Borta dåligt men hemma bäst

Ikväll var det glöggafton i vår bostadsrättsförening för att fira vår nya innergård. Nu har i och för sig innergården funnits ett bra tag, men vi skulle fira att den är omgjord och optimerad för urbana par utan barn.

Vi inledde med lite anspråkslöst mingel för att "lätta upp stämningen":



När vi sedan kände oss trygga i varandras sällskap dukades buffén upp:



Skarpsynta läsare noterar att det handlar om en bostadsrättsförening på Möllan. Buffén röjer detta med all önskvärd tydlighet. Vi talar om 3 sorters vårrullar, medelhavsinspirerade köttdelikatesser, kontinentala nougatpraliner, glögg på värmeplatta samt ofantliga mängder smuggelsprit.

När det sedan gäller den visuella möllanprofilen behövs nog inte mer än en discokula i glashuset:



Det var en storartad bjudning och fastigheten blev som en enda stor familj.

Tills Barcelona–Real Madrid började, då gick alla hem.

Den där Jenny

Några uppmärksamma internetanvändare har kanske noterat att bloggens stjärna nummer 1 nu gjort entré på Twitter. Jag talar givetvis om Jenny, varför denna nyhet får väl ses som en av halvårets mest välkomnade.

För att ge er nytillkomna läsare en liten bild av vem Jenny är väljer jag att ta 3 autentiska foton från helgen till hjälp i min karaktärsbeskrivning:

Fredag:

Jenny uppmärksammar vår sexårsdag med att ge mig ett pris (även känt som "hästtävlingsrosett"). I samma veva manipulerade hon mig att ge henne en tänkt julklapp som "sexårspresent". Jag fattade ingenting och plötsligt stod hon där med presenten i handen.

Lördag

Jenny ligger och "surfar nät" i sin anatomiskt optimerade ställning. Efter en tid av vånda öppnas ett Twitterkonto, eftersom hennes liv "är så intressant och att folk inte kan få nog".

Söndag

Vi sitter och frotterar oss med respektabla vänner i en närliggande villaförort när Jenny graciöst glider in i salongen ätandes pepparkaksfil med sked direkt från paketet.

Nu vet ni vem Jenny är. För er med Twitter rekommenderar jag hennes insiktsfulla uppdateringar som Hibiskusflickan.

Dagens fråga

Ni läsare med fäbless för sociala medier har med stor sannolikhet uppmärksammat att jag de senaste dagarna idkat en vild jakt på den perfekta restaurangen här i Malmö.

Dagens läsarfråga är således:
Varför har kure Kure Martin sökt med ljus och lykta efter den perfekta restaurangen?

Dagens lunch

Idag lunchade jag med respektabla vänner på Café Cosmopolitan här i Malmö.

Vi satt där vid fönstret ut mot Djäknegatan och såg hjärtattackerna springa förbi. Don Johann sa att "Här finns inga doktorer, vi har våran egen medicin" varpå han beställde sin vegetariska lasagne. Jag kunde inte annat än att hålla med om mumla "Vi är fulla av kärlek, fulla av hat", varpå Erika flikade in "Sant, här ser den blinde det vi inte själva kan se klart".

När jag sedan skummade igenom dryckeslistan noterade jag att det bjöds kaffe med O´boy:



Detta är en dryck man inte ser ofta ute på lokal. I vissa kretsar kan den till och med anses ofin och tidvis refereras till som "en dryck för förortens mellanrosttrashmammor".

För att verkligen cementera sin image som leksam och barndomsbejakande inrättning i vuxenkläder bjöds vi på chips till maten:



Caféet är sannerligen ett perfekt alibi för att få gotta sig, men samtidigt kunna skylla på att det är lunch.

Jag kunde inte annat än kapitulera helt för denna orgie av onyttigheter varför min tallrik efter lunchen såg ut såhär:



Notera hur jag lyckats äta all mat på tallriken och alla chips utan att varken röra salladen eller missa några chipssmulor. Rutin.

Skall du med hem och dricka te?

För det första är jag ingen tedrickare. Jag vet inte ens om det heter te eller the. Vad jag dock vet är att detta i sanning är bland det dummaste jag sett:



Kvinnote! Hur tänkte de här?

Nu är jag inte så inläst på hur smakpreferenserna skiljer sig mellan kvinnor och män, men jag vågar påstå att vi i dagens samhälle med lite vilja kan dricka drycken te över könsgränserna.

I min lilla värld kan jag tycka att våra vänner på Twinings vridit tillbaka klockan lite för många år och kompletterat med en portion dumförklaring av oss konsumenter.

Fast det är klart, teet har ju en ton av citrus. Typiskt tjejdricka.

Ps. I all misär får man ge Twinings en eloge för att de valt bort den klassiska kvinnosymbolen med kjol på instruktionerna till förmån för en kvinna i mer könsneutrala kläder. Hade jag inte varit så säker på att det är kvalitet rakt igenom hade jag kunnat tro att det var en miss och att de har en manssymbol på ett kvinnote. Fast nu vet jag ju att det givetvis inte är på det viset då Twinings kämpar hårt för att luckra upp könsrollerna:

Sanningen är kall och mörk

Helt plötsligt känns Ullareddokumentären som en ganska rimlig bild av dagens samhälle.

Dagens balsam för sinnet

Tack AT-AT för tipset:



Hämta HÄR.

När det inte ens räcker att leka Gud...

Är det bara jag som kan tycka att bli sjuk av influensavaccinet är att vara för svag för det som skall rädda dig från naturens urval?

Det är lite som naturens motsvarighet till de som gallrar ut vilka IDOL-sökare som skall få sjunga för de riktiga domarna. En del är under naturens urvals värdighet.

Working hard or hardly working?

Precis som små barn får komma till sina föräldrars arbete på studiebesök lät jag igår Jenny komma på studiebesök på mitt arbete. Så att hon får en liten inblick i vad jag gör hela dagarna.

Vi började med att gå och titta på ett föredrag av Skavlan, ni vet han som pratar norska så att man förstår. Någon timme in i anförandet började Jenny skruva på sig lite oroligt. Jag tog notis om detta, men lät det bero.

Efter Skavlan var det dags för bjudmiddag med en leverantör. Här började Jenny titta på klockan upprepade gånger, på gränsen till tvångsmässigt.

Framåt desserten kunde jag inte längre ignorera det oortodoxa beteendet utan frågade rakt ut vad Jenny oroade sig för.

Inte helt oväntat var det en shoppingrelaterad oro. Saken var den att Jenny hade en kupong som berättigade henne till 20% rabatt på hela köpet på Åhlens. Med utgångsdatum igår.

Då Åhlens stänger 20.00 och desserten servrades runt 19.45 fick hon till sist se sig besegrad av tidens vassa tand och helt enkelt nöja sig med vad kvällen bjudit på.

Denna insikt förvandlade Jenny från en nervös tidspressare till en nästan lite för avslappnad livsnjutare.

Detta livsnjutande förde oss efter middagen till en stand-up klubb i centrala Malmö för lite impulshumor.

Vid detta laget var en helt vanlig arbetsdag för mig över. För Jenny var det mer än så, det var en kamp mellan hopp, förtvivlan och shoppingbegär.

Dagens oroliga vits
Vad kallas det när Jenny inte får ro för att hon vill utnyttja en rabattkupong innan butiken stänger? Kupångest.

På internet kan ingen höra dig gråta

Såhär i juletid händer det att man beställer produkter på nätet. Då det kan kännas synd att behöva betala frakt för saker som inte tillfaller en själv tänkte jag och Jenny vid den senaste beställningen att vi gott kunde unna oss varsin liten sak från webbutikens digra sortiment.

Jag föll pladask för en ask Absinthe Mints:



Produkten motsvarade, och till och med överträffade mina högt ställda förväntningar. Ett toppköp att skriva hem om.

När det gäller Jennys val så blev det lite andra miner. Med hela butikssortimentet framdukat som ett smorgasbord väljer Jenny denna produkt:



Till skillnad från min produkt motsvarade denna inte Jennys högt ställda förväntningar. Det gick till och med så långt att Jenny i sitt ångesttöcken utbrast:

"Jag är lite besviken, den var inte riktigt vad jag hade tänkt mig"

Ibland gör man rätt ibland gör man fel. Lev med det.

Mitt fönster mot omvärlden

Trogna läsare minns ett av de mest uppskattade inläggen i Kure Kure Bloggs historia, nämligen DETTA.

Precis som övriga delar av samhället, bortsett från vissa geografiska zoner i Malmös närhet, ständigt utvecklas och förfinas har även fönsterputsningen tagit en resa framåt.

Från att ha varit en husmors stund i rampljuset har det nu blivit var mans och kvinnas möjlighet att bemästra smutsiga fönster.

Nu är det inte en upplyst generation det handlar om utan snarare tillskotten av kompetenta hjälpmedel för insatsen ifråga.

När jag läser mitt gamla inlägg om att just putsa fönster så är det ett par saker som slår mig. För det första vill jag ge mig själv en klapp på axeln för den helhjärtade inställningen och glöden som vid den tiden brann inom mig. Sedan förvånas jag en aning av all materiell som vid den tiden (i början av 2007) krävdes om man verkligen var seriös i sitt putsande.

Låt mig ta er med till 2009 och hur utveckling förenklat för oss genomsnittliga medborgare. 5 olika hjälpmedel har ersatts av ett paket bestående av 3 ting. Då en kedja aldrig är starkare än dess svagaste länk är vi redan här ett steg närmare målet.

De hjälpmedel som Kure Kure Martin använder i dagsläget är förutom den obligatoriska fönstertrasan:

Spraymunstycke med rengöringsduk

Denna kombinationsspruta applicerar dels fönsterputsmedlet samtidigt som den fungerar som rengöringsduk.

Gummiskrapa med motor som suger in restvatten

Effektiv maskin som skrapar bort vatten samtidigt som det samlas i behållaren och således ger ett färdigt resultat sånär som på eftertorkning med rengöringsduk (vilket inte är nödvändigt, men dock välkommet för oss med lite högre krav på slutresultatet).

Det är alltså inte mer komplicerat än så. Slutresultatet är lite svårt att förmedla genom ett blogginlägg, men jag slänger in en bild där man kan ana ett imponerande blankt sken från rutorna som elegant speglar ljuskällorna till en behaglig stämning i rummet:



Avrundning
Det är hög tid för er där ute att ta tag i vinterputsningen av era fönster. I juletid tycker jag gott att vi alla kan unna oss en vackert ljussken från vinterns stämningsgivande eftermiddagssol.

Det är ju trots allt som så att man inte inser hur smutsiga fönster man har förrän man har putsat dem. Det blir ett annat ljus och andra färger.

Visst tar det tid. För min del handlade det om 30 rutor gånger 4 (utsida, insida och innerfönster). Å andra sidan handlar det om 2 gånger per år (om vi håller oss till genomsnittet) varför man gott kan lägga den tiden och energin för en vackrare vardag.

Nästa gång jag kommer hem till dig på besök vill jag se ett skinande resultat. Antar du utmaningen?

Marre Marre, vad gör man med en söndagmorgon?

Jo man kan sätta hundra spänn
på att torget finns där ute än

Eller gör det det? Det enda sättet att få reda på hur det ligger till med den saken är att putsa alla fönster i lägenheten så att jag kan se ut.

Nu behöver ni med andra ord inte gå omkring och fundera på hur jag spenderar min Söndag. En heldag mellan mig och min fönsterputsningsmaskin.

Dr Jekyll och Kure Kure Martin

När min kollega häromdagen julfyndade på Tradera noterade han en liten annons som kändes bekant:



Som trogen läsare hoppades han givetvis att det äntligen släppts en Best of Kure Kure Blogg-pocket, även om det låga utropet tydde på att det var en mindre populär publikation det handlade om.

Då Kure Kure Blogg är ett extremt starkt varumärke förväntade han sig något i stil med detta:



... men fick istället detta:



Sammanfattning
Vem är egentligen Kure Kure Martin? Vad har han för motiv med sin blogg? Vem riktar han sig till? Har han en mer välkomnande attityd till vissa? Har han ett storhetsvansinne som är större än internet?

Om jag skall vara objektiv en lite stund och kliva ur rollen som Kure Kure Martin så kan jag tycka att detta var en aningen obehaglig och lite kuslig likhet. Känns lite trist att Kure Kure Blogg visuellt visar sig ligga så nära något så negativt.

Om jag nu tillåts kliva tillbaka i rollen som Kure Kure Martin så vill jag passa på att rasa över vad jag precis skrev och kalla det befängt! Detta är grundlösa anklagelser från mig själv och jag rasar över att ens ta upp en så bisarr koppling. Sjukt!

Musik i klartext

Musiktexter förklarade på ett enkelt sätt



Artist: Miley Cyrus
Låt: Party In The USA

I hopped off the plane at LAX
with a dream and my cardigan
welcome to the land of fame excess, (woah)
am I gonna fit in?

Jumped in the cab,
Here I am for the first time
Look to the right and I see the Hollywood sign
This is all so crazy
Everybody seems so famous

My tummys turnin and I'm feelin kinda home sick
Too much pressure and I'm nervous,
That's when the taxi man turned on the radio
and a Jay Z song was on
and the Jay Z song was on
and the Jay Z song was on

(Refräng)
So I put my hands up
They’re playing my song,
And the butterflys fly away
Noddin’ my head like yeah
Moving my hips like yeah,
And I got my hands up,
They’re playin my song
I know I'm gonna be ok
Yeah, It's a party in the USA
Yeah, It's a party in the USA

Get to the club in my taxi cab
Everybody's lookin at me now
Like “whos that chick, thats rockin’ kicks?
She gotta be from out of town”

So hard with my girls not around me
Its definitely not a Nashville party
Cause’ all I see are stilletos
I guess I never got the memo

My tummys turnin and I'm feelin kinda home sick
Too much pressure and I'm nervous
That's when the D.J. dropped my favorite tune
and a Britney song was on
and the Britney song was on
and the Britney song was on

*Refräng*

Feel like hoppin' on a flight (on a flight)
Back to my hometown tonight (town tonight)
Something stops me everytime (everytime)
The DJ plays my song and I feel alright!

*Refräng*

So I put my hands up
They’re playing my song,
And the butterflys fly away (flying away)
Noddin’ my head like yeah (nodding my head like yeah)
Moving my hips like yeah, (moving my hips like yeah)
And I got my hands up,
They’re playin my song
I know I'm gonna be ok (I'm gonna be okay)
Yeah (Yeah), It's a party in the USA
Yeah (hahaha), It's a party in the USA (Party in the USA!)

Förklaring
Miley är ung, oerfaren och naiv. Miley är ett barn som försöker leka ungdom.

Redan innan taxichauffören slagit på radion drar Miley slutsatsen att alla i Los Angeles med stor sannolikhet är kända. Detta och det faktum att Miley är ung och osäker gör att hon direkt längtar hem.

Dock dämpas denna hemlängtan av att radion börjar spela ett spår av Jay-Z. Då Miley mest lysnar på Jay-Z för att bli populär och passa in i kompisgänget är det den enda Jay-Z låt hon hört. Därav refererar hon till låten som just Jay-Z:s låt.

Den lite obekväma känslan bör ha infunnit sig hos taxichauffören då Miley sittandes i baksätet börjar vifta frenetiskt med armarna, gunga med huvudet och skaka på höfterna. Till detta ropar hon högt att detta sannerligen är en typiskt fest i USA. Ännu ett bevis på att Miley inte är riktigt så världsvan man hade kunnat önska av en artist som lanseras globalt.

Miley anländer sedan till klubben, som lite osannolikt ligger belägen inuti taxibilen. Inte helt oväntat tittar alla på Miley då hon i sin naiva barnslighet ger ett tydligt uttryck att vara från landet.

Miley blir nu än en gång nervös och får hemlängtan. Detta då hon inte har sina kompisar med sig, ni vet dom hon brukar lyssna på blandband med. Blandband där det förekom en, och för Miley världens enda, Jay-Z Låt.

Nu spelas det en Britney Spears-låt, ni vet hon som låter som en vuxen kvinna som försöker låta som en gnällig tolvåring för att få sympatier från sin pojkvän då hon är sjuk och anser sig berättigad oavbruten ompyssling och service och försöker göra sig så liten och hjälplös hon kan för att få sin vilja igenom Denna låt är precis som Jay-Z låten definitionen av hur en typisk amerikansk fest går av stapeln. Enligt Miley alltså.

Genom hela historien vill Miley egentligen åka hem till sina vänner och deras blandband. Dock har hon fått storstadskomplex och är för osäker för att följa sitt eget hjärta utan finner istället tröst i skvalig listmusik. Till den musiken skakar hon sina höfter, viftar med händerna och gungar sitt huvud för att på så sätt få bekräftelse från en närvarande pojke. Detta för en stunds fysisk närhet för att stilla ångsten och ensamheten.

Miley fortsätter på detta vis och lyckas aldrig finna sig själv.

Slut.

Den enes död den andres bröd

Nu börjar det lossna på frilansarsidan, se HÄR.

Note to myself: Förhandsfakturera!

Somliga har det bra

Jag klickar mig in på min f.d. kollegas blogg och noterar detta:



... sedan tittar jag ner på mitt eget skrivbord och noterar detta:



Det var allt jag hade råd med. Och inga produktprover får jag. Läsk vet jag knappt vad det är. Och sitta och blogga på arbetstid blir det inte tal om.

Naturens urval

Svininfluensan, eller naturens sätt att säga "Tack, men nej tack", har skördat sina offer. En som inte kommer att bli något offer är Kure Kure Martin.

I egenskap av superbloggare blev jag givetvis framflyttad i kön och prioriterad framför pöbeln. Som av en slump fick jag dock kallelse till vaccination samtidigt som Jenny och alla andra i min ålderskategori. Ett ärligt misstag får jag anta.

Hur som helst så har jag efter vaccinationen valt att dela med mig av mina erfarenheter för att på så vis ge er som går i valet och kvalet en fingervisning om huruvida det är lönt att visa sig svag och ta giftet.

Till att börja med har jag tagit fram lite statisitik:



Det första vi noterar är att helhetskänslan faktiskt var bättre innan vaccinationen. Man bör dock ha i åtanke att denna statistik tagits fram precis efter vaccination och inom de 1–2 dagarna då biverkningar är mycket vanliga (minst 1 på 10).

Vidare kan det vara värt att notera att graden av lycka har stigit, mycket förklarat av en lättnadskänsla och ökat förtroende för kroppens immunförsvar.

Graden av rikedom förefaller oförändrad medan framgången sjunkit marginellt. Detta kan ha att göra med frånvaro från arbete till förmån för vaccination samt oro för vidare biverkningar.

Sammanfattning
I ett första skede direkt efter vaccinationen kan spektaklet ses som negativt. Dock är statistiken något missvisande då den inte tar hänsyn till varken biverkningarnas grad, långvarighet eller långsiktiga resultat.

Man bör med andra ord se statistiken som ett verktyg i arbetet med att ta ett beslut den personliga vaccinationens vara eller icke vara.

Vem blir bloggens första dödsoffer? Det kan bli du!

Här är ditt liv

Eller snarare mitt liv. Fast närmare bestämt mitt kylskåp. Eller vårt kylskåp kanske är mer korrekt.

Hur som helst så är mat källan till allt liv så vi låter rubriken stå och går vidare.

Då alla undrar hur andra lever, vad de tänker, hur de beter sig bakom lyckta dörrar och vad de äter tänkte jag bjuda på en inblick i mitt liv. Eller vårt liv blir det ju givetvis då Jenny är högst delaktig i såväl relation och hem som blogg.

Det första vi möts av är en liten plastpåse:



Detta är Jennys obligatoriska förberedelse inför morgondagen. Då Jenny inte gärna lämnar något åt slumpen gällande morgondagens frukost och lunch är detta ett välbekant fenomen.

Denna gång är det två kokta ägg individuellt inslagna i papper på vilka det prydligt placerats två Finn crisp för att sedan omslutas av en plastpåse av högre kvalitet toppat med plastklämma i höstens färg.

Vidare kan vi notera detta:



Det är inte mindre än kaffet som självaste Kure Kure Martin Twittrade om igår! Detta malda kaffe som Jenny hällde i espressomaskinen endast avsedd för hela bönor för att sedan lägga ansvaret på mig trots att jag vid händelsen befann mig i ett annat rum.

Låt oss sedan leta oss längst in i kylen:



Ahh... två förpackningar Polaroidfilm. Hårdvaluta i dessa dagar, familjens pensionsförsäkring.

Vi rundar sedan av resan med en bild på de dörrhängda hyllorna:



Här noterar vi diverse pålägg och liknande samt lite batterier och ett par nagellack. Trogna läsare känner för övrigt till att en av Kure Kure Martins dolda talanger just är att applicera nagellack med en osannolik precision.

Det var allt för denna gång. Jag hoppas att det varit en trevlig resa för er läsare och att vårt kylskåp kanske till och med kan inspirera någon av er att... ja, jag vet inte... kyla mat?

En för alla, alla för svinet

Trogna läsare minns mitt förra inlägg, ni andra kan scrolla ner.

Förutom att vara ett konstigt, oförståeligt och internt inlägg så var det ett uttryck för skräck och oro.

Efter att i veckor hört rykte på rykte och även fått många "sanningar" om epidemin berättade för mig samlade jag ändå ihop de få krafter jag hade kvar inombords. Jag knöt näven och gick till vaccinationscentralen här på Möllan.

Antiklimax!

Möttes jag av doktorer viftandes med gamla kanyler i ett tafatt försök att leka Gud? Nej.

Istället för att få min dos av svinet fick jag, likt en livegen i kamp för ransoneringskuponger, ställa mig i en kö som ringlade runt kvarteret.

Här går jag och betalar mer eller mindre skatt, håller upp dörren för gamla tanter och ler mot barn utan att få någonting tillbaka. Vore det inte mer än rätt att i alla fall få en dos av det beryktade dödsvaccinet för sina insatser för samhällets välstånd?

Det är inte direkt så att jag kräver en dubbel omelett på Fabergéägg varje morgon. Vi talar inte om fred på jorden i namnsdagspresent. Vi talar om att få en dödsepidemi insprutad i kroppen med en gammal fulkanyl på en nergången vårdcentral i arbetarstaden Malmös ruffigare kvarter.

Frågan är nu om jag skall kasta bort all min stolthet och komma krypandes tillbaka imorgon för att be om vaccinet? Skall jag låta dem diktera villkoren? Skall jag likt en marionettdocka dansa efter deras pipa, helt utan självrespekt?

Kort Bloggning Med Litet Testamente

Om en liten stund skall jag riskera liv och lem då turen är kommen till mig. Jag tror det är sant som dom säger i Sahara, varje sandkorn har ett nummer.

Ni läsare skall veta att jag gråter aldrig när jag går på begravning, men när jag ser en på TV så bölar jag som ett barn.

Jag såg Strip Music på Smålands i Lund, sen blev det aldrig bättre än så.

Men nu för tiden lever jag ett stilla liv, jag ser dagarna komma och sen springer dom förbi.

Jag har ätit ute på Möllan så många gånger jag tappat räkningen för längesen. Sanningen är den att jag är typisk svensk.

Snälla ni, sen när det är dags, om vaccinet blir min baneman. Inte halvvägs ut till Höja. Inte bland alla tallarna därute.

Nååå lalallalallalal…

Naken - Som avklädd, fast med kläder

Då jag inte rasat över kvällstidningarna på sistone tänkte jag att det kanske är dags att fylla upp den kvoten. Med andra ord surfade jag in på Aftonbladet Klick, som ju alltid ställer upp när man vill rasa.

Där noterade jag detta:



Rihanna naken är kanske varken intressant eller revolutionerande, men jag anade ugglor som får kläder. Följdaktligen klickade jag på länken.

I artikelrubriken kan jag sedan läsa: "Rihanna släpper platta – är naken på omslaget" bredvid en bild på omslaget som ser ut såhär:



Jag vill inte verka som en viktigpetter, men betyder inte naken att man inte har några kläder alls, inte ens en svart boratbaddräkt?

Med denna definition har jag sprungit omkring halvnaken till naken varenda sommarhalvår sedan jag föddes. Utan att bli åtalad för förargelseväckande beteende.

Agera Sedlighetsroteln!

Tänk vad lite frihet och lägre skatter kan ställa till med

De som bor i Vellinge är lite speciella. Speciella på det där sättet att man behöver lite extra hjälp med vardagliga bestyr och att ta beslut.

Det kan därför tyckas lite gulligt när man i Vellinge diskuterar möjligheten att ta emot ett par flyktingbarn. Eller snarare omöjligheten.

Ett uttalande som ganska bra sammanfattar tankeverksamheten kommer från Sverigedemokraten (no shit!) Lars-Johan Hallgren:

"– Varför göra Malmös problem till Vellinges problem?"

Detta uttalande fick mötets största applåd.

Bakgrunden är att Malmö tagit emot så många flyktingbarn att alla transitboenden är fulla.

Nu vill inte jag vara petig, men är inte flyktingbarn allas problem? Jag har svårt att sätta Malmö Stad som ensam ansvarig för krig och dess flyktingbarn. Det ansvaret sätter jag hellre på de kapitalistiska vita männen som startar krigen. Obs! jag antyder inte att det är den typen av människor som bor i Vellinge (host, host).

För att måla upp en mer rättvisande bild av Vellingeborna kan vi notera saker som att vissa föräldrar uttryckte oro över vad som skulle hända när deras ungdomar möter flyktingbarnen på byn.

Det vore i sanning olyckligt om lite nya influenser och släktträd introducerades i byn då detta kunde leda till oönskade avsteg i den hittills så lyckade planen att gifta sig inom familjen för att med säkerhet hålla ute eventuella gendefekter.

HÄR kan du läsa mer om hur den lite större friheten (för vissa) och lite lägre skatten (för alla) i Vellinge gjort dem gott och verkligen drivit invånarnas utvecklingen framåt.

Det kom ett brev...

Vad är det du läser?

Idag bjöds jag på ett brutalt uppvaknande. En insikt i verklighetens verkliga verklighet.

Jag trodde att jag drev en semikulturell blogg med fingret i luften för att känna av de senaste trenderna och kunna ge er morgondagens vardag. Idag.

Detta visade sig vara helt fel då jag idag fick det skrivet svart på vitt, inte vad jag bloggar om utan snarare vad jag inte bloggar om. Något som är minst lika vägvisande som att destillera ut vad jag faktiskt skriver om.

Vad denna blogg inte handlar om är alltså:
• Kulturekonomi
• Kreativa näringar
• Kulturpolitik
• Regionalpolitik
• Näringslivsfrågor
• Kultursponsring
• Liknande ämnen som ovan

Låt oss knyta ihop säcken
Min fråga till er läsare är nu dels om ni kan instämma i detta och dels vad bloggen faktiskt handlar om. Kort sagt kan man säga att jag skulle vilja ha några etiketter som jag kan klistra på bloggförpackningen för att ge en mer sanningsenlig varudeklaration.

Stoppa in mig i fack.

Helt apropå

När jag igår låg i min säng och försökte sova kom jag att tänka på en sak som jag tycker kommit i skymundan den senaste tiden bland all julhets. Vad jag inte kunde sluta fundera på var hur det kan komma sig att samhället på ett så effektivt sätt arbetat bort den djupare meningen med vår kulturs högtider.

Idag tror barnen att vi firar jul för att hedra Coca Cola-tomten, vi firar alla helgons dag för att få klä ut oss till Idol-Ola och att vi firar födelsedagar för att hedra den största dagen i våra liv.

De två första fallen kanske kan stämma, men det senare är ju helt uppåt väggarna fel.

Jag vill inte verka petig, men jag har i alla fall fått lära mig att namnsdagen i betydelse är vad dagens samhälle tillskriver födelsedagen.

Vad jag kan minnas uppstod seden att fira namnsdag i den tidiga kristna kyrkan för att minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet".

Det var bara det.

En studie i reklam

Reklamare 1: "Om vi framställer bananerna som mänskliga med känslor så kommer folk inte dela bananerna i butiken"

Reklamare 2: "... fast känns det inte lite konstigt att ge något man skall äta upp mänskliga attribut? Tror du inte att det blir lite makabert? En kritisk röst skulle ju kunna påstå att det t.ex. är värre att äta upp ett barn än att adoptera bort det."

Projektledare: "Sluta negga Reklamare 2, det är sjukt tight tidsram. Vi kommer aldrig hinna få fram en ny idé"

Reklamare 1: "In your face lägre stående reklamare, jag skickar till tryck"


Efterspel på kontoret när allt är iväg på tryck


Reklamare 1: "He he, de köpte idén med att vi skall äta upp människobananerna. Skön kund"

Projektledare: "Jepp, det tar vi en After Work på"

Reklamare 2: "Jag mår dåligt, jag känner mig smutsig"


Ps. Jag har stulit bilden från en kollega. Förlåt.

Inga konstigheter

Här i Malmö spelar vi på lika villkor och praktiserar tydlig kommunikation.

Dagens Citat

Jag kan givetvis inte släppa AIK:s SM-guld riktigt än utan bjuder på ännu ett citat från vår irrationella yttermittfältare Martin Kayongo-Mutumba:

"Jag har väl fått en 10-11 stycken brev, från ställen jag aldrig hört talas om tidigare. Typ Värmland."

Intervju med Kure Kure Kund #1

Det tog inte många minuter innan köpfesten var igång i Kure Kure Klädbutik.

Förste man till rakning var veteranläsaren och den den ständige kommentarslämnaren Mats-o-Palats-o.

Då Kure Kure Blogg värnar om såväl läsare som kunder samtidigt som bloggen inte har något att dölja bjuder vi på en omedelbar och offentlig kundnöjdhetsenkät:

Vem är du?
Mats-o-Palats-o

Vart bor du?
London, strax söder om Themsen. Från och med den här månaden också på kvartstid i Madrid.

Vad var dina första känslor när du insåg att du kunde köpa Kure Kure Kläder?
Eufori! Ett köpbegär utan dess like.

Hur skulle du beskriva helhetsupplevelsen av shoppingstunden?
Blandade känslor. Å ena sidan stajlat streetmode med fräsiga motiv, å andra sidan kunde jag inte sluta undra om spreadshirtsajtens översättning "Enkel returnering" verkligen är korrekt svenska... Låter som danska tycker jag...

Vilken produkt är din favorit?
Det går inte att välja, allt är lite för bra... Eller, det skulle kanske vara hundtröjan som sticker ut. Den har det där lilla extra. Får en att önska att man var en dvärgpudel, trots att man hört att de luktar illa.

Vad saknar du i Kure Kure Klädbutik?
Kalsonger. Helst boxer-briefs och långkalsonger.

Önskar du dig fred i världen?
Jajjebullar!

Stor eloge till Mats-o-Palats-o för att ha invigt butiken och nedlåtit sig att svara på enkäten.

Slutord
För att bevisa att jag lyssnar på er läsare finner ni nu ett par kalsonger i butiken. För alla er manligt manliga män där ute!

Kure Kure Konsumtionshets

Uppmärksamma läsare har noterat detta lilla tillskott till blogglayouten:



"Ahh... Kure hör bön" tänker nu alla som lusläser bloggen. "Ehh... Kure hör vad?" tänker alla ni andra.

Saken är den att jag, för att vara lite lustig, låtsades att jag skulle trycka upp 10–15000 Kure T-shirts. Detta ledde dock till en enad läsarstorm som krävde möjligheten att köpa sig credd, alltså Kure-merchandise.

Då jag inte kan säga nej tog det inte många timmar innan det lilla layoutelementet ovan dök upp på bloggen och en klickning på detta ledde er läsare hit:



Just det, en webshop full med Kure Kure Blogg-prylar!

Nu behöver du inte längre åka till Ullared en gång om året för att köpa det du behöver. Behoven finns nu närmare än så, bara ett knapptryck bort (njae, kanske 10-15 knapptryck).

Tveka inte, köp dig snygg!


Ps. Det luktar årets julklapp om alla produkter.

Dagens Jenny

Jenny provar kläder och kan till slut inte hålla sig:

"Polotröjor måste vara Guds sätt att säga 'Du förtjänar att vara varm´"

Med det förra inlägget i färskt minne

Måste hitta några sköna kinesiska barnarbetare som kan sy upp 10–15000 t-shirts till ett bra pris. Kvalitén är oviktig då jag kommer att kräva förskottsbetalning och neka förhandsvisning.

Kure Kure Kändis

Nu är det slut på tron att ni är indie när ni läser Kure Kure Blogg.

Idag gick nämligen Kure Kure Martin från en okänd skummis som lite obehagligt fotar, antecknar och noterar ute på stan för att sedan skriva om det till en allmänhetens egendom. En man som mer är ett fenomen än en person med känslor och hjärta. En rubrik i senaste skvallerbladet snarare än en medmänniska på gatan.

"Vad är det du undanhåller oss små lamm, käre läromästare?" tänker ni säkert nu.

Jag har fått äran att lista mina favoritfilmer från 00-talet på den eminenta filmsidan Nollnollfilm.se.

På sidan kan man läsa om dess ambitioner:

"På nollnollfilm.se presenterar vi listor på nollnoll-talets bästa filmer från Sveriges främsta skådespelare, regissörer, journalister och bloggare."

...och Kure Kure Martin.

Bland övriga listmakare hittar vi löst folk som Jan Gradvall, Alexander Karim och Emma Gray Munthe.

GULD!

Idag tog AIK SM-guld i fotboll. Jag var där och jag finner inte ord... fast några ord kanske jag kan klämma fram trots allt.

Det var en av de värsta upplevelser jag varit med om och jag är totalt matt, men lycklig. Ångesten var total men till slut förbyttes den i eufori.

Det är helt omöjligt att förklara känslan av att vara på plats när AIK efter 11 år av missförstånd till slut återställde ordningen och vann guldet.

Vad jag kan göra är att bjuda er på de sista sekunderna av matchen och den efterföljande glädjen filmat med min lilla kamera.

Drömmar av guld: