Bloggens makt

Vi som trodde att det var nog med Marshysteri efter bemärkelsedagen hade fel. När jag idag träffade mina kära föräldrar fick jag nämligen denna lilla låda:



Detta var precis efter min mor försökt låsa in mig i ett soprum. Enligt trovärdiga vittnen hade hon, när jag slängde soporna, sprungit mot soprumsdörren och ropat "Ohh... stäng in Martin i soprummet!". Det är kärlek mina vänner!

Ps. Jag hann ut i tid.


Fundering
I och med att man uppenbarligen får allt man bloggar om, och det i rikliga mängder, så kan jag passa på att uppmärksamma att jag även önskar mig en glassig sportbil, en ny iPod, kontanter och en ryamatta.

En hälsosam relation

Trogna läsare vet att jag i dagarna firade min bemärkelsedag. Med detta kommer ju givetvis diverse gåvor från kreti och pleti.

Gåvornas mästare är dock Jenny, som detta år lyckades trumfa sig själv. Den stående gåvan från henne till mig är annars "Fri från disken"-kort som är precis vad det låter som. Villkoren är att jag när som helst kan spela ut detta kort varpå Jenny måste diska, utan att röra en min eller visa minsta missnöje.

Det bör påpekas att det i vårt hushåll fungerar på så vis att en lagar maten medan den andra diskar.

I år fick jag förutom 3 stycken "fri från disken"-kort även ett nytt kort i sammanhanget, ett "Fri dag"-kort.

Jag är ju som person vän av lugn och sysslolöshet och kan sätta ett värde i en helg helt utan planerad aktivitet. Jenny ser däremot aktiva helger med inplanerade aktiviteter som en källa till glädje och frid. Med andra ord kan jag spela ut detta kort för att på så sätt "vinna" en helt lugn dag utan krav och ångest att behöva aktivera mig mer än önskat.

Det hela visade sig dock inte vara så enkelt. På baksidan noteras nämligen vissa villkor:

"Jenny får inte på en hel dag fråga vad vi ska göra hela tiden. Martin bestämmer, även fast det innebär att göra inget en hel dag. Kanske..."

Visst låter det som en utopi? Vad som dock bekymrar mig är det sista lilla ordet "Kanske...". Jenny har dock förklarat att det skall tolkas som att jag inte behöver kräva att inte göra något alls, utan kan komma med en egen aktivitet. Det skall alltså inte tolkas som att Jenny har en viss rätt att sätta sig upp mot mitt beslut om aktivitet, eller brist på aktivitet.

Frågor på det?


Ps. På armen ser ni även en av Jennys övriga presenter, en metallänk till min Seiko Black Monster (SKX779).

En helt vanlig bit mat med jobbet

En helt vanlig tavla på Tivoli i Köpenhamn

Hmm... hur tänkte de här?

Stockholms stolthet?

Ur dagens Expressen:


Jag tror ingen undgått att Djurgårdens klubbdirektör Bosse Andersson åtalas för sexuellt ofredande efter en "incident" då han satt i fyllecell.

Nu skulle man kunna peka på idrottsföreningarnas roll som föredömen eller det ansvar som vilar på personer i höga, offentliga positioner. Jag vill dock inte döma någon på förhand så jag väljer att fokusera på föreningen Djurgårdens prioriteringar och moraliska ståndpunkt med stöd av en kort intervju med klubbens VD:

Hur påverkar en sådan här historia Djurgårdens rykte?
- Jag tror inte det påverkar Djurgårdens rykte alls. Djurgården har funnits i 117 år och kommer att finnas långt efter att vi är borta.
Kommer du sätta dig in i det här åtalet under dagen så att jag kan återkomma senare för en längre kommentar?
- Nej. Det känns inte som det här är prioritet ett just nu. Vi har jättemycket andra saker att jobba med.
Men det här är väl en rätt allvarlig sak?
- Vi håller på och tittar över vår spelartrupp just nu och det känns oerhört angeläget.
Mer angeläget än det här?
- Absolut.

De har visserligen en poäng i att spelartruppen verkligen behöver ses över, men jag tror inte klubben samlat allt för många guldstjärnor i kanten hos landets kämpar för moral i allmänhet, och kvinnofridsorganisationer i synnerhet...

Vad är väl kvinnors rätt i samhället mot en åttondeplats i Allsvenskan?


Högmod går före fall
"Jag tror inte det påverkar Djurgårdens rykte alls. Djurgården har funnits i 117 år och kommer att finnas långt efter att vi är borta"

Kollegorna läser uppenbarligen bloggen...

Oj, oj

Som en ångvält från klar himmel slog det ner, mitt livs första chokladogram!

Vem ligger då bakom denna extraordinära uppvaktning av delikataste slag? Det var webbutikernas webbutik mittimyllan.se!

Då de säljer skön inredning och design med fokus på miljö och hållbar utveckling kändes det trevligt att se deras helhetstänk då chokladen var Rättvisemärkt. Det är detaljerna som gör det.

Tack!

Ok, vi fattar. Du kan lägga ner nu.

När blir en hobby ohälsosam? När skall man sätta ner foten och säga stopp, det räcker nu? När bör allmänhetens civilkurage ge sig tillkänna och gripa in?

Nu?

Idag kom nämligen postmannen med ett litet paket. I det lilla paketet fanns en liten klocka. Det var dock inte vilken klocka som helst utan en festlig "skeleton":



Vi talar alltså om en klocka helt utan urtavla, men med en himla massa kugghjul. I och med att den även har glas på baksidan blir det en skön effekt då man ser rakt genom härligheten:



Quartz-ur göre sig icke besvär!

Det första steget är att inse att man behöver hjälp...

Jag är beroende av Mars.

Jag vet inte hur det gick till, när det hände eller varför det hände. En dag satt jag bara där med min dubbla stycksak och kunde inte få nog.

Det har gått så långt att jag till och med har en speciell teknik när jag äter min Mars. Under själva tuggprocessen kan jag inte prata eller kommunicera på annat vis, jag fokuserar helt på att bearbeta stycksaken i munhålan för att uppnå optimal smaksensation.

Snälla, hjälp mig.

Rap quiz

Då mitt Meat Loaf i grafform-inlägg slog helt fel och inte riktigt verkar ha gått hem hos den stora allmänheten ser jag ingen annan väg än att fortsätta på samma spår. Oavsett om läsarna förstår exakt hur roligt det är eller inte så är det min blogg, vilket betyder att det i praktiken endast behöver vara roligt enligt mig.

För att tvinga er läsare att verkligen försöka så är det denna gång inte bara kul, utan även ett quiz.

Namnet på artisten: 1 poäng
Namnet på låten: 1 poäng

1


2


3


4


5


6



Magne är diskvalificerad på förhand då han dels fyllde år igår och dels tipsade om dessa grafer.

Att ta från de fattiga och ge till oss

Jag och Jenny firade årets midsommarafton hos goda vänner i en kolonistuga i Malmö. Det var en storartad bjudning med allt som hör midsommar till. Då vi befann oss i ett koloniområde kunde vi inte låta bli att ta våra ärenden till det allmäna firandet vid dansbanan.

Efter att ha gungat en stund till dansbandet Danny´s tunga beats så vända vi oss mot kommersen. Efter en stund fastnade min blick på detta:



Ett chokladhjul!

I vanlig ordning drevs detta av någon sorts form av förening med "goda intentioner". Vi som varit med ett tag vet ju dock att dessa chokladhjul är en väl genomtänkt scam.

Personalen står och lurar oss fattiga med rådjursögon och motiveringar som: "det är ju till barnen" eller "du bryr dig väl om de handikappade?". Säkert.

Ideellt är inte likställt med ärligt. Det är bara ett gäng gråhåriga hustlers som vill blinga upp sin livsstil.

Jag och Jenny kunde dock inte hålla oss utan valde att utmana oddsen, logiken och vårt vett. 2:- på nummer 20, rakt av!



Hjulet snurrade, sorlet ökade i volym och barnen skrek av upprymdhet. Hjulet saktade ner, någon höjde händerna mot skyn och andra tog en extra klunk.

Hjulet kämpade sig fram och stannade på...:



NUMMER 20!

Det var bara att casha in storvinsten och sola sig i framgången. Jag och Jenny fick dock blodad tand och unnade oss ett andra spel. Vi var "in the zone".

Proceduren upprepades och hjulet stannade även denna gång på vårt nummer, nummer 20!

Vi pekade på våra önskade vinster, ryckte dem till oss...



...och skrattade hela vägen till kolonistugan.



IN YOUR FACE ICKE VINSTDRIVANDE FÖRENING!

Inga konstigheter

På allmänna toaletten vid vårt midsommarfirande i koloniområde i Malmö:



Det var bara att knipa tills alla lotter var slutsålda.

Vinn, vinnare, vinnast

Som fotbollsälskare kan jag förstå att folk blir euforiska av glädje vid viktiga vinster. Trots denna förståelse kan jag komma på mig själv med att ibland känna en viss "irritation" vid sådana glädjeyttringar, då glädjen inte fullt ut delas med mig.

En sådan situation uppstod när Turkiet vann över Tjeckien med 3-2 i Fotbolls EM. Nu tycker jag på intet sätt illa om Turkiet (förutom att de spelar en ganska navelskådande fotboll), utan hyser sympatier med landets invånare (vi lämnar politiken i detta inlägg).

Jag kunde trots detta inte riktigt känna den medglädjen som sig kanske bör när de valde att dela med sig av sin lycka utanför vårt sovrumsfönster klockan 23:51 en söndag före arbetsdag:

Der Supergrupp

I tidningen City (HÄR) kan man läsa om AIK:s yttermittfältare Mats Rubarth och att han skall starta en supergrupp tillsammans med:

• Josephine Forsman - Sahara Hotnights (trummor).
• Robert ”Strängen” Dahlqvist - Hellacopters (gitarr).
• Anders Ljung - Space Age Baby Jane (sång).
• Oklar femte medlem (bas).

Detta kan ju i sig ses som en relativt sensationell nyhet i musik- och fotbollssverige. Det som dock fick mig att regera var slutknorren på artikeln. Där listar Lina Wennersten "andra svenska supergrupper":



Jag tror vi alla kan minnas exakt vart vi var och vad vi gjorde när Kikki, Betta & Lotta fick sitt enorma genombrott eller när E.M.D. gjorde vad de nu gjort för att vara kända.

Supergrupper? Kul tjej. Verkligen.

Brädad av solen på Quiksilver Bowlriders 2008

Nicky Guerrero


I vanlig ordning gick finalen av Quiksilver Bowlriders av stapeln här i Malmö i helgen. Jag var givetvis där för att kunna rapportera nyckelincidenter till er, kära läsare.

Innan finalerna spelade bandet Dinosaur Jr



Man kunde snabbt konstatera att det var mycket dinosaurie och lite Jr. De gamla gubbarna spelade lika länge som dåligt. Jag är nog för gammal för sådan här skränig musik, eller hur var det nu?

Hur som helst, tillbaka till väsentligheterna.

Vi hade denna dag i alla fall tur med vädret, kanske lite för tur. Jag lyckades i vimlet hitta en "lika-som-bär":



Lärdom till alla kids där ute: Att inte sola aktivt är också att sola aktivt. Bara för att du har stora guldfärgade solglasögon och syns på storbildsskärmen betyder inte det att du är odödlig.


Mindre nonsens och mer skateboard
Tävlingen var av yppersta klass och mättade allas våra skateboardtörstande munnar. Dagens hjältar var utan konkurrens legendaren Nicky Guerrero (som vann veteranklassen) och Aaron Homoki (som kom tvåa i huvudtävlingen).



Aaron Homoki var en sjukt skön schnubbe som svarade "It´s awesome!!!" på alla frågor vid prisutdelningen. Skönt med kids som blir extasglada över att komma på pallen och inte bara försöker se coola ut. Mer känsloyttringar åt folket!

Slutligen bjuder jag er alla på höjdpunkterna från finalerna. Det börjar klipp från veteranernas final och sedan kommer proffsen. Garanterat skön åkning utlovas:



Rullbräda är inget brott!

Benny Hill goes ballett

En helt vanlig dag på jobbet.



Producent
Tompis

I rollerna:
Kure Kure Martin
Modelle
AT-AT

Svenska landslaget i flygchock!

Ur Aftonbladet



"Flygdramat" där det "handlade om minuter" är ju som ett riktigt scoop!

Hur kan resten av mediasverige missat detta? Det fanns som tur var en stor ruta nere till höger där Aftonbladet bad allmänheten blogga om artikeln för att upplysa sina medmänniskor. Damn sure i will!

För er som har blockerat aftonbladet.se så han ni gå in och läsa artikeln HÄR.

Sammanfattning
Landslaget skall flyga till en annan stad efter matchen mot Grekland. I vanlig ordning har flygplanet ett visst tidsspann inom vilket det måste lyfta. Planet lyfter på utsatt tid.

Bara detta kan låta som en traumatisk händelse som kan äventyra spelarnas psykiska status för resten av EM, men det kommer mer! För att förstå allvaret i situationen skriver Robert Laul, som rimligtvis välkomnats in i arbetslivet via kvotering eller svågerpolitik, att om planet inte lyft i tid hade laget fått spendera natten i Salzburg. Spendera natten i Salzburg! Milda makter, det hade inte varit lätt.

För att belysa att faran definitivt inte är över och att allmänheten inte kan andas ut än så får vi även veta att Sverige skall flyga efter matchen mot Spanien också. Shit!

Reflektioner
Robert Laul är en gedigen och klassiskt grävande journalist som levererar i vått och torrt. Om fler journalister hade varit av samma skrot och korn som Herr Laul så hade vi haft ett mycket hälsosammare nyhetsklimat i Sverige.

Med fler Laul hade t.ex. Måns Zelmerlöw kunnat få det utrymme han förtjänar. Inte bara i nöjesdelen utan kanske även på ledarsidan eller i ekonomidelen.

Herr Laul har en förmåga att lyfta upp information som inte inte är en nyhet och skapa artiklar som fortfarande inte är nyheter i nyhetstidningar som inte förmedlar riktiga nyheter för att forma läsarna till sådana som får barn som inte lär sig läsa.

Sydsvenskan goes sinnessjuka and get lillebrorskomplex

Helt plötsligt trodde Sydsvenskan att de var DN och vips så var sporten i C-delen upp och ner. Varför? Ge mig ett enda vettigt argument för att man skulle vilja vända halva delen upp och ner. Det enda som sker är att man blir sur och måste försöka lirka ut C-delen för att kunna vända på den.

VARFÖR???

Kerstin + Robbie = Sant

Dagens nätupplaga av Aftonbladet



Detta är ett scoop i nivå med "Prinsessan Madeleine kan uppskatta en afton på lokal i goda vänners lag" eller "Zlatan är intresserad av fotboll och äldre kvinnor".

Det tog inte många hundradelar innan jag klickat mig in för att läsa mer. Jag ville veta ALLT om Kerstin Fritzls passion för Robbie Williams och hans extraordinära scenframträdanden. Vilken är hennes favoritlåt? Vilken livekonsert minns hon bäst? Har hon hunnit boka biljetter till nästa show?

När jag så fick upp artikeln drabbades jag av ett litet antiklimax. Jag har markerat den del av artikeln som handlar om Kerstins kärlek till Robbie Williams. Resterande text var någon sorts form av rappakalja som behandlade diverse sjukdomar, läkarvård och traumatiska livsöden.



Jag känner mig lite lurad på konfekten. Jag ville veta det senaste om Robbie Williams och Kerstin Fritzl koppling, inte om en massa framsteg med kommunikation eller beskrivning av en Österrikisk kärnfamilj.


Dagens läsarfråga
Hur stavar man "populistisk, grundlös och fullständigt irrelevant rubrik"?

Sommar, sommar, sommar

Äntligen lite Måns Zelmerlöw i media!

Jag tycker det är synd att personer med så brett register och sådan kvalitet inte tillåts komma fram i nyhetsbevakningen.

All fokus ligger på alla sportkillar och utländska band så våra inhemska stjärnor kommer i skymundan. Det är bara att titta på t.ex. IDOL så inser man hur många fantastiska sångare/sångerskor det finns i vårt avlånga land.

Kvällstidningarna håller bara på med sin pretentiösa nöjesbevakning för att få så mycket cred som möjligt i de smala kretsarna. Varför vågar de inte skriva om den musik som säljer mest och syns mest i TV?

Är det så svårt att fatta att om IDOL har flera miljoner tittare varje vecka medan liveband bara har några hundra besökare per konsert så är IDOL bättre musik. Varför skulle annars så många titta?


Bilden på Benny Andersson till höger tycker jag är grymt cool med den röda effekten. Om det är någon där ute som vet hur man får till den effekten själv så att jag kan testa på några egna bilder så får ni gärna lämna tips.

Deckardrottningen som var älskad av alla

Ur dagens Expressen



Jag har inte läst artikeln, men kan av hennes självgoda min dra slutsatsen att hon gjort något så pass bra att det var värt att kontakta kvällspressen för att visa svenska folket vilken god människa hon är.

Till saken

Det är inte bilden eller rubiken som får mig att reagera, det är frågan till läsarna:

"Har du läst Camilla Läckbergs deckare om Fjällbacka?"

En, i sammanhanget, rimlig fråga. Vad som däremot inte är lika rimligt är svarsalternativen:

1 - Ja, de är toppen
2 - Nej, jag läser inte deckare
3 - Nej, men jag ska
4 - Nej, men jag har hennes kokbok

Vad hände med "Nej, jag tycker hon är värdelös"?

Förutsätter de att om man gillar deckare så gillar man Camilla Läckberg? Om man gillar Camilla Läckberg men inte läst den nya boken så kommer man att göra det, garanterat?

Det sjukaste alternativet får nog ändå ses som nummer 4. Hennes kokbok? Det är som att man får frågan om man tror att Sverige vinner mot Grekland ikväll och ger alternativet: "Nej, men jag tycker Markoolio är en genial musiker".

Försöker de på något krystat sätt göra reklam för både den nya deckaren OCH den gamla kokboken samtidigt?

Att ta ondska ett steg längre

Jag har alltid hatat Espresso House. Verkligen hatat. Dock var jag tvungen att kompromissa min stolthet då jag insåg att deras parma/pasta-sallad var riktigt god. Trogna läsare vet ju att lunchalternativ på jobbet är lätträknade och guld värda.

Espresso House har med andra ord levt på nåder ett bra tag nu. Vad tror ni ett beräknande genomont företag gör då? Givetvis tar de bort salladen från sortimentet och ersätter den med någon sorts form av lallarsallad innehållandes ett halvt ägg, vita bönor och andra otyg.

EVIL!!!

Stjärnan i öster han återigen tänts

Uppdrag...
HÄR

...slutfört!

Myntet har 2 sidor

Statusfält på Facebook


Hatad av massan, älskad av eliten!

Att älta ett inlägg

Vän av ordning skickade jag iväg frågan om Coop:s generösa närvaro i Malins blogginlägg/krönikor till Amelia för att få klarhet i det hela (detta innan Malins klargörande på sin egen blogg).

I korta drag undrade jag helt enkelt om Coop hade ett finger med i spelet, och i så fall om det inte kunde uppstå trovärdighetsproblem för Amelia.

Detta svar fick jag från Amelia:

"Hej Martin!

Svaret på din fråga är att det inte är en annons. Vi ägnar oss inte åt textreklam.

Vi har nu tittat igenom de jobb du hänvisar till och kan förstå att du reagerar men, som sagt, Coop har inte betalat ett öre. Vi vet aldrig i förväg vad Malin Wollin skriver om och att åka till en stormarknad och handla är något som malin wollin gärna och ofta gör, och då har det blivit så här.

Vänliga hälsningar
Desirée"

Reflektioner
Malin skriver själv att hon är synnerligen trogen Coop, vart hon spenderar över 50000:- om året. Hon skriver även att "...Coop är en del av mitt liv" vilket med all tydlighet levererar hennes budskap i Coop-frågan.

Lägg då till Amelias konstaterande att "...åka till en stormarknad och handla är något som malin wollin gärna och ofta gör..." så tycker jag nu, efter alla dessa vändor, nästan synd om Malin.

Här har vi en person som brinner för en specifik stormarknad. Hon ser inte Coop som ett företag, hon ser det som en livsstil. Det "normala" hade kanske varit att njuta av värdecheckarna som dimper ner i brevlådan på gissningsvis regelbunden basis.

Det räcker inte för Malin.

Hon vill sprida budskapet och öppna pöbelns (läs: mina och sveriges alla mammors) ögon för en positiv vardagskrydda dold i kravens tecken. Hon vill avväpna storhandeln och göra detta ångestfyllda krav till en njutning. Hon vill skapa livskvalitet i familjepack. Hon vill ge en mening till vardagsbestyren.


Öppet brev till Coop

Malin länkade på sin blogg till min blogg angående detta och på 2 dagar har jag hittills fått 900 unika besökare den vägen. Inser ni vilken goodwill detta är? vi talar här om redaktionell text/populärblogg?

Dags att lägga på en nolla på värdecheckarna till Fru Wollin?

Konsten att bli hatad av Sveriges alla småbarnsmammor

Bakgrund
trogna läsare minns mitt angrepp på proffsbloggaren Malin Wollin. Ni andra kan uppdatera er HÄR.

Beef
Nu har jag fått ett och annat klargjort för mig och på köpet blivit landets alla småbarnsmammors hatobjekt nummer 1! Läs Malins svar på tal HÄR.

Nu tänker du säkert "Nu överdriver han nog, lite väl självgott att inbilla sig att folk bryr sig om vad han skriver på sin sorgliga lilla blogg!".

Icke! Låt mig bjuda på ett par lösryckta citat från kommentarerna till Malins klargörande:

"måste bara påpeka att det är "skrämmande" att någon kille lägger ner tid på detta och inte gör något mer vettigt m stt liv!"

"Rätt kul att han i sitt försök att vara skarpsynt och visa att han fattar mer än andra som läser Malins krönikor och bloggar (!) endast visar att han inte är ett dugg skarpsynt vad det gäller småbarnsliv (nämligen extremt mycket shoppande på coop/willys/ica eller vad nu favvoaffären heter). :-)"

Sammanfattning
Jag får bita i det sura äpplet och krypa till korset, Malin har inte sålt sin själ. Det var min paranoida, cyniska och människoföraktande sida som sken igenom och tog överhand om mitt omdöme.

Eftersom nu inte Coop betalar Malin något så borde det finnas utrymme i budgeten för att "uppmuntra" andra varför jag vill klargöra att jag inte har något kontrakt med någon stormarknad och gladeligen nämner Coop i min blogg ett par gånger/inlägg för en nätt summa pengar. Coop, ni vet vart jag finns.

Teknik i kvadrat

Grundförutsättningar
Kure Kure Martin är synnerligen oteknisk, på ett näst intill omanligt sätt. Jag kan varken den teoretiska eller den praktiska delen.

Situation
Jag har köpt en digitalkamera av modellen Canon EOS 300D av min bror för 400:-. Billigt? Man skulle lätt kunna tro det. Problemet är bara att bilderna som kommer från kameran ser ut såhär:



Vad göra?
Det finns inget problem som inte Google kan lösa. Ett par surftimmar senare satt jag med en isärskruvad kamera:



Här kan vi notera hur duktigt pedantisk Kure Kure Martin är då han numrerat alla skruvarna för att kunna bygga ihop kameran efter att ha plockat sönder den. Guldstjärna till mig själv.

Än lite mer skruvande senare såg kameran ut ungefär såhär:



Med kretskortet käckt på svaj kunde jag nu komma åt problemet, en trasig liten plastdetalj som såg ut ungefär som en liten, liten knapp med en pigg på.

Jag plockade bort den trasiga plastpiggen och ersatte den med ett sönderklippt och omformat gem :



Gemets ena ände stack ner i hålet där den trasiga piggen suttit och gick precis lagom långt ner för att få båda speglarna att följa varandra när man tar en bild.



Efter detta var det bara att skruva ihop eländet och hålla tummarna. Jag satte tillbaka batteriet och minneskortet för att kunna gå mitt öde tillmötes. Resultatet blev detta:



Sweet!!!

Reflektioner
Kure Kure Martin besegrade tekniken. Det var svettigt, det tog tid och det var bitvis frustrerande, men det gick vägen. Det enda problemet är att autofokusen inte fungerar, vilket jag var medveten om, dock fungerar den felfritt om man använder den som helmanuell kamera. För 400:- får man ändå säga att det i slutändan blev ett klipp.

Den som är intresserad kan följa steg för steg instruktionerna HÄR

Att sälja sin själ

Då min kära flickvän med jämna mellanrum köper tidningen Amelia kan jag, i egenskap av nyfiken kille, inte undvika att bläddra igenom denna livsstilsguide för svenska medelklasstjejer i yngre vuxenåldern/äldre tonåren.

Varje gång jag öppnar tidningen stör jag mig på samma sak, krönikören Malin Wollin. Malin är någon sorts form av medelålders kvinna med familj som bloggar om sitt liv. Denna blogg har tagits upp av Amelia och trycks i tidningen. Så långt inga konstigheter. Problemen startar när man börjar läsa hennes texter.

Att sälja sin trovärdighet
På Amelias hemsida finns hennes krönikor samlade. Låt mig ge er några exempel på krönikor:

– Att få sova är ren porr
Coop nämns 1 gång

– Ska vi skiljas ska vi göra det nu!
Coop nämns 1 gång

– Coop är sannerligen äkta lyx
Coop nämns 8 gånger

– Jag ska bli trebarnsmorsa!
Coop nämns 1 gång

– Jag är en skrikapa
Coop nämns 1 gång

-Vårens svåraste mode
Coop nämns 6 gånger

Slump?
Skulle inte tro det. Meningar som "...säger Joachim och vänder blad i Coopreklamen..." kan kännas aningen krystade.

Jag är inte emot att folk säljer sin själ eller bjuder ut sig till högst bjudande. Detta så länge det sköts någorlunda snyggt. Skall man sälja ut sig så vet jag inte om det är rätt väg att gå när man tar emot checken från företag som Coop, och väljer att namedroppa företagsnamnet i alibimeningar som den ovan.

Varsågod Malin, den här låten är till dig:

share your files at box.net

Nutidsorientering? Nej, jag sportar inte.

Ur dagens Expressen:



Huvudrubrik: "Barnlik hittat i en plastpåse"
Kommentar: Inga konstigheter.

Andrarubrik: "Söker sin kärlek på Facebook"
Kommentar: Tur att de fokuserar på relevanta nyheter. Detta är av allmänhetens intresse, ungefär som tredjenyheten som handlar om glassbrist i solen. Tur att man inte larvar sig med totalt nonsens som t.ex. DN som slänger sin oseriösa kalle-anka-journalistik i våra ansikten. Eller vad sägs om 3 dödsfall och ett bombdåd. Bah!

Aktivera mera, bär flera!

Efter en hård arbetsvecka och resa till Stockholm med avslutning på Berghs bar det av till Nyköping för att hjälpa mor & far att flytta. Redan vid ankomst i min forna hemstad var jag trött och sliten. Det skulle bli värre.

Lördag kväll blev relativt smärtfri, övervägande sociala aktiviteter. Söndagen blev dock värre. Min käre bror kom och stampade i hallen 08.45 (kvart i nio på morgonen!!!). Det var inte annat att göra än att snöra på sig finskorna och börja bära. Tro mig, vi bar. Och bar. Och bar.

Trogna läsare känner till att jag på senare tid börjat aktivera mig med diverse fysiska utmaningar. Dessa aktiviteter är allt som oftast synnerligen ansträngande och samvetsrenande. Jag utförde trimmande fysisk aktivitet måndag, tisdag och torsdag. Jag tror med andra ord att denna graf över min veckas fysiska ansträngning talar sitt tydliga språk:



Till slut fick vi dock runda av för att fira Linneas (min brors blivande fru) födelsedag. Givetvis kunde vi inte undvika att leka lite med världens genom tiderna sötaste bebis, brorson Oliver:



Åhh... så söt!


Nu sitter jag till slut på tåget hem till lilla Malmö och en natts sömn innan ännu en hektisk arbetsvecka. Semester bitte!

För att ge oss alla lite extra energi fortsätter jag på Laaksospåret med ännu en sjukt bra låt:

share your files at box.net

(Bortse från gitarrsolot i slutet)