffet i vacpac-förpackningar för konsumenten.

Det visar sig att fabriksarbetarna är "Helsingborgare" – en grupp kortväxta människor ifrån en fjärran stad som går med på att flytta in i fabriken och bli Zoégas arbetare i utbyte mot obegränsade mängder med deras favoritdelikatess, kaffebönor, råvaran i kaffe samt pengar. Stundtals brister de alla ut i sång, sånger som kommenterar de andra deltagarnas dåliga uppförande och dess fördärvliga förkärlek till mellanrost.

Mot slutet av berättelsen visar det sig att lotteriet var en plan av Zoégas för att utbilda folket i kaffekunskap. I egenskap av biljettinnehavare får Martin bilda sig i Herr Zoégas excellens. Martin, AT-AT och Modelle ger sig ut på en hissnande färd i Zoégas värld, som i slutändan tar dem hem till Malmö för att upplysa deras övriga arbetskamrater.



Här kan vi se huvudmiljön där de flesta nyckelscener utspelar sig. Notera de kaffeskapelser som bjöds hos Herr Zoégas samt Kure Kure Martins 2 arbetskamrater med varsitt diplom (längst ner till höger).

Ramlösa? Nej tack, det sätter sig på höfterna

Tillåt mig bli aningen allvarlig för en stund
(Obs! Retorisk fråga. Jag behöver inte ert medgivande).

Dagens frukostmöte här på arbetsplatsen utmärkte sig inte på något sätt, allt gick tillsynes planenligt. Precis som de flesta måndagsmorgnar besvärades jag dock även denna dag av Kelloggs Special K-förpackningen på bordet. Till skillnad från alla andra dagar väljer jag denna gång att inte sitta tyst och kväva mitt missnöje utan jag tar här ställning i kroppsidealsfrågan.

En helt vanlig förpackning(?)
Om vi tar en titt på flingpaketet så kan vi snabbt dra slutsatsen att Kelloggs Special K hjälper oss hitta idealvikten. Vi uppmuntras att äta vår frukost i enlighet med långsiktigt satta mål för att bibehålla vårt välbefinnande, eller ännu hellre förbättra det. Gott så

Dissekering av förpackning
Låt oss nu ta en lite närmare titt på bilden. Vi ser då att kvinnan kan anses som smal, näst intill lite för smal. Om vi sedan tittar på hur hennes jeans sitter så kan vi dra slutsatsen att hon har problem. För att få på sig dessa jeans blir hon med stor sannlikhet tvungen att operera bort en del av höftbenet då jag har svårt att se hur hon på annat viss skulle minska midjans omfång.

Frågor
• Varför använder de en modell som är på gränsen till undernärd?
• Vilken storlek har jeansen?
• Är detta ett ok ideal?
• Är inte hela upplägget sjukt?

och framför allt: Hur kan de komma undan med detta?

...det kom ett mail till

"Måste säga att "världens bästa spår" på din blogg var rätt märkligt. Vad var det egentligen? Lite prat, en hel del märkliga ljud, något lite sång och en kompott bilder. Snacket i låten och bilderna var okej, men ändå... Var det en låt på en skiva?
Mor

Skall jag tolka detta som att jag bitvis tenderar att bli lite "smal" i min kulturbildning av er läsare?

Störande? Hur menar du?

...som balsam för ögonen

Jag sitter här i nattens sena timme med en kvävd kreativitet som bara vill ut. Problemet är bara att jag inte vet hur jag skall konkretisera denna kreativitet. Jag behöver ett uppdrag, en utmaning. I väntan på detta bjuder jag er, kära läsare, på lite visuell njutning signerat den fullständigt genialiska duon Fischerspooner:







För att få en känsla av deras storhet väljer jag att bjuda på en underbar musikvideo/kortfilm gjord med spåret Sweetness, från albumet #1, som grund:



Som en liten bonus ger jag er en lite souvenir att ta hem till skivsamlingen i form av världens kanske bästa spår: Emerge (att avnjutas på hög volym i ett par kompetenta hörlurar):
Emerge
( Högerklicka/ctrl-klicka och välj "spara som" för att spara ner låten)

Elementärt min käre Watson

Idag bjöd tidningen Resumé till Resumébar på Savoy i Malmö, i vissa kretsar även känt som Café le fil du Rasoir. För er som inte är bekanta med Malmös restaurangliv så var det här nyckelmordet ägde rum i den klassiska Sjöwall & Wahlöö-filmen "Polis Polis Potatismos" med Gösta Ekman i huvudrollen.

I likhet med filmen skedde även idag mystiska saker i denna mytomspunna restaurang. Om ni tillåter mig bli aningen konspiratorisk så ämnar jag ta er med på en resa i lösskäggens tecken.

Förutsättningar
Jag, Elle och AT-AT gick efter arbetet till Savoy för att deltaga i Resumés branschmingel. Klockan var 17:00. Vi anländer till lokalen och får drinkbiljetter men blir, hör och häpna, inte välkomnade av Viggo Cavling (vilket annars är brukligt). Redan här infann sig ett visst obehag om vad som komma skulle.

Vi ordade inte nämnvärt om detta utan valde att placera oss vid ett bord i fönstret för att få god uppsikt över lokalen. Helt enligt seden begav vi oss sedan till buffén för att botanisera bland läckerheterna. Här noterade vi teriyakispett, död morot, chips, dip, oliver, pickles och selleri. Jag har anledning att återkomma till den senare grönsaken.

Konspirationen
Vi satt nu vid vårt bord och började äta. Då jag fann situationen så pass bekväm att den var värd att förevigas valde jag att ta en bild som ni kan se här:



Vi kan notera:
• Bröd
• Chips
• Teriyakispett
• Selleri

Detta är ju helt sjukt. Alla vet att selleri inte är mat värdig en civiliserad västlänning, utan rent av förkastligt som föda. Steget från att en tolerant vegan skall äta selleri till att jag skulle göra det är sedan milslångt.

Den naturliga frågan är nu: hur kom sellerin dit?

Möjligheten att jag skulle tagit sellerin från buffébordet kan viftas bort omedelbart då detta är så osannolikt att det nästan blir tramsigt.

Vem är det då som försöker bryta ner min selleri-är-en-fullständigt-värdelös-grönsak-image?

Det är här min mobilkamera kommer in i bilden. Jag visste att jag under kvällen tagit ett antal fotografier varför det kanske kunde finnas någon ledtråd bland dessa. Vid första genomgången av bilderna såg allt normalt ut MEN... när jag studerade bilderna lite mer noggrant upptäckte jag till min förfäran detta:



Mystiken
Vi ser här 2 nästan identiska bilder numrerade som 1 & 2. I bild 1 ligger sellerin vilsamt på teriyakispetten (inringad i rött) och bara trivs. I bild 2 däremot finns ingen selleri. Eller..? Syna bilden noga så ser ni uppe i högra hörnet (i den röda ringen) en antydan till en tendens av en hand med vad som skulle kunna vara en selleristjälk.

Om vi förutsätter att det verkligen är sellerin så kan man notera att förövaren, vad det verkar, har en relativt liten hand. Kvinna? Vi ser även att hyn är relativt ljus. Västlänning? Greppet om sellerin verkar vara ett klassiskt "tumme-pekfinger"-grepp. Nordbo?

Jag har i skrivandets stund inte kommit längre i mina undersökningar utan väljer att direkt gå ut till allmänheten för att få eventuella tips om någon sett något som verkade skumt eller ovanligt på Savoy denna kväll. Om man skall lita på mina slutsatser så handlar det om en västländsk kvinna som med stor sannolikhet är född i norden. Låt er dock inte låsas av dessa slutsatser utan bedriv efterforskningarna förutsättningslöst.

Skall det vara plusmeny på den?

Det var med sorg i blicken och en kropp skakandes av fasa som jag styrde mina steg mot vardagens avgrund: Friskis & Svettis. För er som inte är bekanta med min fysiska status så sållar jag mig snarare till gruppen Svettis än Friskis. Mitt samvete omöjliggjorde dock en fortsättning av min träningsbojkott och jag fick tvinga mig själv till aktivering.

Jag hade vid det här laget lyckats lura mig själv med haltande undanflykter sedan början av Juni då mitt förra gymkort gick ut. Eftersom man inte är 18 längre så kan man inte vanvårda sin kropp in absurdum utan måste med jämna mellanrum klä sig i vuxenhatt och tänka långsiktigt. detta var en sådan dag.

Problemet med träning är att det är jobbigt innan, under och efter själva passet samt att det är tråkigt. Träningen resulterar även i en ansenlig mängd tvätt samt onormalt slitage på träningskläderna vilket icke är av godo. Vilka är då de positiva delarna som väger upp denna orgie i misärliknande faktorer? Jag vet inte. Jag trodde en gång i tiden att man efter några månaders träning skulle komma in i det och allt skulle kännas lättare samtidigt som man började njuta av passen. Så är inte fallet. Jag famlar fortfarande i blindo i min jakt efter meningen med träning och hoppas i min naiva hjärna att jag skall nå den magiska punkt då träning går från något förkastligt till en njutning av oanade mått.

Kommer jag någonsin att se ljuset? Hjärnan säger nej, men hjärtat skriker mer, mer, mer!

Inte en lugn stund

Trogna läsare sitter förmodligen och misströstar i stugorna då jag inte bloggat på ett tag. Detta har dock sin förklaring. Jag är nämligen belamrad av arbete varför jag helt enkelt inte har tid att blogga. Om ni tvivlar på detta så har jag en liten videoupptagning från dagens arbete där ni kan döma själva.



Skulle ni vilja byta plats med mig? Nej just det, precis som jag trodde

Sexy-white-loppis-trash is the new black!

Vill du vara helt rätt i höst bör du genast springa till din exklusiva shoppinggata och köpa:
• Stor gummistövel
• Fanny pack (även känd som "midjeväska")
• Cowboyskjorta

och framför allt...
• Skinnjacka av ihopsydda skinnbitar, s.k. patched leather!

Jackan skall vara uppbyggd på samma sätt som väskan jag för tydlighetens skull lagt in i bilden, d.v.s. av ihopsydda udda skinnbitar. Är du allvarlig med ditt mode bör du givetvis även ha väskan. Prova gärna att ha lite tofu som sticker ut ur väskan för att vara helt rätt (it´s all about the accessories baby!).

Minen som gäller är så klart en nonchalant Zoolander-min, Blue steel eller Ferrari är att föredra.

Ni som har koll på de trender som gäller för dagen vet att det inte bara handlar om att ha rätt kläder och utstrålning, miljön är minst lika viktig. För att göra looken komplett bör du röra dig runt en filt med udda prylar och plagg. Filten kan med lätthet knytas ihop och tas med till nästa anhalt för dagen. Bär gärna den ihopknutna filten med prylarna på en pinne över axeln så kommer ingen fashionista kunna slå dig på fingrarna.

Go girls!

Suckers!

Trogna läsare vet att jag och Jenny idag skulle försöka lura på kreti och pleti diverse lump på Möllevångstorgets loppmarknad. Vem hade trott att detta skulle gå som det gick...

Förberedelserna
Vi har under den senaste veckan rensat vårt förråd, hämtat ovärdiga kläder hos svärmor och förpassat allt vårt skräp till stora IKEA-påsar. Helt enkelt gjort oss redo för en dag på loppmarknaden.

Dagen D
Bordsalarmet var satt till 07:30 för att vi skulle hinna ut till torget innan alla platser tog slut. Till vår stora fasa insåg vi att det låg regn i luften, något SMHI valt att inte ta med i väderprognosen. Jag får en känsla av att SMHI ganska ofta väljer att inte ta med det verkliga vädret i sina prognoser. Jag kunde nu se en påtaglig oro i Jennys ögon, detta var ju trots allt hennes höjdpunkt på flera veckor. Efter lite dividerande fram och tillbaka så bestämde vi oss för att trots allt chansa på att regnet höll sig på en moderat nivå.

Nu fanns det ingen tid för tvekan, effektiviteten stod högt i kurs. Efter ca 20 minuter var vi i ordning på torget. Det såg ut ungefär så här:



Det dröjde dock inte länge tills det såg ut ungeför så här:



Summan av denna uppståndelse såg ut ungefär så här:



Vad var det egentligen som hände...
Vi var honungen, folket bin och Möllevångstorget vår bikupa. Vi lockade med frestelser och människorna kunde inte stå emot. Det dröjde inte lång tid innan Jenny lindat spekulanterna kring sitt lillfinger och lockat in dem i konsumerandets avgrund. Folket köpte, köpte och köpte, tillsynes helt utan urskiljning. Fanns det på vårt bord ville folk ha det.

I ärlighetens namn var vi aningen osäkra på om folk verkligen köpte vad som helst. Det gjorde dem. Vi kom ut med uppskattningsvis 4 flyttkartonger och några IKEA-kassar och kom hem med 1 kartong rester och 1500:- i ren vinst (efter att vi dragit av för alla investeringar och utlägg). Det var med andra ord en ytterst lyckad dag då alternativet hade varit att ta allt till tippen, ett alternativ som var ytterst nära att bli verklighet några dagar innan.

Sammanfattning
Moahaha!


Vi rundar av med ännu ett av Jennys klassiska citat:
När du räknar får, brukar dina får hoppa då?
Detta sades med vetenskapligt allvarlig ton och genuin undran i rösten.

Cash is king!

Jag har hittills varit relativt okommersiell med min blogg och mest skrivit om prylar i negativa ordalag. Denna hållning slutar nu!

Saken är nämligen den att på lördag skall jag och min ärade livskamrat Jenny ta våra ärenden till Möllevångstorget där vi ämnar sälja allt som vi känner inte duger för ett så pass sofistikerat par som oss.

Med andra ord: är du en lite fattigare person, har lite sämre smak, är lite mindre kräsen eller helt enkelt bara är lite sämre än oss så kan du på lördag ta ett steg mot vår nivå, om än inte ända fram, genom att köpa vårt liv som det var innan vi skaffade oss ett bättre liv.

Sammanfattning:
Köp. köp, köp!

Goggla mig dit och jag är din för evigt...

För många är Facebook något helt naturligt, en del av vardagen. För andra är det förknippat med misstänksamhet och skepsism. Ett exempel på det senare är min käre mor från vem jag idag fick detta mail (inklusive bilden):



...Har fått detta mail från XXX och jag undrar vad det är? Hur skall jag bete mig? Vågar inte röra en fena förrän du givit klartecken. Mor

Låt dig nu inte luras att min mor är bakåtsträvare av det internet-distanserade slaget. Nej nej. Även om hon håller en viss distans till, för henne okända, Facebook så ställer hon höga krav på de internet-relaterade funktioner hon faktiskt använder. Som exempel fick jag idag ett fysiskt brev (old school!) där jag kunde läsa följande:

...Skickar egentligen brevet för att jag läste i postens företagstidning som man kan ta när man är på Posten (den är väldigt bra) hur man kan få bra plats på sökmotorerna, exempelvis Goggle...

Till historien hör att min mor blev mäkta förgrymmad när min blogg helt plötsligt inte fanns att finna på första träffsidan när man via Google (även känt som Goggle) sökte på mitt namn. Hon ansåg sig varken ha tid eller lust att leta sig fram till min blogg. Man kan säga att hon känner att det är bloggen som skall komma till henne snarare än att hon skall komma till bloggen.

Porr? Nej det är erotisk konst. Kultur, du vet.

Jag kan med hjälp av teknikens under kartlägga mina läsare in i minsta detalj. Jag vet nästan vad just DU åt till frukost idag. Skrämmande? Definitivt!

Vad som är än mer skrämmande, eller skumt är nog ett bättre ord, är att den person som senast besökte min blogg hittade hit genom att via Google söka på följande:

svartvita nakenbilder att skicka som mail gratis

Hmm...

Man kan inte sälja kakan och fortfarande ha honom kvar.

Tack för allt!

Mannen, myten, boken

När jag och en, för dagen anonym, medarbetare tog våra lunchärenden till Centralstationen här i Malmö snubblade vi inne på Pressbyrån över en ny publikation av det mest produktutvecklande snittet. Det var ett glansigt magasin i samma stil som t.ex. Plaza men med skillnaden att innehållet inte var okristligt, tvärtom. Vi talar om hela gamla testamentet på 450 glättiga sidor.

Detta tyckte jag var en riktigt festligt grepp för att nå ut till kidsen, eller som min anonyme medarbetare spontant utbrast: "Fy F*N vad coolt!". Timing kan inte köpas för pengar.

De har även glimten i ögat med lockrubtiker som "Det första mordet", "Den perfekta hustrun" och "Ibland vill man bara dö". Att sedan innehållet var riktigt snyggt, bra typograferat och stilrent utan tjafs gör ju inte saken sämre.

Man har alltså tagit världens mest lästa bok och utvecklat konceptet för att locka nya kundgrupper och erbjuda ett nytt format. Frågan man ställer sig nu är om det kommer att ta skivindustrin 2-3000 år att produktutveckla cd-skivan och erbjuda ett mervärde av något slag? Något säger mig att skivindustrin kanske inte har lika lojala kunder och samma grad av spridning i världen.

Fast det är klart, t.ex. Sony kanske har ett gäng slipsklädda herrar som missionerar cd skivan i något underutvecklat land. Man kan bara spekulera i hur snacket går:

Fattig person som inte känner till t.ex. Sony: "Kommer Skivbolagen att övervinna Piratkopierarna?"
Skivbolagsmissionär: "Skivbolagens uppenbarelse (Skivbolagsbibelns sista bok) beskriver just striden mellan Skivbolagen och Piratkopierarna. Där talas de om hur piratkopierarna ska sprida elände på jorden, och om hur alla människor ska lida, innan befrielsen kommer och Skivbolagen besegrar Piratkopierarna.

Laserdisc is the new black!

Ödmjukhet är en dygd

Jennys citatsamling #723

Jenny sågar en person längs fotknölarna och förkastar allt han står för. Jag vågar nog påstå att hon utmålar honom som en aningen lägre stående världsmedborgare.

Martin: Är du inte lite elitistisk nu?
Jenny: Vaddå? Han försökte jämföra sig med mig! Vad tror han?

Gott så. Pricken över i:t är att hela diskussionen handlade om Kinder Egg. Det behöver nog inte påpekas att Jenny är en ytterst dedikerad samlare av dessa små figurer.

Äppel päppel piron problem

När jag i förmiddags spred mina intressetentakler över internet överraskades jag bryskt av felmeddelandet ni kan se ovan (klicka på bilden för att se den i ursprunglig storlek).

Nu har jag gjort exakt som de säger men jag vet inte till vilken adress jag skall skicka informationen (någon Mr Apple från Safari-menyn). Om någon där ute har varit med om detta förut och vet vem som skall stå som mottagare ber jag ödmjukast att den personen kan vidarebefordra detta meddelande:

Felnummer:
-1005

Vad gjorde jag innan jag såg detta meddelande:
Jag började dagen med att 07:45 vakna och gå direkt till köket för att hälla upp en skål Bran Flakes. Som alla vet måste ju dessa flingor ligga i blöt ett par minuter för att uppnå optimal konsistens. Med optimal konsistens menar jag givetvis mjuka flingor med en nyans av krispighet.

Jag tvagade mig sedan för att efter påklädning återkomma till flingskålen. Efter detta borstade jag tänderna och plockade upp mobiltelefon samt plånbok. Nu var jag redo att cykla till arbetet och anlände sedan där runt 08:20.

Arbetsdagen inleddes med sedvanligt veckomöte för att vi alla skall veta vart skåpet skall stå. Detta följdes av ännu ett möte, dock med aningen färre medverkande. Efter mötena ägnade jag resterande del av förmiddagen åt främst bildretusch och färdigställande för tryck. Det var ungefär här det hände. Den exakta tidpunkten för incidenten var givetvis under valfri lagstadgad rast.


Jag vet inte exakt hur mycket information de behöver men hoppas att detta räcker. Om någon frågar så försökte jag surfa in på min nya favoritblogg.

Tillägg: För att undvika eventuella dispyter så vill jag meddela att alla mina vänners bloggar är min favoritblogg.