Sugar, he brings me Sugar

Scenariot för kvällen såg ut enligt följande: Jenny jobbar till 22.00 och ringer hem för att meddela att hon gärna ser lite godis och läsk inhandlat och klart tills hon kommer hem. Jag beger mig ut i mörkret och kylan för att göra min kvinna glad, nöjd och lycklig. När Jenny sedan kommer hem och tittar på lösgodiset jag köpt utspelas denna ordväxling (J=Jenny, M=Martin):

J: Det här skulle ju inte jag köpt
M: Nä...
J: Inte den, inte den, definitivt inte den här (Jenny visar upp godisbitar)
M: Ok...
J: På en skala från 1–10 får du ändå 7
M: Ojdå, det är ju faktiskt ganska bra
J: När jag köper själv så blir det ju alltid en 10:a, men du hade ju i alla fall någon rätt.

Detta är kärlek mina vänner. Kärlek i vardagen.

Oh Markus, kom ut ikväll. Jag väntar i hörnet vid Bergsgatan/Friisgatan

Ikväll var så dagen kommen. Igen. Dags för konsert med Markus Krunegård, denna gång på KB i Malmö. Förra gången var det Tivoli i Helsingborg som var platsen och jag tror att alla som var där då längtade tillbaka då KB inte direkt är Guds gåva till konsertbesökare. Nog om arkitektur och nostalgi, låt oss gå vidare.

Inte helt oväntat var det en sjukt bra konsert och allt var frid och fröjd. I Helsingborg bjöds vi på en lite karamell i form av den nya låten, och även denna gång blev det sötsaker till publiken. Jag tror vi alla höjde på ögonbrynen när orkestern rullade igång denna:



Har vi hört den förut? En låt som vi dock hade hört förut var avslutningsspåret:



Jag passade på att föreviga detta spår då det var den saknade pusselbiten i min videobloggning från Helsingborgskonserten (som ni kan läsa HÄR).

Här tänkte jag skriva ett par stycken text till om ingenting för att verka ambitiös och insatt i populärmusik men av respekt för er läsare sätter jag istället punkt och bjuder er att göra något innehållsrikt av er tid.

Angående Socialstyrelsens uttalande

"Microsoft PowerPoint är ett användbart progam"

Socialstyrelsen blundar för varför vi och stora delar av svensk formexpertis anser att Socialstyrelsens uttalande bör modifieras. PowerPoints slutprodukt är inte en definierad entitet, och den extremvariant som bedömningen avser (PowerPoint 2008 - Kures anm.) är inte granskad i vetenskapliga studier över huvud taget. Dessutom talar Socialstyrelsen i sitt uttalande om »fungerande fil ...« och inte om användarvänlighet och funktionalitet.

PowerPoint inom kreativt arbete är inte utvärderat. Socialstyrelsen hävdar att beslutet är juridiskt och kanske inte avspeglar vad man tycker är rätt och rimligt och att man inte insett sprängkraften i frågan. Jag håller med, uttalandet utnyttjas för att legitimera ett program som är olämplig och i vissa fall direkt skadlig. Jag beklagar att Socialstyrelsen inte gör ett kraftfullare tillrättaläggande

Frågor på det?

Att gå andras ärenden

Robin borde valt Kvällsposten.

Ny dramserie om reklamvärlden på SVT

Byrån är en svensk dramaserie som börjar sändas hösten 2008 på Sveriges Television (SVT). Manusförfattare till serien är Peter Emanuel Falck och Christian Wikander, programchef för drama på SVT Syd, som bland annat skrev storyline åt Rederiet, Tre Kronor och norska Hotel Cæsar, alltså är manusförfattaren en veteran inom dramaseriens område.

I juni 2007 meddelade Sveriges Television att man förde över pengar från nyhets- och samhällsprogrammen för en ökad satsning på drama, som bland annat omfattade den serie som skulle bli Byrån. Serien beskrivs av SVT som företagets största dramasatsning någonsin.

Redan 1980 byggdes studion upp i Malmö, där serien spelas in. Inspelningen började i juli 2008 och premiärdatum är 10 december 2008, varefter tre nya avsnitt sänds varje vecka.

Dramaserien handlar om några familjer som bor inom och i utkanten av storstaden – alla med en koppling till byrån. Serien behandlar problem som är vanliga i diverse dramaserier, som dispyter, kriminalitet, graviditet, olovliga förhållanden, och allmän misär.

Serien är inspelad i Malmö för SVT, inomhusscenerna är inspelade i en inspelningsstudio, i hus på Skeppsbron och utomhusscenerna är inspelade främst i slottsparken, Malmö. Sammanlagt kommer det sändas 103 avsnitt och nu är det också klart att till nästa höst kommer det att komma en andra säsong med 105 nya avsnitt av Byrån. Det kommer även en tredje säsong och SVT har sagt att de vill att Byrån ska ha fler avsnitt än Rederiet.

Byrån har redan innan premiären blivit nominerad av tidningen Resumé i klassen "Sveriges Bästa Byrå 2008" som av en "slump" går av stapeln samma dag som serien har premiär.

"Även om det endast är en fingerad serie om reklam så kan de uppenbarligen det där med PR" säger Jan Gradvall i DN Weekend.

Hemmakväll

• CM 97/98 via DOS-emulator
• Tropicanajuice med antioxidanter (tantjuice)
• Musik

Inga som helst konstigheter.

Movin' On Up

Idag tog vi på företaget våra ärenden till Malmös mytomspunna shoppingstråk för att känna av de nya lokalerna. Nya lokaler? Just det, vi skall flytta. Jobbet alltså.

Respektabel adress: Check!
Sympatiska lokaler: Check!
Närmare hem: Check!
Lunchmöjligheter: Cheeeck!

Av en händelse har vi valt lokaler i samma fastighetskropp som en restaurang med namnet MAX. "Oj vad smidigt, det ligger ju precis runt hörnet" säger du kanske nu. Både jag och nej. Visst ligger det nära, men man måste ju ändå ta sig hela vägen runt hörnet. Den spontana tanken var därför om man inte skulle kunna lösa denna lilla detalj på ett smidigare sätt. Tillåt mig visualisera problemet med hjälp av ett fotografi taget från ovan:

Skarpsynt läsare noterar här två alternativa vägar, en röd och en grön. Den röda vägen är således "pöbelns väg", alltså den vägen alla dödliga måste ta till MAX. Vad jag är ute efter är dock att på ett eller annat sätt frigöra den gröna vägen. Frågan är bara hur?

Då jag har marknadens intelligentaste läsare (host, host...) tänkte jag att det vore dubbelarbete att jag skall besvära mitt stackars sinne med detta utan överlåter problemet till er läsare. Med andra ord: lös detta.

All you need is love

Veckans mest spelade:
1 - Provider - N.E.R.D
2 - Golddigger - Kanye West
3 - The young and the old - Broder Daniel
4 - Sex, love and money - Mos Def
5 - The Moneymaker - Rilo Kiley
6 - Help the aged - Pulp
7 - Just like money - Knet
8 - Cash is king - Doktor Kosmos
9 - This old man - Tori Amos
10 - It´s all about the benjamins - Puff Daddy
11 - True love - Marit Bergman

Medieexponeringen fortsätter

Den ödmjuka och dynamiska duon KurElle som den senaste tiden synts både här och där i diverse mediala sammanhang fortsätter att övertyga i sin jakt på en plats i Brinkenstjärnas lilla svarta.

Igår var det representation på branschminglet Resumébar på Raosir, Hotell Savoy i Malmö. Lite sena och ytterst värdigt gled vi in i salongen för att välkomnas av diverse löst folk och drinkbiljetter. Efter att ha stått och dragit till oss blickarna en stund vågade sig till slut fotografen fram för att be om tillåtelse att få ta en bild. Ödmjuka som vi är bjöd vi fotografen på detta.

Nästa dag när jag surfar min vanliga morgonrunda på nätet möts jag, inte helt oväntat, av detta:

Resumé hade den goda smaken att använda vår credd för att locka in läsare till vimmelbilderna genom att blåsa upp vår bild på förstasidan och sedan även använda den som entrébild på själva vimmelsidan.

Nämnde jag förresten att jag är ödmjuk. Också.

Att drick äppelmust – Så funkar det

Det roliga med att resa är att man får ta del av andra kulturer och uppleva nya saker. Som ni kanske förstår har jag varit ute och rest. Jag har varit i Åhus. Trogna läsare känner givetvis redan till detta, ni andra kan uppdatera er HÄR.

Vad är då det allra viktigaste när man reser? Jo det är ju givetvis att konsumera turistvaror för att förlänga känslan så att man kan sitta hemma i den grå vardagen och minnas tillbaka på svunna tider då man var ung, oförståndig och njöt av livet.

Jag och min reskamrat Modelle var ju inte sämre än någon annan i detta avseende utan vi inhandlade en bag-in-box med lokalproducerad äppelmust. When in Österlen must is a must. HA, Ha, ha, ehh...

Många känner dock en viss osäkerhet gällande handhavandet och drickandet av äppelmust. För er vilsna själar kommer här en liten instruktion med pedagogiska bilder:

1 - Köp must


2 - Koppla upp bag-in-boxen

Om du, likt mig, inte är familjär med detta förfarande rekommenderas att kontakta en rutinerad fackman på området. Vilket händelsvis ofta är kvinnor.

3 - Drick och njut

Notera den kontrollerande och misstänksamma blicken på Kure Kure Martin. Varför så sur? Nej, nej, han är inte sur han är observant. Varför? Must är hårdvaluta på västkusten och kan locka till sig både kreti och pleti om man inte skyddar den väl och agerar i lönndom.

Tricket är alltså att inte göra folk uppmärksamma på musten ifråga, bortsett från eventuell bag-in-box-installatör. Drick långsamt, njutningsfullt och känn vitaminerna sprida sig i kroppen. Resultatet är alltid uppenbart och anmärkningsvärt.

Frågor på det?

Oh, Oh, My, My

Jag har en telefon som är tillverkad av ett företag som bryr sig om sina kunder. De har en klubb som man kan gå med i där man får nyttiga tips och extraordinära erbjudanden. Jag gick med där för att klubben fick mig att känna mig speciell. Utvald och tänkt på.

Idag blev jag påmind om mitt medlemsskap då telefonen pep till och jag begåvades med detta meddelande:

Nu känner jag mig inte lika speciell och tänkt på längre. Nu känner jag mig lite dum. Dels å mina vägnar då jag gick med i klubben som bevisligen är till för pojkar och flickor i yngre tonåren och dels å tillverkarens vägnar då de är värdelösa.

Öppet brev till tillverkaren
Hej Nokia,

Tack för meddelandet ni skickade till mig idag. Jag ville bara svara på frågan och redogöra för min kunskap gällande så kallade "smileys". Dessa kan jag:
:) – Glad
:( – Ledsen eller arg
;) – Flörtig
;( – Arg som fått något i ögat
*) – Pirat som förlorat båda ögonen men bara har lapp för det ena
^) – Person med spetsig näsa vars ögon inte kom med på bilden
8) – Arkitekt
0) – Cyclops

Det var allt från mig. Ta hand om er så hörs vi snart igen.

Puss,
Kure Kure Martin

Jäääsp!

"Har vi sett den förut?
"Så var vi där i år igen"
"Det börjar gå slentrian i det här"
"Jaha?"
"Finns det kaffe i köket?"
"Excellent..."

Detta var några av reaktionerna här i gruvan när vi idag mottog beskedet att vi blivit nominerade till Sveriges Bästa Byrå av tidningen Resumé. Igen.

Efter att ha kammat hem en andra- ,en tredje- och en femteplats så kanske världen i år är mogen för en rättvisande bild av sanningen. Ödmjuka som vi är vill vi dock inte gå så långt att vi påstår oss vara bäst, det överlåter vi till granskande journalister. Och Resumé.

Sammanfattning
Skicka presenter, ni vet var vi bor.

Att sälja sin själ. Utan att få betalt.

Ge bort alltså.

Idag kom min kära kollega Modelle och tipsade om att radiokanalen RixFM har en tävling om bästa bloggen. Helt okritiskt gick jag givetvis in och nominerade min egen blogg.

Såhär i efterhand känner jag att jag möjligtvis rycktes med lite för snabbt i min längtan efter framgång, välstånd och materiell vinning.

Till att börja med kan det vara på sin plats att ifrågasätta Modelles värderingar och prioriteringar när hon kommer dragandes med djupgående kunskap om en tävling på RixFM. Inget ont om RixFM, förutom att de spelar dålig musik och har dåliga radiopratare mellan reklampauserna. Detta vet i och för sig inte jag eftersom jag inte lyssnar på kanalen, men jag har ju sett reklampelarna på stan.

Hur som helst så tänkte jag passa på att vara lite lustig i mitt fördömande av pöbelns musiksmak genom att ta Topp 40-listan med mest spelade låtar (som ligger på deras sida) och sedan censurera alla dåliga låtar för att på så sätt framföra lite kritik mot "den goda smaken" som råder bland radiolyssnare. Jag tyckte att det kunde vara kraftfullt med en topp 40-lista där endast 5–7 låtar syntes efter lite hederlig censur. Dock visade det sig att det inte blev en enda låt kvar efter att jag lite avslappna strukit över allt som var värdelöst.

Är det ni som är dom konstiga och jag som är normal eller är det jag som är gammal och ni som är unga eller kanske tiden som kommit ifatt mig och sedan sprungit förbi eller möjligen fotfolket som regelbundet bevisar sin brist på smak medan jag sitter och diggar på mina höga hästar eller skall det vara på detta viset?

Att jag använder ordet "digga" gör ju onekligen att det inte talar för min sak i frågan.

Pengar gör dig inte lycklig...

...inte trovärdig heller.



Varför är det alltid personer med väldigt mycket pengar som säger sådana saker?

Sprechen Sie deutsch?

På en riktig blogg läste jag idag en objektiv guide till Tyskland som avhandlar hela landet på bara några stycken. Som en av de som genom åren inte kunnat undgå att fascineras av detta säregna land ämnar jag här återge en aningen förvrängd version.

Hamburgskan säger
Jag börjar med att säga att Tyskland är ett enormt land som skiljer sig mycket åt mellan Bundesländerna (staterna). Jag bor i Hamburg som ligger i norra Tyskland och har mycket likheter med Skandinavien. Man är exempelvis mycket ohövligare här och mindre öppen mot varandra än i södra Tyskland. Dessutom är folk längre här än i exv. Saarland varifrån Tysken kommer. Där är alla pyttesmå. Min Pojkvän är lika lång som jag, dvs. 1.70 (och inga protester nu, jag har skrivit om detta förr - jag gillar korta män) och två av hans ex är 1,50. Men här i Hamburg är de alla jättar ungefär som i Sverige.

Ingen bär Lederhosen, det gör man bara i Bayern och Bayern är i praktiken Österrike. Bayern får ofta förkroppsliga vad som är typiskt tyskt till andra tyskars förtret eftersom de flesta i Tyskland inte gillar Bayern.

Tyskar äter inte bara korv. Men det finns mycket korv här och man anordnar Currywurst-mästerskap (man ser vem som kan äta starkast/hetast sås). Det jag tycker är mer bemärkansvärt med Tyskland är alla bagerier. De flesta affärer (förutom lågpriskedjorna Lidl, Pennymarkt, Plus och Aldi) har ett bageri utanför ingången. Varje tunnelbanestation har bagerier och det luktar alltid gott klockan fyra på morgonen. (Hos oss luktar det vissa dagar jäst och sedan ett par dagar senare chokladcroissanter. Vi har en jästfabrik i närheten och tydligen även en chokladcroissantfabrik.) En matvaruaffär har även i regel en köttdisk, (en sån som alla ICA-affärer brukade ha) och en Getränkemarkt, en separat byggnad där man köper drycker såsom öl eller läsk (vi har en Getränkemarkt i närheten och de som jobbar där visslar alltd när man åker förbi. Jag har börjat ta omvägar). Kvalitét är ledordet. Men även detta håller ju på att förändras men jag minns när jag följde med Tyskens mamma och handlade, vi åkte först till den vanliga affären o sen till en annan affär och deras bageri och sen till en tredje affär för att köpa kallskuret.


Frågor på det? Kontakta Hamburgskan.

Jag bara undrar

Det är inte mången gång jag står förstummad av en händelse, inte heller denna gång. Dock kan jag inte riktigt se hur piraterna tänkt att de skulle omsätta oljan i pengar.

Skall de kränga lite olja här och lite olja där till lokala bensinstationer i Somalia? Det krävs ju även ett relativt stort lösskäg för att lägga till i någon hamn utan att bli upptäckt. Det krävs till och med ett stort lösskägg för att vara mitt ute på havet utan att bli upptäckt i deras fall.

Frågor jag vill ha svar på är alltså följande:
• Hur skall de få oljan till land?
• Hur skall de lyckas sälja oljan?
• Hur skall de komma undan?

Äntligen!

Nu har äntligen uttrycket "rabiesbarn" alternativt "rabiesögon" blivit bevingat! Inte nog med att dessa uttryck går att läsa på denna blogg, nu används de även flitigt på en helt annan blogg. En riktig blogg.

Same same but not different

När jag idag surfade in på skvallerbloggen Aftonbladet möttes jag av detta:



Är det bara jag eller känns det inte lite sömnigt med alla dessa repriser? Vad kommer härnäst? En Lasse Lindh som försöker devalvera sitt varumärke igen? Nej just det, han är ju också med. Det är liksom så repriser fungerar. Det är samma igen. Det är samma igen.

Kompensationsbloggning

En fotobloggning i tiden.

Trogna läsare vet att jag genom åren varit aningen kritisk till ICA-butikerna runt Möllevången här i Malmö. Trogna läsare vet även att jag är en rättvisans riddare och en objektivitetens svärdsman. Det är med denna kunskap i bagaget som jag nu väljer att lyfta fram en ICA-butik som tvärt emot de tidigare avhandlade höjer sig över mängden.

Vi talar om ICA Kvantum i Åhus:

Bara en sådan sak som presentationen av frukten var synnerligen inbjudande och läskande:

Jag vågar påstå att detta är en av de butiker i landet som skapats med mest kärlek och passion för dagligvaruhandel. Det var en fröjd att spatsera genom gång efter gång och låta sig inspireras av det genomtänkta och smakfulla upplägget.

Dock var det en sista detalj som satte pricken över i:t. Efter kassan, på väg ut mot parkeringen möttas man nämligen av denna skylt:

Inga som helst konstigheter. Tydlig och rak kommunikation.

En skylt i samma anda som Skånemejeriers moderna klassiker "Det är kul att ha kul" (som ni kan se HÄR).


Ps. ICA kan kontakta mig för att få min adress så att de kan skicka bonuscheckar som tack för gratisreklamen. Hotbrev från ICA på Möllevången undanbedes vänligt men bestämt

Beauty is in the eye of the beholder

Skärmdump från dagens nätupplaga av Expressen:



Med risk att framstå som icke politiskt korrekt så vill jag påstå att dessa två bilder pekar på större problem än en gammal ranch och dispyt med sin ex-man.

Arbetarsporten som växte upp

Idag vaknade jag upp från min relativt oskuldsfulla syn på folkidrott och supporterskap. Jag fick verkligheten slängd i ansiktet, och förövaren heter Percy Nilsson.

Låt inte de glada tjejerna på bilden lura er, det handlar inte om glädje. Det handlar om pengar. Mycket pengar.

Nu vill jag på intet sätt påstå att det hela enbart är en social aktivitet, självklart är alla lag beroende av intäkter från åskådarna. Frågan är bara hur långt man har samvete och den goda smaken att dra det hela? Malmö Redhawks valde att tänja på gränserna.

Låt mig ta er med på en hockeymatch i HockeyAllsvenskan, Sveriges NÄST bästa liga.

Vi börjar med att anlända vid den nya Hylliearenan, till vilken man nästan är tvungen att bila. Vi möts här av gigantiska parkeringsplatser ackompanjerade av gigantiska avgifter. 40:- för att som kund få parkera under matchen medan man konsumerar inne på arenan.

Vi tar oss nu till själva hjärtat av kvällen, ishallen. Väl inne möts vi av beskedet att man måste hänga av sig i garderoben om man skall äta. 20:- fattigare per person går vi nu med krokig nacke mot restaurangen för att intaga en trerätters middag för det facila priset av 800:-. Plus 20:- då eftersom man inte var välkommen med jacka. Den jackan man direkt efter måltiden var tvungen att plocka ut för att inte frysa ihjäl vid själva matchen.

Vad kan jag då säga om maten och eventuell prisvärdhet? Vinet som ingick i menyn serverades inte, huvudrätten var väl snål och smaklös och desserten fick vänta till första periodpausen.

En minnesvärd ordväxling var dock:
Gäst: En öl tack
Servitris: Vill du ha en Heineken?
Gäst: Ja tack, det blir bra
Servitris: Heineken är tyvärr slut
Gäst: ??? Då kan jag ta någon annan...

Intressant att föreslå en vara som är slut.

Sammanfattning
För att titta på matchen Malmö Redhawks vs. Leksand i HockeyAllsvenskan med en bit mat innan får en sådan som jag allt som allt betala 860:-. Detta i Sveriges NÄST bästa liga. Att sedan allt som hände i matchen var sponsrat är även det anmärkningsvärt. Exempel på sponsrade situationer där speakern läste upp berört företagsnamn var matchens profil, matchen, boxplay, powerplay. Och detta en respektabel mängd gånger per period.

Är hockey månne den nya moderatbandyn nu när golfsverige river ut soffkuddarna i jakt på småpengar för att överhuvudtaget överleva ekonomiskt? Inte undra på att elitserielagen har så enormt mycket bättre ekonomi än motsvarande fotbollslag. De har ju onekligen lärt sig ta betalt. Frågan är bara hur länge vi står ut med att betala?

Avrundning
Nu skall jag dock inte bara vara en brutal budbärare av den bistra verkligheten i dagens idrottssverige utan bjuder även på en liten bild jag tog i ett desperat försök att fånga stämningen på premiärmatchen:


(Som vanligt går det bra att klicka på bilden för att se den i större format)

Dagens Jenny

Med en sådan moster behöver man inga fiender.

Rent hypotetiskt

Om vi får drömma fritt och låta tankarna vandra iväg så kan vi tillsammans tillåta oss måla upp ett scenario enligt följande:

Kure Kure Martin skall renovera en tvättstuga i en fastighet. Kure Kure Martin behöver hyra bilningsmaskin för att bila bort/bila upp en golvbrunn, bila bort en ”sula” (ett betongfundament som tvättmaskin står på) och även bila bort lite kakel på väggen.

Om vi sedan, lite slarvigt, skulle förutsätta att jag inte vet någonting om renovering. Vad behöver jag veta för att kunna gå in rollen på ett trovärdigt sätt gentemot maskinuthyraren?

De fingerade förutsättningarna är alltså att jag inte vet vad "bila" är och att jag följdaktligen inte vet hur denna aktivitet utförs rent praktiskt. Hur undviker jag jobbiga följdfrågor, och framförallt hur svarar jag på eventuella följdfrågor.

Detta kan även ses som en fingervisning om bloggens kära läsare är kreatörer, destruktörer eller informatörer. Jag vänta på DITT svar.

Fashion Rules!

Som Kanal5 i pappersform, fast utan roligt innehåll

I dagens nätupplaga av Expressen kan man läsa en artikel om att var tredje man drömmer om Linda Rosing. Av en slump är det Kanal5 som tagit fram statistiken och av en lika stor slump så är det Kanal5 som sänder hennes kommande program där hon skall förnedra sig, sina barn och sin släkt i ett desperat försök att hålla sig kvar i rampljuset och få en man som kanske inte vill ha henne, men gärna vill komma in i Michael Brinkenstjärnas lilla svarta bok.

Det var dock inte riktigt det som stack mest i ögonen på lilla mig. Vad som var än värre var undersökningen kopplad till artikeln:



Är det bara jag eller känns det lite som att Expressen försöker vinkla resultatet bland omröstningen för män? Eller är det kanske så att alla vill ha en relation med Linda Rosing, oavsett om dom vet det själva eller inte? Lite kommunism-style, alla älskar samma.

Expressen kan man dock inte beskylla för kommunister då de relativt tydligt klargjort att pengar är viktigare än nyheter. Tjänster och gentjänster är viktigare än relevanta artiklar och Linda Rosing är viktigare än allt.

Fast å andra sidan så ger dom ju folket vad folket vill ha. Eller var det så att folket vill ha det eftersom Expressen gett dem det? Kanske är de kommunister ändå? Eller hur var det nu?

Inga konstigheter

Så här i dåliga tider med lågkonjunktur, depression och allmän misär gäller det att plocka fram små saker i vardagen som lyser upp tillvaron. Alla har sina sätt att nå glädjens höjder och unna sig den där lilla guldkanten. När den ena unnar sig en stor cappuccino så kanske en annan slår på stort med en extra bingobricka.

När det kommer till mig så vänder jag mig ofta till spänningshöjande internetsidor som t.ex. eBay eller Blocket. Det är nämligen här man har störst chans att råka ut för "impulsshopping".

Impulsshopping på nätet handlar om att man av leda och tristess beger sig ut på t.ex. eBay förutsättningslöst och helt utan direkta materiella behov. Man får nu hitta på något sökord för att starta igång processen, ett sökord som kanske inspireras av något som hänt under dagen. Exempel kan vara "cykel", "skor" eller eventuellt "skuldbrev".

Efter att ha börjat söka förutsättningslöst så snöar man till slut in sig på något specifikt område, kanske kameror. Nu gäller det att begränsa sökområdet ytterligare för att kunna bli mer konkret. I klartext handlar det om att skapa sig ett specifikt behov. När man kommit så här långt får man börja se till sin egen person lite mer realistiskt och försöka skapa sig ett låtsasbehov som man faktiskt kan inbilla sig själv skulle kunna finnas.

Vid det här laget har du skapat ett imaginärt behov och smalat av sökområdet. Nu är det dags att börja jämföra priser och tester. Efter några timmar på internet är du synnerligen kompetent på valt område och redo att hitta ett utvalt objekt.

Här kan man antingen gå på det iskalla spåret och vänta tills rätt erbjudande dyker upp. Detta är givetvis inget realistiskt alternativ för en person som kommit så här långt grundat på ett behov som inte finns. Med andra ord gäller det att hitta rätt produkt till rätt pris just i denna stund.

Det är detta som är utmaningen. Ibland lyckas man, ibland stjälps fatet. För min del slutade historien denna gång i detta:

Spökskrivaren

Som vanligt nuförtiden är det Jennys ord som återges här på bloggen.

Idag hade hon en välmotiverad fråga: Varför kommer inte tidningen ut på vissa helgdagar? Borde det inte rimligtvis vara så att tidningen uteblir dagen efter helgdagen?

Som det är nu får alla utom tidningsbäraren arbeta på helgdagen och istället vara ledig dagen efter. Skall det vara så?

Dagens Jenny

Efter att inom familjen diskuterat gårdagens inköp av tidningen Fredag vaknade Jenny idag sansad och med en viss eftertänksamhet. Efter att ha dryftat det hela ytterligare en stund konstaterar Jenny:

"Den här modebubblan måste snart spricka"

Är det ett uttalande färgat av tidens anda eller ett krasst konstaterande av hur ohållbart ytligt allt blivit? Jag vet inte. Det enda jag vet är att detta var ett hälsotecken från Jennys sida. Eller är det det?