Två sidor av myntet

Melodifestivalen är här och spektaklet bjuder på både bra och dåliga saker:

Det negativa

Melodifestivalen


Det positiva

Enorm discokula på Stortorget.

Kungligt bröllop fyller min själ med värme

Underbart att landets stolthet äntligen tagit beslutet att ingå äktenskap med sin härliga Daniel. Två färgstarka personligheter som man helt enkelt inte kan få nog av. Jag tror jag talar för de flesta när jag i eufori utbrister ÄNTLIGEN!

Det är sannerligen ett starkt och sammansvetsat par då de med all säkerhet är medvetna om det faktum att det varje år är ca 50 000 barn som är med om att deras föräldrar skiljs och att ungefär vart tredje barn i Sverige har skilda föräldrar samt att nästan hälften av alla som skiljs har svårt att komma överens den första tiden efter skilsmässan.

Nu har de ju inga barn så det bäddar ju för evig lycka. En annan hoppfull nyhet är ju att skilsmässorna verkar bli färre, och snart håller ju faktisk nästan varannat äktenskap!

Det är alltså med de varmaste lyckönskningarna jag vill framföra mitt grattis och ett hjärtligt lycka till!

Att sälja sin själ till kapitalismen

Kure Kure Blogg nådde förra veckan en milstolpe då det var första gången ett stort företag försökte köpa min själ. Nu menar jag inte i likhet med Blondinbella som kontaktar företag för att få gratissaker utan jag menar den klassiska mutan där man får saker utan att fråga.

Det var helt enkelt ett företag som ville ge mig saker för att jag skulle blogga om dem. Nu tänker du säkert "Den gubben går han inte på, Kure Kure Martin har mer integritet än så. Han är ju en rättvisans riddare och sanningens sändebud".

Då har du fel. Väldigt fel. Jag är nog den absolut billigaste bloggaren i mannaminne. Det räcker att säga att jag kanske skall få en sak för att jag skall blogga om det. Bara att nästan få någonting är ersättning nog för mig.

Till saken
Företaget som kontaktade mig är Axfood (Willys, Hemköp, PrisXtra, m.fl.) och de erbjöd sig skicka lite produkter från deras nya egna märkesvaror som alla är Rättvisemärkta.

Efter att ha accepterat försändelsen väntade jag med stor nyfikenhet på leveransens ankomst. Jag spekulerade i om jag skulle hyra en kombi eller någon sorts form av möbelvagn för att frakta hem denna orgie i basvaror som jag förutsatte skulle komma. Kanske skulle de till och med lämpa av pallen med godsaker utanför porten?

Döm av min förvåning när det visade sig att paketet med produkter höll sig inom måtten 21x10x16 cm och således volymen 3,36 liter. Förvirringen var total och jag kunde inte annat än öppna paketet för att syna innehållet:

Här upptäcker jag till min fasa att det handlar om än mindre mängd livsmedel än jag fruktat. Paketet innehöll 100 g 70% choklad samt 40 g te. Nog för att allt var Rättvisemärkt, men detta var inte rättvist.

Här har jag gått och byggt upp bilder om hur jag bit för bit säljer ut min själ till de multinationella företagen och byter min trovärdighet mot en glättig livsstil. Den drömmen innehöll inte 40 g te och 100 g choklad. Jag såg framför mig hur jag skulle vara baslivsmedelsoberoende för resten av mitt liv.

Slutord
Jag trodde att jag hamnat i strålkastarljuset för de multinationella företagen och fått stämpeln "opinionsbildare" och "en röst i tiden som kidsen lyssnar på".

Jag trodde i min enfald att nöden var till ända och lusten stod och knackade på dörren. Jag trodde att mina bekymmer höll på att blåsas bort av vinterns sista andetag. En varm och givande vår var kommen. En vår som skulle lyfta både mitt sinne och min materiella status.

Jag möttes av ett uppvaknande. Ett brutalt uppvaknande. Jag möttes av det faktum att min integritet som bloggare värderas till en chokladkaka och 40 gram påste. Jag är för bloggvärlden vad TV-såpor är för finkulturen.

Finstilt
Tack för grejerna Axfood. Skicka mer saker så bloggar jag gladeligen om dem, oavsett om jag tycker om dem eller inte. Alla andra företag är också välkomna att skicka saker. Ju mer, desto positivare ordalag. Allt kan köpas för pengar. Kure Kure Martin kan köpas för mindre än så.

Det bör dock påpekas att ingen går säker för negativa bloggningar. Om det är något jag inte tycker om så kan ni vara ganska säkra på att detta kommer bloggas om. Min kritiska och cyniska livsåskådning kan icke köpas för pengar, endast isolerade och enskilda bloggningar är till salu.

God choklad förresten.



(HÄR är en annan approach.)

Resan till storstaden och äventyret däri

Trogna läsare känner till att jag likt förra våren skall gå en distanskurs på Berghs i Stockholm, denna gång i typografi. Utbildningen inleds med en workshop som för min del ägde rum idag. Då jag inte gärna tar ett steg utan att meddela er läsare om exakt vad som händer ämnar jag givetvis att redogöra för nyckelhändelser:

Den lyckliga inledningen
Av en slump fick jag på tåget upp, ungefär i höjd med Hässleholm, reda på att just Hässleholm skall stå som värd för en musikfestival i slutet av maj. En festival som går under namnet Siesta. En festival som jag på stående fot bestämde mig för att ära med min närvaro:


Den olyckliga fortsättningen
Uppmärksamma medborgare är medvetna om hysterin kring The PirateBay. Då min gode vän Magne har ett finger med i spelet erbjöd han sig skriva upp mig på gästlistan till en piratfest på fredagskvällen:

Här grusades dock mina planer av:
• Telefon som dog
• Extrem hunger
• Extrem kyla
• Sen ankomst

Resultatet var att jag inte dök upp på festen som jag bjudits på. Jag svek alltså mitt löfte, något som anses mycket fult.

Den bildande stunden
Dagen efter min ankomst var det så dags för resans huvudattraktion, nämligen uppstarten på Berghs. Det är inte mycket att orda om. Jag kommer bli sjukt smart och ni kommer att känna er obildade vid min sida. Inga konstigheter:


Den vilda jakten på kollegan
Med telefonen ur funktion och vetskapen om att kollegan Modelle också befinner sig i Stockholm tänkte jag att det vore kul att mötas upp. Problemet var att jag inte kunde ringa henne varför jag började leta efter henne på stadens gator. Trots ett sökande med ljus och lykta lyckades jag inte hitta henne:


Beviset på min omtanke
I detta läge visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Efter att ha drivit runt på de snöklädda gatorna kom jag att tänka på min gode vän Joensson. Jag passade då på att inhandla en liten present till honom i en mysig butik på Östermalm:


Till tryggheten på hotellet
Vid det här laget var klockan mycket och kylan hade gjort sig påmind både en och två gånger. Jag beslutade mig för att ta mina ärenden tillbaka till hotellet. En tråkig detalj var att någon, trots att man behövde nyckelkort för att komma in på varje våning, lyckats nästla sig in för att vandalisera. Det syns lite dåligt på bilden men någon har ristat in text i dörren. Då det verkar vara lite taffligt gjort samt att jag inte riktigt förstår vad det betyder gissar jag att det var ett barn:

Meningen med livet

Jag känner att jag bloggat alldeles för mycket jobbrelaterade inlägg den senaste tiden. Då detta riskerar ge en illusion av att jag är en hederlig arbetare som tar mitt ansvar på företaget tänkte jag nu blogga något som inte har något som helst med jobbet att göra. På arbetstid.

Okynnesbloggning
Sitter här och funderar på helt privata saker medan jag tänker på alla gem och skrivblock jag tagit hem från arbetet utan lov. Kanske skall jag snart gå några privata ärenden under kontorstid utan att säga något och låtsas att jag suttit på kontoret hela tiden. Å andra sidan skulle det vara lite trevligt att stjäla den där kakan som står i kylen och som tillhör min kollega. Fast det är klart, det vore kanske mildare att bara lägga upp fötterna på det nystädade soffbordet och försvinna iväg i mina egna tankar lyssnandes på lite skönt afrobeat. Oavsett så får det blir en tidig hemgång idag och kanske lite sköna helg-MMS från jobbmobilen på bussen hem. Nej nu har jag inte tid att sitta här och skriva, det är dags för lite nöjessurfning och onödiga utskrifter i färg. Dubbelsidiga.

Hej jobbtelefon

Ett brev

Bloggens läsare har skickat in ett bittert klagobrev där budskapet var tydligt. Jag har tagit mig friheten att formulera om valda meningar, dock utan att förändra innebörden:

"Varför har du slutat med Polaroidbilderna på bloggen? Va! Lägg av med att lägga av med att lägga in polaroidbilder istället för en massa skitbilder! Du är kass!

Ps. sätt in en bild på en katt."

Svar
Förlåt. Här kommer först å främst en bild på en gigantisk Polaroidkamera för att kompensera för mina "snedsteg":


För att verkligen poängtera exakt hur ångerfull jag är bjuder jag även på en bild på en katt, här tillsammans med andra katter:

I fortsättningen skall jag se till att någon ser till att jag ser till att det så långt det är möjligt kommer att vara bilder av typen Polaroid och inte "en massa skitbilder".

Office styling

Följetongen om försköningen av kontoret fortsätter. Inte nog med att detta ältas in absurdum, det är även bland det mest ointressanta ämnet för de flesta läsarna. Med det i bakhuvudet fortsätter jag givetvis för att försöka skaka av mig de få läsare som fortfarande kommer tillbaka hit.

Vi börjar med "väntrummet", även känt som "den blå soffan". Här har guldtapeterna kommit upp och de övriga väggarna målats. Kristallkronans ljus ger ett behagligt sken när det smeker guldväggarna i harmoni med SubWay-smörgåsen:



Vi går sedan vidare till kreativitetsrummet där tapeten kom upp igår. Efter lite vilda gissningar från er läsare visade det sig att detta inte var folkets val. Det spelar dock ingen roll eftersom folket inte vet något. Vi dikterar den goda smaken och säger att detta är den rätta vägen. Se och lär:



Nu är det bara uppdatering av möblemanget i kreativitetsrummet kvar, sedan kanske vi kan börja jobba också (istället för att blogga).

Svenska Spel kör inte rent spel

När jag idag kultiverade mig via diverse nyhetsrapporteringssidor på internet möttes jag av vad som kan vara det absolut värsta jag vet. När jag gjorde entré på en ny sida välkomnades jag av en reklambanner med ljud. Reklam med ljud göre sig icke besvär i min värld.

Nu tror du kanske att det är illa nog att det finns reklambanners med ljud? Icke! Det blev än värre när jag skulle åtgärda problemet. I reklambannern, som tillhörde Svenska Spel, fanns i övre högra hörnet en liten högtalarsymbol:


I 99,9% av alla fall där denna symbol förekommer fungerar den som en knapp där man kan stänga av störande ljud. Inte hos Svenska Spel. Här fungerade den som en länk till deras hemsida.

Svenska Spel, som är storebrors sätt att profitera på människors olycka och fattigdom, lurar alltså numera även oss som inte spelar bort vårt socialbidrag på deras Jack vegas-automater. Detta genom att slänga höga ljud i vårat ansikte för att vi i vår desperation skall slänga oss på högtalarsymbolen i deras reklambanner för att stänga av oljudet för att istället dras in på deras hemsida och således i deras onda maskineri av spel och misär.

The Quiz

Idag tapetserades kreativitetsrummet här på jobbet. Tävlingen går nu ut på att ni dels skall gissa vilken tapet det blev samt även rösta på vilken tapet NI tycker att det borde blivit. Kanske samma tapet, kanske inte.

1 - Murrig strukturtapet i mossgrönt/silver


2 - Silvertapet med cerist sammetsmönster


3 - 70-tal med sköna pasteller


4 - Vi lyckades få igenom att trycka tapeter med eget motiv


Låt tävlingen börja...

Dagens kollega

Min kollega Modelle i telefon med okänd person:

"...Jag försöker planera in en tid att vara handikappad när det passar mig..."

Att sätta skrattet i halsen

En hantverkare som för tillfället pysslar i våra lokaler bär denna t-shirt:


Spontan tanke
He he he, den var fyndig. Tryggt att veta att du kör rent spel också.

Genomtänkt tanke
Är det inte tragiskt att man överhuvudtaget kan använda argumentet att man betalar skatt som konkurrensfördel?

Dagens Kure

Kure Kure Martin i egen hög person under lunchrasten diskuterandes storblommiga tröjor med kollegan Modelle:

"Vad heter nu den där färgen mellan grönt och blått?"

Då Modelle, till skillnad från Kure Kure Martin, inte fuskat sig genom livet till sin position som kreatör så visste hon att färgen heter Turkos.

Dagens artist

Malmö - en värld i staden

...men det betyder inte att att man likt en butik på fina Friisgatan här i Malmö för dig som är beredd att betala en extra slant för att slippa oroa dig för om dina kläder är rätt eller fel då modealibi ingår i priset kan motivera att sköta sin kommunikation på engelska.

Nog för att Friisgatan kallats Malmös SoHo, men det kallas fortfarande för att vara pretentiös.

Ps. Alla talar svenska

Finkultur

Idag gick jag, Jenny och svärmor till Palladium här i Malmö för att lyssna på Henrik Schyfferts show The 90’s – ett försvarstal.

"Grym show"

Believe the hype!

Väl spenderade annonspengar

Om jag skall välja ett nummer värt sina 19,80 kr/min så måste det nog ändå bli detta:

Värt att notera är att annonsen finns med i tidningen Glamours Marsnummer 2009.

Uppmärksamma läsare ser även att man valt att justera telefonnumret sedan originalannonsen varför jag uppmanar er läsare att även uppdatera numret i era telefonböcker.

Sydsvenskan - Vår stjärna i öst

Av någon underlig anledning har mitt förra blogginlägg försvunnit från Sydsvenskans artikel om Melodifestivalen. Först fanns den där och sedan fanns den inte där.

I sann kamratanda är det nog bäst för lugnet om oliktänkandes åsikter inte delges läsarna. Hur skulle det se ut? Yttrandefrihet och icke-censur. Vad kommer härnäst? Kvinnlig rösträtt?

Här är artikeln jag hänvisar till.

LIVEBLOGGNING FRÅN MELODIFESTIVALEN!

Uppdatera sidan för att uppdatera rapporteringen


Jag kommer fortlöpande rapportera i samma ögonblick det händer något intressant.

20.00 - Melodisfestivalen startar. Nu kör vi!

21.02 - Alla utom något enstaka bidrag går vidare.

21.08 - Det är fortfarande inte kul med "annorlunda" tolkningar av riktiga låtar fast i annan takt. SVT väljer att än en gång lägga fram konkreta bevis för detta. Folket jublar!

21.12 - Det har nu blivit officiellt att svenska folket sms:at in sammanlagt motsvarande 3,7 medelårslöner per låtskrivare. Låtskrivarna jublar!

21.14 - Mer pengar behövs varför SVT drar igång en hjälpaktion för att rädda låtskrivarna genom att låta svenska folket sms:a in mer pengar. Fredrik Kempe jublar!

21.20 - Snacket i kulisserna går. Senaste att rapportera är att man med stor sannolikhet kan mjölka ut mer pengar via tredje, fjärde och femte chansen samt fler sms-dueller. Kommande tävlingar kan eventuellt sändas i repris med möjlighet att sms:a in pengar även under repriserna. Detta då alla ändå går vidare och ingen märker det ändå. Björkmans/Lionhearts intressesfär jublar!

21.23 - Folket jublar åt vad som helst

21.25 - Man nollställer nu rösträkningen för att på så vis få in mer pengar via sms och telefonröstning. Christer Björkmans råkar sätta Belugan i vrångstrupen. Henrik Wikström jublar!

21.32 - Typ alla gick vidare

21.34 - Kvällspressen jublar!

21.35 - Petra Mede rapporterar i att man slagit rekord i insamlingen till Christer Björkman. Christer Björkman jublar!

21.37 - TV:n stängdes av. Kure Kure Martin jublar!

21.40 - SLUT! Tack för ikväll. Vi ses i Malmö!

Sammanfattnig här

Passa på innan prishöjningen!

Det måste rimligtvis vara det sämsta reklambudskapet i mannaminne.

På vilket sätt kan ett hot om att det snart blir dyrare locka till köp? Normalt brukar man väl snarare locka med att något är billigare på t.ex. REA. Visst är det i grund och botten ungefär samma sak, men med den väsentliga skillnaden att den ena tillfälligt sänker ett ordinarie pris medan den andra permanent höjer ett ordinarie pris.

Varje gång jag ser en annons med detta budskap blir jag vansinnig och kommer med all säkerhet för alltid bojkotta företagen i fråga. Med andra ord kommer ni aldrig se något från Hästens sängar eller Toyota i mitt hem.

By the way så är den här historien om Liza Marklunds Gömda tragisk. Nu menar jag inte innehållet i boken utan snarare alla giriga inblandade.

Nu har Aftonbladet lockat ut "offret" Mia ur sin håla med hjälp av att vifta med en sedelbunt. Som jag har förstått det kan dock girighetens stjärna molnbetäckas av Skatteverkets flinka fingrar. Den som gapar efter mycket.

Stim vs. Slim

Stim - Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå - bevakar de ekonomiska rättigheterna åt svenska och utländska kompositörer, bearbetare, textförfattare och deras förlag. Kort sagt tar de in licensavgift för all musik som spelas i radio och betalar ut till upphovsmän och förlag.

Detta kan anses vara helt i sin ordning. Dock är det ju onekligen våra pengar som direkt eller indirekt står för kostnaderna varför jag tycker att det är på sin plats att det även tillkommer en förening som bevakar lyssnarnas intresse. Exempelvis Slim - Svenska Lyssnares Internationella Musikbyrå.

Varför denna byråkrati och kontrollapparat? Jo, saken är den att jag inte är helt bekväm med att jag skall betala för precis vad som helst. Med vad som helst så menar jag t.ex. textförfattare till RnB och dussin-hip hop såväl som rotationsmusik och schlager. Helt enkelt sådan musik som alltid har ungefär samma text och budskap, men med olika meningsuppbyggnader (i bästa fall). Texter med budskap som:

Rap/RnB manligt
"Jag är sjukt het och alla tjejer vill ha mig", "Jag är känslig och så fort du förstår det vill du ha mig", "Jag har mycket pengar vilket gör att jag både kan vara ful och dum för du vill ändå ha mig" och "Jag är ett svin så att mina tuffa kompisar tycker jag är tuff, trots att du inte vill ha mig".

RnB kvinnligt
"Killar är dumma som inte förstår att kvinnor är känsliga", "Värsta sexiga killen raggar på mig och jag backas upp av mitt tjejgäng", "Jag framställer mig själv som en sexsymbol där jag i alla videor åmar mig och putar med munnen bärandes inga kläder alls i ett försök att göra mig själv till ett sexobjekt men försöker ändå ha feministiska budskap i mina texter som fördömer att vi kvinnor blir behandlade som objekt" och "Jag sjunger duett med en rappande kille eftersom det säljer bättre och alla andra gör det".

Svensk reklamradiomusik
"Na, na, na, da, da,da", "Jag är olycklig på grund av kärleksproblem", "Jag är stark trots att jag är olycklig på grund av kärleksproblem", "Kärlek är jättebra", "Jag har funnit kärleken", "Gessle" och "Jag känner en funktion i en dator som jag har gett ett namn eftersom second life är mer first life för mig".

IDOL-artister
"Någon annan har skrivit en låt om hur jag är olyckligt/lyckligt kär"

Är det verkligen rimligt att textförfattare skall få betalt för vad som helst? Jag anser att det är hög tid att tillsätta en utredning som utreder innehållet i låttexter och huruvida de är fullständigt värdelösa eller har en antydan till substans.

Jag kan även passa på att bjuda er ett par exempel på spår som faktiskt är överraskande slumpvis utvalda, men samtidigt tjänat en respektabel mängd kapital på att spelas i radio om och om igen:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 ...och så vidare.

Frågor på det?

Självförakt i 29 bilder per sekund

Om det är något jag hatar, förutom Vocoder, RnB-sångerskor som envisas med att ha med en manlig rappare i varje låt, Dagens ungdom, Christian Walz och Pontus Enhörning så är det sådana som "youtubar" och envisas med att blogga alla sina "fynd".

Med andra ord kommer här ett gäng YouTube-filmer som fastnat i mitt minne.

Det finns vissa kända personer som man inte kan undvika att vara sådär barnsligt fascinerad av. Sådana som man, trots att man är vuxen, vill vara och tycker är hur tuffa som helst. Ett av de mest konkreta exemplen för mig är Beastie Boys. Sjukt coola killar som gör vansinnigt coola videos. Som till och med får mig att upprepade gånger använda ordet cool:

och:

Sensmoral: Allt blir tuffare med fisheye-lins.


Sorglig bit av Daft Punk som jag av någon anledning inte kan släppa sedan första gången jag såg den (för många år sedan):



Vi rundar av med en riktig klassiker. Aphex Twins sjukt sköna spår Windowlicker, här i den långa videoversionen. Introt är väl tilltaget, men också en viktig ingrediens i videons helhet. Känsliga tittare göre sig icke besvär då videon, trots att den är sarkastisk, kan uppfattas som utmanande. Något som anses mycket fult:


Hoppas att ni fann någon video trevlig och att inga vuxna utan förståelse, tolerans och ork att försöka förstå såg den sista videon. Puss!

Fashion rules

Teknik i kvadrat

Vi tar helg här och fokuserar på kärleken

Hälsningar från fabriken.

Ps. Uppmärksamma själar kan anklaga mig för hyckleri då jag fortfarande sitter på jobbet och skriver ett inlägg om att jag inte längre är på jobbet. Ni har rätt.

The Office blir That Office

Vi har flyttat in i de nya lokalerna, börjat komma tillrätta och närmat oss finslipning av detaljer.

Idag kom sofforna på plats, nu väntar vi bara på guldfärgen till väggen bakom. Vi har idag även valt ut genomtänkta tapeter till kreativitetsrummet och spikat nya visitkort som kommer att slå er med häpnad.

Wait and see...

Dagen då Per Gessle insåg att han aldrig kommer att få fronta Stone Roses

När jag idag kröp upp i min favoritfåtölj för att i sällskap av en stor kopp te läsa Amelia rubbades mina cirklar. Vad är det jag möts av när jag bläddrar fram till skivrecensionerna?

Är det månne att Per Gessle fått 3+ i betyg? Bara det skulle rimligen kunna vara källan till obehag. Nej! Problemet var att det inte var Per Gessle jag såg på omslaget, det var Ian Brown!

Tillåt mig illustrera förvirringen. Vi ser först Ian Brown bredvid skivomslaget till hans skiva Golden Greats. Under denna bildkombo ser vi sedan Per Gessles omslag till skivan Party Crasher:




Är det bara jag eller har vi ett fall av renomesnyltning?

Kort sagt en "artist" som helt kallt stjäl både en riktig artists look och skivomslag för att smälta detta samman till en helhet för att locka pöbeln till gillande. Här talar vi bland annat om fotovinkel, min, attityd, färgskala.

Ps. Jag tror inte jag behöver utveckla det faktum att Ian Brown är en av dagens absolut bästa artister medan Per Gessle är en av dagens... hur säger man... ehh... mindre... bra... ehh... "artister"... typ...

E

Larmrapporterna varnar för diverse tillsatser, E och annat otyg i vår mat. Givetvis skall vi värna om hälsan och äta/dricka med omdöme och sunt förnuft. Det gäller att se långsiktigt och tänka större. Vi måste alla göra uppoffringar och kompromissa för att tillsammans nå fram till en hälsosammare vardag. För alla.

Då jag är en man av ansvar och omtanke tog jag igår mina ärenden till våra grannar Nesta här på Södergatan i Malmö. Nu tror du kanske att jag gick dit för att njuta av livets goda? Icke!

Jag gick till Nesta för att skona min nästa. I min personliga kamp för en hälsosammare vardag har jag tagit beslutet att offra min kropp för ert välbefinnande.

Hur? Jo, genom att köpa alla livsmedel med tillsatser, konserveringsmedel och färgämnen jag kan komma åt och äta upp kommer jag minimera risken att mina medmänniskor blir drabbade av dessa gifter.

Som ett steg i min ädla insats gick jag alltså till Nesta för att börja mitt välgörande. Det blev denna gång en läskeblask med smak av Mynta som rimligtvis bör göra mig i alla fall delvis fluorescerande:



Äntligen fick jag veta hur det känns att svälja munskölj. Detta har annars varit en källa till nyfikenhet då bipacksedeln på munskölj strängt förbjuder sådana dumheter.

Konst i fickformat

Förtydligande: Det är inte jag som tagit bilderna. Det jag har gjort är enbart att leta upp dem på en rysk bloggsida. Således är det heller inte Jennys hud ni ser.

Jag tror att det är fler än jag som tänkt: "Det skulle finnas en konstform som kombinerar min förtjusning för små modellgubbar, fotografi och kreativitet. Det är det enda jag begär av livet."

Internet hör bön och Kure Kure Martin förmedlar lösningen:

I väntan på ett riktigt inlägg

Känd från reklam i redaktionell text i media

Andranyhet på Expressen.se:

Undrar om det var detta Andy Warhol menade när han sa: "In the future, everyone will be world-famous for 15 minutes."

På begäran...

... från två personer som valt att vara anonyma kommer här bildbeviset till Dagens Jenny. Självaste Kure Kure Martin i sin alldeles nya Hitlerjugendfrisyr:



Uppdatering av inlägg
Den nya frågan är nu: Mad Men eller Hitlerjugend?

It´s for me to be and you to decide...

Easy on the eye

Jag såg av misstag en del av P3 Guld-galan när det begav sig. Allt var ungefär lika intressant som vanligt, bortsett från ett framträdande. Ett framträdande som fick mig att haja till och smälta en smula.

Det var John ME som framförde sin bit Love is my drug:



Jag kan inte annat än säga att detta var imponerande snyggt och att den mannen sannerligen kan föra sig med stil.

Dagens Jenny

Jag försöker upprätthålla en någorlunda seriös framtoning varför jag ikväll tog mina ärenden till frisören. 100:-senare kommer jag hem till Jenny och möts av:

"HA HA! Du ser ut som Hitlerjugend!!!"

Egna barn och andras ungar

Från Expressen.se:


Ni vet hon som anklagas för att ha bragt "Svenskan" och "Barnen" om livet.

Jag har dock hört att det finns en annan kvinna i Sverige som också kommer från Tyskland. Snacka om förvirrande. Finns det två tyskor nu? Är det inte läge för kvällspressen att numrera alla tyskor så att man vet vem dom pratar om?

...eller bara nämna alla med namn.

Apropå ta en öl*

Läste idag på Aftonbladet.se om en rysk flygkapten på Aeroflot som skulle flyga Moskva–New York men han var så berusad att man inte hörde vad han sa (Läs HÄR).

För oss trygghetsnarkomaner i Norden kan detta ses med skepsis, men våra ryska kamrater har en lite mer avslappnad syn på säkerhet. Aeroflots representant försökte släta över den lilla "incidenten" genom att på ett pedagogiskt vis förklara för oss lekmän hur saker och ting egentligen ligger till:

"...det är ingen stor grej...eftersom flygplanet praktiskt taget flyger sig själv..." och "Allt han behöver göra är att trycka på en knapp så flyger planet sig själv. Det värsta som kan hända är att han snubblar över något i cockpit".

Om ni ser en full pilot på väg till sin gate så är det ok, no worries. Vad skulle kunna hända?

Det negativa i den här kråksången får väl ändå vara att piloterna på Aeroflot har en halvjobbig sits på nästa löneförhandling med tanke på den stora tilltron till deras kompetens och bedömningen av svårigheten på deras arbetsuppgifter.

Det är som min gamla chef sa till oss i ett inspirerande tal: "Man kan faktiskt få sänkt lön på löneförhandlingen".

Svartklubbsdebatten

Det råder nu en brinnande debatt om svartklubbens eventuella legaliserande.

Är det bara jag eller blir det då inte en "vanlig" klubb?

Jag gillar speciellt motiveringen att det är billigare alkohol med bättre öppettider. Även att det är kul att arbeta på svartklubb.

Om ni då får igenom en legalisering kommer det rimligtvis betyda att ni inte längre kan arbeta utan att betala skatt eller köpa skattefri öl. Inte heller kunna hålla öppet hur ni vill. Smart drag att driva debatten svartklubbslovers...

Jag ämnar för övrigt driva frågan att legalisera skattesmitning. Det är sjukt kul med skattesmitning, och man får betala skatt på sina egna villkor. På så sätt kommer det bli ok att vara skattesmitare och deklarationen blir enklare eftersom man då betalar 32% skatt oavsett om man är skattesmitare eller inte.

Legalize it!

Uppmaning

Folk som hänger på Facebook borde även hänga på DETTA.

Livsnjutning

Ibland dyker det upp livsmedel som slår en med häpnad och skänker en njutning så stark att man svävar som på små moln. Oftast är dessa smaker sådana smaker man lär sig tycka om. Kanske inte 100% första gången man provar, men man kan inte få nog. Till slut kan man inte sluta tänka på just den smaken.

Jag tror vi alla känt så för t.ex. Dr Pepper och Sappe Aloe Vera Dryck med Aloe Vera-kuber.

Till saken
Ett livsmedel jag bara måste dela med mig av och tipsa er läsare om är glassen MaxiMum Choko/Marcipan (Polar-is) som finns att köpa på dagligvaruhandeln Netto.

Vi talar om 0,9 liter ljuvlig glass med marsipan/pistasch-sås och chokladbitar. Sjuk smak som växer till en len balsamupplevelse för själ och sinne. En glass som sätter dagordningen.

För att ge er ett exempel på hur god denna glass är kommer jag så fort denna bloggning är klar gå ut i köket och sleva upp en generös portion av glassen till mig själv. Samma glass som jag och Jenny egentligen skall dela på imorgon (hon jobbar nu). Jenny kommer bli rasande när hon uppdagar detta, men jag bryr mig inte. Jag är alltså beredd att dra på mig Jennys vredesmod för några minuters njutning. Bara jag och MaxiMum.

Öppen fråga

Vad är det för fel på folk?

Källan till allt ont

Jag hatar Vocoder. HATAR!

Jag har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Jag har varit så sjukt nära att hatblogga eländet sedan bloggens födelse men det var nu till sist kvacksalvarna Lorentz/M. Sakarias som med sin "låt" Mayhem fick bägaren att rinna över.

Om vi går tillbaka till 1993 och jag låtsas vara Popsicle på t.ex. Grammisgalan så skulle jag byta ut ordet "Arvingarna" i min vokabulär och ersätta det med frasen "alla i världen som aktivt använder vocoder". I övrigt skulle jag låta allt sagt vara sagt.

Vocoder är för musik vad ketchup är för en perfekt köttfärssås. Ett hån!

Tiggerifrågan

Med risk för att göra mig själv till måltavla för diverse godtyckligt hat ämnar jag här reda ut min ställning i tiggerifrågan.

Varje gång man handlat mat på någon av de två olika ICA-butikerna här på Möllan i Malmö så måste man på utvägen väja för en tiggare som fokuserar på en och vill ha några kronor. Enligt mig är detta inte ok. Det borde definitivt inte vara ok för ICA då man känner ett obehag varje gång man handlat där.

"Det är synd om de hemlösa, klart du skall ge dem en slant din snåla, egoistiska typ" kanske du tänker nu. Jag håller inte med.

För det första krävs det en hel del engagemang för att bli hemlös i Sverige. För det andra tror jag inte 1,50:- är en långsiktig lösning på problemet. För det tredje vill jag inte drabbas av obehag så fort jag handlar mat.

Det finns bättre sätt för mig att ge målgruppen pengar och det finns bättre sätt för målgruppen att erhålla pengar. Utan obehag. Aluma och Situation Stockholm är ju strålande exempel på sådant.

Sammanfattning
Sluta spela på mitt samvete med diverse tiggeriverksamhet så fort jag handlar mat. Jag betalar skatt och tror på solidaritet, men inte på detta sätt.

Nej, det löser inga problem att ge någon 2:- på väg ut från ICA. Ja, det är synd om människorna. Det finns sätt att komma tillbaka in i samhället.