Obama skall visa en 30-minuters reklamfilm i sex av Amerikas största kanaler samtidigt. Prime Time.
Är det bara jag som tycker att McCain helt plötsligt verkar vara ett vettigt alternativ? Till och med Bush framstår ju som civiliserad i jämförelse med ledaren för 30-talets Tyskland... eller.... förlåt... jag menar... Obama.
Varför detta filosofiska utbrott? Jo det är nämligen så att någon ond hackare med respektabla kunskaper i Adobe Photoshop hackat bloggen i ett försök att radera Kure Kure Martin ur historieböckerna.
Tillåt mig lägga fram bevismaterialet.
Originalbild i bloggningen Kure Kure Kapital:
Bild på bloggen klockan 17.23:
Detta är sannerligen ett bisarrt och mycket sjukt pojkstreck. Gärningsmannen kommer få stå till svars och straffas helt utan rättegång, American-style.
Om det är någon tröst så skall jag precis innan dödsögonblicket ge en liten komplimang för det ganska lustiga och oväntade buset. Sedan skall han dö.
Det är som att alla Copywriters dött och fötts om i en och samma kropp, funnit balansen mellan sina viljor och olika stilar, förstått exakt vad som skall förmedlas, tänkt till två extra varv och helt enkelt skapat världens bästa copy. Odödlig, tidlös och rätt. När man lite slarvig säger "och sedan en riktigt stark copy som lyfter budskapet" så är det detta man har i bakhuvudet. Alla strävar mot målet, få hittar dit. Det finns dom som skriver bra. Det finns dom som skriver smart. Det finns dom som skriver underfundigt. Det finns dom som skriver som om de var ett med orden och budskapet.
MTV har Cribs, TV4 har Carina Berg flyttar in och Kure Kure Blogg har sitt Kure Kure Kapital. Alla program med ett mål: att pöbeln antingen skall få se hur glamoröst stjärnorna lever eller att pöbeln skall förvånas över att även stjärnor är dödliga.
Här får vi följa Kure Kure Martins äventyr och åtaganden i kapitaltörstens tecken, det vill säga arbetet. Om detta får Kure Kure Martin att framtå som glamorös eller väldigt, väldigt dödlig lämnar jag till er läsare.
Vi börjar med ett självporträtt:
Då jag vet att många läsare suktar efter sköna ögonblicksbilder att ha i plånboken bjuder jag nu på Kure Kure Martin in action:
Här kan man notera en optimerad position för fötterna kombinerat med den karaktäristiska fotografryggen, även känd som "räkhållning".
Som om inte detta vore nog bjuder jag även på en liten fredagstävling där vinsten är en personlig hyllningsbloggning.
Dagen var kommen, längtan över och alla anspänningar släppte. Idag var dagen då MAX kom till staden. Efter 8 års längtan och 5 års väntan kom verkligheten ifatt Malmö.
Det första som mötte ögat var den storartade fasaden. Jag tror vi alla hade fruktat en eventuell skändning av stadsbilden likt Nettos entré i gamla saluhallen. MAX hade dock den goda smaken att fara fram med hänsyn och smakfull elegans. Väl framme var det ingen större överraskning att kön ringlade sig lång då intresset, med all rätt, var enormt. En ny era inleds, och pöbeln vet om det. Då Kure Kure Martin inte vill framställa sig som förmer alla andra valde även jag denna gång att stå i kö. Transaktionen skedde i kassa 1 hos restaurangchefen. Underbar människa. En sak som MAX har lärt sig på sin resa från norr till söder är att tala med bönder på bönders vis. Rutinerad som jag är föll jag dock inte för dessa billiga trick utan gick rakt på Originalmålet. Inga konstigheter. Upplevelsen var nu total och vi kunde sitta ner, reflektera, diskutera och dinera.
När jag idag surfade in på Myspace, en hemsida som nästan var modern innan internet kom till, för att bli vän med en tysk elektroduo från Berlin möttes jag av denna banner:
Jag blev aningen konfunderad när jag läste rubriken, och särskilt första ordet. Eller snarare första särskrivningen. Det måste väl ändå heta "Addafärg till din MySpace"?
Som vi alla vet är Adda en flod i Italien vilken avvattnar en del av Alpernas sydsida. Inga konstigheter så långt. Vad som däremot var konstigt var alla färger som används för att visualisera funktionen. Antingen är det algblomning i Adda eller så väntar där ett blomstrande korallrev med fantastiska färger.
Vad kommer härnäst? Östersjöfärg till din MySpace? Även känt som 4 nyanser av grumligt.
Från: Kure Kure Martin Till: MAX hamburgerrestaurang
Hej,
Jag och ett par trogna MAX-supporters ser med förväntan fram emot nya MAX i Malmö som öppnar nu på torsdag. Min fråga är om det finns möjlighet att boka bord till lunchen för att vara säker på att få en plats?
Vänligen, Martin
--------------------------
Från: MAX hamburgerrestaurang Till: Kure Kure Martin
Hej Martin,
Kul att du är trogen oss! Men tyvärr så kan vi inte reservera bord. Varmt välkomna ändå! Bästa hälsningar
När jag idag surfade runt på min startsida på internet noterade jag artikeln ovan. Jag blev givetvis mycket glad och upprymd av budskapet och plockade direkt fram kulramen:
Kalkyl Som exempel tar jag en kollega med någorlunda linknande livsfilosofi och värderingar och som arbetar i samma bransch vilket gör att hon kommer påverkas av samhällsutvecklingen på ett liknande sätt. Vi kan kalla personen i räkneexemplet för AT-AT.
- Min kollega AT-AT har 3 barn som enligt henne är "typ" 3, 5 och 7 år.
- Vi förutsätter att hon håller sig flytande ekonomiskt under hela barnens uppväxt och ligger på +/- 0 när yngsta barnet fyller 18 år.
- Vi förutsätter även att hon och jag lever under liknande levnadsförhållanden och med en liknande livsstil.
- Vi förutsätter i detta räkneexempel även att jag inte får några barn under räkneperioden.
Då jag är 3 år yngre än min kollega borde detta rimligtvis leda till att min kontobalans kommer att se ut som följer: 2026: 1 miljon kronor 2028: 2 miljoner kronor 2030: 3 miljoner kronor
Det bör påpekas att detta är utöver eventuellt lösöre, fastigheter och konton i skatteparadis.
Spontan tanke Jag borde med andra ord ha ungefär 800000:- på kontot år 2011 (då jag är 3 år yngre än min kollega). Å andra sidan borde jag redan idag ha 333000:- på kontot.
Min fråga är nu: Vart har mina pengar tagit vägen?
Idag var Jenny och jag på äventyrshumör. Vad passar då bättre än att ta sina ärenden till sin lokala dagligvaruhandel?
Väl i butiken kunde vi inte hålla oss borta från kaffehyllan. Här noterade vi en kaffesort från Löfbergs Lila som heter Löfbergs Finaste:
Vi valde vid det här laget att syna förpackningen i sömmarna. Vi noterade då att kaffet både var KRAV- och Rättvisemärkt. Tackar tackar, fint ska det vara! Vi kände lite på förpackningen medan vi spekulerade i hur mycket godsaker den rimligtvis bör innehålla. Här var det dock något som kändes fel. Den var väldigt lätt.
Efter att ha avlägsnat pappförpackningen fann vi i den ännu en förpackning. En så kallad "vanlig förpackning", även känt som "den enda förpackning som behövs för kaffe":
Reflektioner Är det bara jag eller känns det inte som hyckleri att ha dubbla förpackningar, varav den ena är synnerligen överdimensionerad, på ett kaffe som är KRAV- och Rättvisemärkt? Man skulle kunna tro att dagens livsmedelsföretag kommit längre än att använda sig av dubbla förpackningar och spela på att de är bra för människa och miljö.
Varför finns "blinkfunktion" på i stort sett alla små cykellampor? Och framförallt, varför använder folk den funktionen?
Det absolut värsta som kan hända en person är när man en kulen höstkväll möter en representant av pöbeln som har en blinkande framlampa på sin cykel. Vem tjänar på denna värdelösa funktion? Det är inte direkt så att man råkar sätta på blinkfunktionen av misstag, detta är ett medvetet val. Det är ett sjukt beteende av sjuka människor.
I argumentet för att inte överklaga domen fastnade jag speciellt för sista meningen: "Andrea har lidit tillräckligt".
Spontan tanke Jo, det är klart. Att bli misshandlad får väl vara nog. Att våldsmannen skulle bli frikänd kan jag också hålla med om blir lite väl mycket lidande för Andrea. Eller hur menar han?
Just att han inte vill utsätta henne för ännu en rättsprocess leder ju till följdfrågor. Skall hon strunta i att anmäla i fortsättningen eller kommer han erkänna direkt?
Jag hoppas att Tori Amos, Thåström, Knet och alla andra liveakter som passerat mitt liv ursäktar för idag upplevde jag mitt livs bästa konsert, Markus Krunegård på The Tivoli i Helsingborg.
Först å främst vill jag poängtera att The Tivoli kanske är en av de mest sympatiska konsertlokaler jag varit i. Allt från entrén via planlösningen till vinkandet farväl var sympatiskt, mysigt och med känsla.
Tillåt mig nu återgå till meningen med denna kväll.
Förband var Parken, vilka för mig är en ny bekantskap. Det visade sig vara en trevlig sådan. Sköna rytmer, milda texter och lite rabiesgung från scenen gjorde att förbandet inte bara blev en transportsträcka utan även en del av resan.
Ärade är de artister som går på i tid och respekterar sina "kunder". Ikväll fick vi se prov på en god portion respekt för oss betalande då såväl förband som huvudnummer klev ut i tid.
Tillåt mig bjuda på ett par nummer som sparkade igång konserten:
Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp:
Se På Mig Nu, Vad Tycker Du?:
Hjälp:
Idioter:
Notering: Recensionen i lokalpressen påstår att detta var ett "stolpskott". Vi civiliserade människor VET att detta var en vansinnigt bra låt, kanske topp 2 på hela konserten.
Den Som Dör Får Se / Markus Kyrkogård:
Nu kanske ni undrar vart resten av konserten tog vägen? Då kan jag meddela att den ligger i tryggt förvar i mitt goda minne, dels för att inte ge bort all valuta för biljettpengarna (han spelar ju på KB i Malmö 28/11) och dels då jag denna kväll multitaskade som både filmproducent och fotograf. Då jag inte filmade gjorde jag istället detta:
Här kan vi se hur Kure Kure Martin knyter an till sina rötter och bejakar historien då vi talar om den utrotningshotade Polaroidfilmen. Vän av skarpsynthet noterar dels att bilden ger en sneak peek på hallens nya väggbeklädnadsprojekt och dels att Herr Krunegård lät sig fotograferas och sedan signera bilden.
Det bör dock påpekas att bilden inte hann framkallas innan den signerades så underskriften skall inte ses som ett kvitto på väl utförd fotografering, utan snarare på väl utförd ödmjukhet från Markus sida.
Incidenten som tände ett hoppets ljus för den hela människoheten Efter konserten stod jag och Jenny och trånade efter hans skiva som såldes till det fördelaktiga priset av 120:-. Saken var bara den att vi endast kunde skramla ihop 110:-. I detta läge finns det bara ett alternativ och det är att svälja sin stolthet, klä sig i sina största rådjursögon och snyfta fram "kan vi inte få den för 110? Vi har inte mer... (snyft)".
Det var då korvglöden frös till is och grisarna syntes flyga utanför fönstret. Det var nämligen då vi hörde en ljuv röst bakom oss som sade "Ni kan få pengar av mig". Innan vi ens hunnit vända oss om såg vi en utsträckt hand med en tjugokronorssedel. Likt en älva hade den fagra, och för oss okända, damen spontant och helt utan krav bjudit oss på en god gärning. Som i en dröm var hon dock försvunnen när vi mottagit allmosan och betalat för vår skiva. Vi hade så mycket tacksamhet att ge tillbaka, men hon var så god att hon inte krävde ens ett uppskattande tack som betalning.
...för att jag inte bloggat den senaste tiden. Jag lovar bättring och lämnar er med lite rörlig media för att fördriva tiden tills nästa "riktiga" inlägg.
En autentisk (eller i alla fall farligt nära) skildring av livet på mitt jobb runt 11.59 VARJE dag:
...och appropå Katrin Zytomierska så bjuder jag på ett klipp som kommer att få mig sparkad från min egen blogg på grund av bögfobi:
Nu är det bara att vänta på mailet från Marcus Birro där han fördömer mig och skriver: "Tragiskt att bygga en karriär på att vara cynisk och elak” samt rundar av med ”Förstår inte att du kan se dig själv i spegeln".
Jag känner att jag måste sprida ordet om den fantastiska live DVD:n Tori Amos Live At Montreux 1991/1992. Framförallt konserten från 1991 då hon var så gott som okänd, några månader innan hon släppte sitt debutalbum Little Earthquakes, är helt fantastisk.
Jag bjuder er här på hennes första nummer från just den konserten:
Det finns inte många artister som kan kombinera så gott som fulländad röst, textförfattande, pianospel och utstrålning på scenen.
Trogna läsare känner till att min familjs namn dragits i smutsen så länge jag levt. Jag har gått och utgett mig för att vara någon jag inte är. Jag har föraktat mig själv för det spel jag spelat och den lögn jag levt. Jag har varit rätt person med fel identitet. Jag har mått uselt.
Idag kom dock beskedet som fick mig att känna mig pånyttfödd. Beskedet som lyste upp mitt livs mörker och lockade fram den lilla livsgnista och glöd som fanns kvar där långt nere i mitt svarta sinne. Det var idag jag blev hel. Det var idag min familjs namn fick upprättelse.
Jag tror ni alla vet vad jag talar om. Jag har alltid stavat mitt familjenamn med W medan staten förnedrat oss med ett simpelt V. Såväl körkort, pass, ICA-kort som betalkort har sagt V medan jag skrivit W.
Idag kom dock beskedet. Från och med nu stavar jag även officiellt mitt familjenamn med W!
En trogen läsare på bloggen har uttryckt en viss oro över en generell kvalitetsförsämring på inläggen den senaste tiden. Nu vet jag inte om det är den allmänna uppfattningen bland er andra läsare, men då min grundinställning är att vara alla till lags skall jag genast förändra och förbättra.
Efter att ha sågat mig mitt itu (obs! metafor) kom denna läsare med ett litet, litet plåster i form av lite konstruktiv kritik blandad med en något moderat uppskattning av tidigare verk här på bloggen. Budskapet var tydligt: "Mer lärorikt material. Jag vill lära mig nya saker, som t.ex. Kure Kure Martin svarar på frågor. Mer personliga saker".
Jag har nu varit nere på botten och vänt, redo för nya tag. Jag skall göra mitt yttersta för att åstadkomma en generell kvalitetsförbättring här på bloggen och bidra till er fortbildning och kanske även göra er lite mer "street smart".
Enligt mina uppskattningar kommer ungefär hälften av läsarna uppskatta min nya t-shirt medan den andra hälften ser den som samma typ av t-shirt man köper på marknaden med "singel" tryckt på bröstet.
Ps. Notera den klassiska tvåhandsfattningen på mobilkameran. Det signalerar en mogen approach till användandet av mobiltelefon samt en sofistikerad känsla för hur man för sig. Rent vetenskapligt alltså.
Gör ert jobb och tvinga företag att sluta ta ut en olaglig avgift när man betalar med VISA-kort om ni nu är så angelägna!
Det är er uppgift att se till så att företagen följer de underskrivna villkoren för att få använda sig av kortläsare för VISA-kort. I de villkoren står det klart och tydligt att man INTE får ta ut en kortavgift av kunder med VISA-kort. Om företagen trots detta tar ut en kortavgift skall man spara kvittot och gå till sin bank för att anmäla detta. Det är sedan bankens (de som nu gnäller) ansvar att åtgärda detta och kräva att butikerna följer kontraktet.
Steg 1 borde rimligtvis vara att inte ignorera de bankkunder som anmäler dessa regelbrott utan att i alla fall lägga ner en liten liten mängd energi på att värna om just dessa kunder. Och så undrar ni varför bankerna kollapsar. Somliga straffar Gud med detsamma...
"Aftonbladet skriver om Kanal 5:s vårsatsning där män får möjlighet att dejta Linda Rosing, som säker en ny kärlek. Linda Rosing uppges, enligt en källa till Aftonbladet, vara "förväntansfull och väldigt engagerad i programmet".
Resten av mänskligheten uppges vara imponerade av hennes personliga integritet och alla som kommer att karriärdejta henne i tv för att komma med på Brinkenstjärnas booty call-lista.
I ett litet kontor i Malmö sitter dock ett par personer som ser detta som ett tydligt tecken på världens undergång och hur mänskligheten minerar sin egen köksstol.
Det får nog ändå ses som positivt för programmet att huvudpersonen som är det enda programmet kretsar kring är "engagerad". Hade det varit en sommarserie hade jag gissat att det var en omskrivning för reprisering av Big Brother.
Hand upp för alla som vill vara Linda Rosings barn när de tråkas på dagis.
SMS Inkorg: Tyvärr fastnade frågan i Kinas... eller jag menar Sveriges censurfilter då du inte är gnällig pöbel boendes i parhus i någon mysig barnförort och upprörs lika mycket av dagens sexualundervisning i skolan som dina föräldrar gjorde när Jitterbuggen kom till Sverige.
---------------------------
Reflektion En tjänst som svarar på frågor. Inga konstigheter. Trötta barnpsykologer som rasar över att man nuförtiden har relativt lätt att inhämta information. Konstigheter.
Att införa åldersgräns för att få svar på diverse frågor känns lite som en flört med våra kära OS-värdar i somras. Ett sms med en fråga kostar 17:- vilket är ganska mycket pengar. Framförallt för barn. Min tanke är då om det möjligtvis inte är föräldrarnas ansvar att: 1 - Inte ge barnen mobiltelefon 2 - Uppfostra dem så att de förstår bättre 3 - Upplysa om att dessa 17:- dras från barnens veckopeng 4 - Acceptera att vi har tillgång till informationen på andra och billigare sätt och hänvisa barnen till dessa.
Slutord Vad kommer härnäst? Kvinnlig rösträtt och fri tillgång internet?
Spontan tanke Christiano Ronaldo räknas som en av de kanske 3 bästa fotbollsspelarna i världen. Hans "problem" är dock att han tycker att tjejer är vackra. Aftonbladet har av detta faktum dragit slutsatsen att vackra tjejer på läktaren i VM-kvalmatchen mellan Sverige och Portugal kan resultera i att Ronaldo kommer att stå och titta på alla dessa vackra tjejer istället för att spela fotboll.
De grundar sitt scoop på ord från någon "journalist" (Nuno Luz) i Portugal (om man kommer från Portugal och skriver om fotboll är man automatiskt mer trovärdig än en svensk dito):
"– Om det sitter snygga tjejer på nedersta läktarraden på Råsunda kommer han att tappa koncentrationen. Det är så, och det är sant. Hans fascination för tjejer är...en svaghet. Ja, det är det. En svaghet, en fara, säger Luz."
Tillåt mig gå vidare I artikeln målar Aftonbladet även upp Ronaldo som ett maskrosbarn som trotsat alla förutsättningar och blivit bäst. Vad är hemligheten? Aftonbladet kan idag, med hjälp av Mr Luz, avslöja nyckeln till att bli världens bästa fotbollsspelare:
"För Göteborgs-Posten beskriver Luz hur Ronaldo växt upp i ett av de fattigaste kvarteren i Madeira, hur hårt och extra Manchester United-stjärnan tränar för stanna i toppen, hur han avstår från alkohol och håller sig till åtta timmars sömn - för att bli bäst."
Att leva som ungefär hälften av den svenska befolkningen, med lagom sömn och måttliga mängder alkohol, är alltså vad som behövs för att bli bäst i världen. Och att ha vuxit upp fattig förstås.
Behöver jag ge er mitt förhandstips på vem som vinner årets Nobelpris i litteratur, journalistik och allmänt folkvett?
Ps. Släng in damlandslaget så vinner vi med 10–0. Lätt!
Är det ok att träffa sin partner på arbetet? Ja det är det. Vad som däremot inte är ok är att vuxna människor runt 40 kallar varandra Myslingen och Goslingen samt att de även drar med sig barnet de väntar i fallet genom att hänvisa till detta som Fjant.
Nu tänker du kanske att det är upp till var och en vad man vill kalla varandra och att det är omoget att klanka ner på söta smeknamn. Tyvärr har du då fel. Folk med puttinuttiga smeknamn som bor i en villa en bit utanför storstaden, som inrett boendet tillsammans och är "mycket nöjda med resultatet" medan de kärleksfullt kramar om varandra är obehagliga.
Normalt grundar jag mina skrifter på trovärdiga källor och erkända rön hämtade från diverse bibliotek och kulturskatter. Denna gång låter jag mig inte stoppas där utan kan även referera till helt vanliga människor (läs: pöbeln) som jag kommer i kontakt med på daglig basis som rasat över detta och stöttar mina åsikter.
En dålig dag på jobbet eller ett dåligt jobb på dagen
Artikel från Resumé:
Fastnade lite för Aftonbladets uttalande: "Vi kommer i förtroendekris".
Jättemiss: Ja Kris: Ja Förtroende: Njae
Spontan tanke Det är nog inte "en oavsiktlig miss" som sänker förtroendet utan det är nog snarare de avsiktliga "artiklarna" som gör jobbet. Även om "en oavsiktlig miss" i många fall (läs: detta) kan vara avsiktlig. Hur mycket kostar ett lösnummer?
2715 tecken om att Ernst Kirchsteigers katt råkat i luven på en duvhök. Alla överlevde, ingen dog.
För att ge tyngd åt tragedin bjuds vi även på en synnerligen relevant inforuta:
Stor journalistik av en stor journalist.
UPPDATERING Som om inte artikeln vore nog så har det uppstått en beef mellan Ernst-lovers och Ernst-haters på Expressens kommentarsfunktion. Vi kan där läsa kommentarer som:
Härligt med klarsynta människor. Det är nog väldigt skönt för honom att "orka berätta". Speciellt som att detta nu kommer vevas i media i all oändlighet vilket underlättar rehabiliteringen av Ernsts psyke och när han har andra saker att tänka på som t.ex. hans tv-serie som av en händelse har säsongsstart på måndag.
Vad kom först? Ernst, dumma människor, ännu dummare människor aktiva på Expressens kommentarsfunktion eller ägget?
Kommer ni ihåg när mobiltelefonerna såg ut så här?
Fula, kantiga och totalt deprimerande design. Var det så illa att vi trånade så mycket efter tekniken att vi godtog vilken misärartad design som helst? En sak är i alla fall säker, om någon designat dessa tre telefoner idag hade han/hon inte haft sin stolthet, yrkesheder eller jobb kvar i många minuter.
