En helt vanlig webbanner

Den som gjorde den här bannern måste varit färgblind... eller förlåt... jag menar dum.

Vi är överallt

Helt plötsligt tycker jag lite mer om Posten. Eller i alla fall deras anställda:



Inga konstigheter.

Att handla mat

Idag svängde jag och Jenny lite lättsamt förbi matbutiken Willys för att komplettera skafferiet med några väl utvalda torrvaror.

Det första jag möttes av var en synnerligen girig och hetsande parkeringsautomat:



Lite obehagligt då jag snarare uppfattade det som ett hot än en uppmaning.

Vidare noterade jag när jag plockade åt mig en näve frystorkade jordgubbar i yoghurt denna lapp



Är det bara jag som blir mer skeptisk av att de skriver ut "Hög kvalitet"? Innan jag läste det tvivlade jag inte på kvaliteten, men nu känns det lite skumt.

Tycka vad man vill, betala måste man i alla fall. Stå i kö är dock inget för Jenny som lite symboliskt skapade en egen kö och hoppades att personalen skulle fatta vinken:



Det gjorde dom:



Tricket för att komma först i kön är alltså att skapa kön själv.

Scream For My Ice Cream

Trogna läsare minns hur min egen bror skamlöst marknadsförde sin favoritglass på bloggen i samband med Blogghjälpen.

Då jag så tydligt klargjorde att jag inte sålde mig till kapitalet hade jag valet att antingen ta bort hans reklamliknande text eller undersöka om jag personligen kan stå för de positiva ordalagen.

Med andra ord packade jag småbyxor och tandborste i en liten påse och for upp till Göteborg för att provsmaka:



Var den god? Mycket. Var den prisvärd? Det tål att diskuteras. Enligt min bror är den värd sina 75:-/600 ml alla dagar i veckan (bokstavligt talat).

Om man istället frågar min mor, vilket min bror givetvis gjorde, fick man snabbt svaret:

"Nej du, den här glassen vill jag aldrig mer äta. Den var riktigt äcklig"

Tacksamheten och diplomatin tindrade.

Dagens Mor x 3

För er som tycker att Jenny är en citatmaskin kan jag även rekommendera min mor. Efter att ha tillbringat ett dygn med min standardfamilj (mor, far och bror) kan jag t.ex. bjuda på dessa spontana uttalanden:

Dagens Mor 1
Min mor köpte en skiva med Bo Kaspers Orkester. Varför? För att det var den skiva med flest låtar = mest för pengarna.
"Man vill ju inte betala fullpris för skivor med bara 10 låtar, eller hur?".
Skivan var enligt mor ”sådär”.

Dagens Mor 2
Jag är på väg ut genom dörren när Mor noterar min jacka varpå hon säger:
"Helly Hansen..? Ett sportmärke. Det känns väl ändå lite malplacerat på din kropp?"

Dagens Mor 3
Vi spelar TP och Mor får frågan i vilken sport man spelar Super Bowl. Hon tänker då högt:
"Hmm... superbollen? Den var klurig."

Kure Kure Jul

Låt mig berätta om min julafton. En julafton fylld av glädje, kärlek och kapitalvaror.

Vi åt mat och umgicks, såväl ung som gammal. Det var samkväm över generationsgränserna.

En liten skillnad var just den ovan nämnda maten. Medan vi vuxna knaprade på en gammal grisfot eller doppade barkbröd i någon gryta fick de lite yngre nöja sig med torrfoder:



Av påsen att döma kan vi konstatera att torrfoderbranschen är hårt drabbad av kopior och substitut. I en värld av äkta original har originalet blivit kopian.

När vi ätit och bytt julklappar köpta på maximerad kredit var det dags för sällskapet att runda av då det varit en utmattande dag fylld av intryck och känslor.

...men när mörkret lägger sig över byn och snön ligger vit på taken är endast Kure Kure Martin vaken.

Vad gör då Kure Kure Martin runt midnatt en helt vanlig julafton? Han putsar svärmors två kristallkronor:




... som en stund senare såg ut såhär:




15 års damm lättare och betydligt vackrare.

Så går det när man skaffar sig en Kure Kure Martin som svärson. För er andra som vill följa mitt exempel är receptet enkelt: Vatten med några droppar diskmedel. Lägg i prismorna i vattnet, torka av och häng upp.

God Jul!

118118 ser dig

Halvkända människor googlar sig själva till sömns. Vi med lite mer class sms:ar oss själva till sömns.

Detta var vad jag fick för svar när jag sms:ade "Vem är Martin Widén" till 118118:

"Karl Martin Widén är 29 år och bor i ett femvåningshus på Claesgatan i Möllevången i Malmö. Han är född den 25 juni 1980. Blå ögon, mörkblont hår och pollisar. Önskar sig en snygg "syntfrisyr". Fyller år samma dag som sångaren George Michael. God Jul önskar Eniro 118118."

Om vi bortser från att hårfärgen snarare är mörkbrun så kan man konstatera en sak: Det är fler än du som läser Kure Kure Blogg...

Ps. It´s funny because it´s true.

Efterlysning

Trogna läsare minns DETTA.

Nu är det som så att jag än en gång hamnat i läget på bild 1 (långt fult hår). Tyvärr har jag i dagsläget inte tillgång till utrustningen på bild 2 (personer som spontanklipper hår) varför jag inte kan nå resultatet i bild 3 (tuff syntfrisyr).

Efterlysningen
Någon som kan klippa mitt hår i tuff syntfrisyr.

Att återvinna äpplen

I köket noterar jag pappers- och plaståtervinningen:



Finn ett fel och gissa vem som ligger bakom "misstaget".

Coop omdefinierar folkhälsan

Bredvid halvfabrikaten på Coop fann jag i dagarna denna:



Låt oss lista vad Coop anser att barnen skall äta och lära sig definiera som riktig mat:

• 4 glassar
• 2 portioner pommes frittes
• 1 munk med choklad
• 2 vanliga munkar
• 2 bitar choklad
• Salt & Peppar
• 2 kycklingklubbor
• en näve lösa pommes frittes
• Barbecuesås
• 1 croissant
• 2 varmkorvar med bröd
• 1 salt kringla
• 3 bitar paj
• 1 chili
• några tomater och lösa grönsaker

Som sagt, cookin´for kids.

Med risk för att låta lite tråkig så vill jag påstå att det inte är den leksaksmat jag skulle förorda till barn för att forma deras livsmedelsvärderingar.

Är inte dagens ungdom nog förtappad utan att Coop skall blanda sig i "hjälpa till"?

Önskebloggning

Kära Bror och Jenna,

Jag börjar med att ta mig an Jennas fråga om varför jag inte har med reklam och produkttester på bloggen och huruvida detta beror på min integritet eller att inget företag vill förknippas med bloggen.

Nu är det för det första så att jag faktiskt haft med ett och annat produkttest på bloggen. Vissa kanske även vill påstå att det förekommit mer eller mindre reklam, vilket dock inte är riktigt sant.

Visst förordar jag ibland produkter och lyfter fram varumärken, men alltid i redaktionell(ish) text. Som alla vet är allt man skriver som redaktionell text sant.

"Jag vill nog ändå minnas att jag noterat inlägg där det figurerat synnerligen reklamlika formuleringar" kanske du tänker nu. Här måste jag trots min tidigare friskrivningstext hålla med.

"Va?!? Vad är det han säger, karln är ju full av motsägelser" rasar du med säkerhet nu.

Även denna gång har jag svar på tal. Jag vill nämligen påstå att det är ni, just det NI, kära läsare som är bovarna i dramat. Ta bara Blogghjälpen som exempel. Här ser vi en önskning som lyder enligt följande:

"Jag vill ha en blogg om hemmagjord pistageglass. För att förtjäna den har jag läst 8 sagor (sant!) för att få min son att somna och ska nu bjuda min underbara fru på den bästa pistageglass som går att köpa på burk. http://www.ilmolino.se/admin/view.asp?val=628."

Uppmärksamma läsare noterar i slutet av önskningen en länk till en specifik produkt med en mycket säljande text.

När vi nu ändå talar om pistageglass så kan jag låta meddela att man enklast tillagar den med ingredienserna:

• äggulor
• vispgrädde
• socker
• amarettolikör
• pistagenötter
• pistagemassa

Hacka nötterna. Vispa ihop alla ingredienser. Häll i en form och ställ i frysen, rör om var tionde minut medan glassen stelnar. Givetvis kan man byta ut amarettilkören mot några droppar bittermandelolja.

Nu måste det även sägas att det finns nästan lika många recept som kockar varför just ditt favoritrecept kan skilja sig en aning. Känner du att du vet bäst så tveka inte utan delge oss det i kommentarsfältet.

Information kring Blogghjälpen

Jag vet vad ni tänker: "Skrev han inte att önskebloggningarna skulle komma under helgen?". Givetvis har ni rätt och jag får ta på mig mig hatten av skam.

Med detta sagt vill jag även passa på att nämna att det känns lite tråkigt att vissa som önskat bloggningar ringt in diverse hot och klagomål. Jag gör detta ideellt för en god sak och kan inte göra mer än mitt bästa med de resurser jag förfogar över.

Till er som känner er förbisedda och suttit med tummen och pekfingret på äpple+R fram till 24.00 inatt kan jag bara säga förlåt. Bloggsystemet har arbetat hårt och då det kom 2 önskningar inom loppet av 26 timmar orkade inte systemet med utan kraschade helt enkelt. Detta har lett till en längre tid av felsökning varvat med kampanjarbete vilket i sin tur gått ut över önskebloggningarna.

Hur som helst så är allt nu igång och jag kan nu bjuda er lönen för mödan.

För att visa vilken skicklig bloggare jag är samt hur jag hushållar på internets resurser blir det en kombinationshyllningsbloggning till de 2 som skickat in önskningar.

Blogghjälpen

Tanken bakom Blogghjälpen
Grundidén är att läsarna gör något snällt för sin sambo/vän för att önska en bloggning, att förena läsarnas intresse för bloggar med engagemang för medmänniskor världen över. Alla bloggningar på bloggen under helgen är önskade av er. Så önska dit bloggämne och gör samtidigt något snällt för din sambo/vän.

Skriv i kommentarsfältet vilket bloggämne du önskar samt vad du gjort för din sambo/vän så lovar jag att blogga din önskan.

All snällhet går oavkortat till en lyckligare värld.

Ps. Jag uppmanar alla övriga bloggare att följa detta exempel under helgen.

Dagens Fritzl... eller jag menar Jenny

Vänner av sociala medier noterade igår hur en person använde internet som ett skrik på hjälp i en livsfarlig situation. Jag talar inte om kvinnan som knivhotades och slog larm via facebook, jag talar givetvis om mig själv.

Twitteranvändare minns gårdagstweets som:

"Har precis släppts ut efter att, på fullaste allvar, varit inlåst i köket mot min vilja i 15 min av @Hibiskusflickan"

och...

"Ibland förstår inte min kvinna mig."

Efter denna dramatiska händelse krävde jag givetvis svar från Jenny. Hon hade chansen att ställa allt tillrätta. Jag vet dock inte riktigt om hon tog den.

Låt oss höra Jennys förklaring av situationen när hon låste in mig en kvart i köket mot min vilja. Jag vill göra er uppmärksamma på att detta är en ordagrann återgivelse:

"Det var bara på skoj, det var jätteroligt. Vi lekte.

Sedan ville du inte prata med mig utan blev helt tyst. Du svarade inte på tilltal och var helt arg. Då måste du förstå att jag låser in dig mer.

Sedan skulle vi leka en lek där du skulle försöka öppna men jag låste precis innan du lyckades öppna. Det var ju jättekul, men sen ville du inte leka det heller."

Inga konstigheter. Eller..?

Skall det behöva bli så här?

Jaha då var vi här igen, årstiden då balkongens enda funktion i är att kyla julmust och agera panoramavärd:


Klicka på bilden för att se den lite större, men ändå inte så jättestor.

Det är ingen ålder för en häst

Idag blev jag ålderschockad av min kollega vilket fick till följd att jag rasade genom att använda sociala medier.

Reaktionen från omvärlen var inte helt förväntad.

Låt oss ta det från början
Min kollega läser dagens blad och fastnar vid en åldersdefinierande artikel om sjuttiotalister.

Kollegan börjar diskutera artikeln som om jag var sjuttiotalist. Jag reagerar då mycket kraftigt och påpekar vänligt, men bestämt att jag minsann är åttiotalist.

Kollegan skrockar då gott och slänger lite slarvigt ur sig att han var säker på att jag "i alla fall var 76:a".

Då jag genast får ålderskomplex och lite diskret börjar leta kråkfötter runt ögonen vänder jag mig givetvis till ungdomens källa – Twitter – där jag vill förverkliga mig som åttiotalist och få tröst.

Där gick jag sannerligen bet.

Omedelbart får jag höra: "En klar sjuttiotalist. Det måste blivit något fel."

Jag blev genast såväl förvirrad som bestört och lovade högt och ljudligt att jag i sanning skulle reda ut begreppen och visa världen att jag är en man av min tid, inte någon gammal persons tid. Åttiotalet skulle för evigt knytas till min person.

Jag började givetvis med att söka källor för att med trovärdighet kunna frånsäga mig all eventuell koppling till sjuttiotalet.

Det gick sådär.

Sjuttiotalet
Några av slutsatserna är att de arbetar heltid, oftare i det privata näringslivet (Check!), och cirka hälften har högskoleutbildning (Check!).
De flesta bor i eget ägt boende, villa alternativt bostadsrätt (Check!).
Fritiden tillbringas helst med familjen och släkten men shopping är fortfarande ett populärt nöje bland sjuttiotalisterna (Check!).
Rapporten, som är publicerad på SEB.se, bygger på SIFO/ Research International, Finans Monitor 2008, där 5 000 personer i åldern 16-79 år har intervjuats, varav 862 födda mellan 1970 och 1979.


Vidare research
Efter denna lite nedslående slutsats började jag ivrigt googla på "åttiotalist" varpå jag fick springa sicksack mellan nyckelord som Nintendo 8-bit, oansvarig, illojal, science fiction och andra för mig främmande etiketter.

Jag började acceptera att jag har haft en aningen skev självbild när jag plötsligt kom på mitt alibi: Jag är ju trött, så trött! Jag kan sova som ingen annan och har ett attention span på 5–10 sekunder. Jag är ofokuserad och oengagerad. Jag är en slacker.

Slutsats
Jag hävdar bestämt att jag nu bör definieras som åttiotalist i sinnet. Rätt eller fel? Det är upp till er.

Kure Kure Julmanifest

Såhär i juletid är det ofta maten på julbordet som sätter dagordningen. Det bakas, lagas, tipsas, tvingas och svettas mycket framför såväl spis som kokbok.

Sällan har vi tid att stanna upp för att reflektera över vad vi egentligen sysslar med.

Bara för att något var gott för x antal år sedan betyder inte det att det är värt att lyfta fram på årets stora dag i denna tid.

När den klassiska julmaten introducerades tyckte vi att mjöd, sjukt salt fisk och envig var de självklaraste ting i vår vardag.

Idag vill jag påstå att vi gått vidare och anpassat oss till "den nya tiden".

Sedan kommer julen...

Helt plötsligt är vi tillbaka på ruta ett, med den stora skillnaden att vi denna gång måste inbilla oss att vi njuter av det som bjuds.

Det är ungefär som om "kidsen" skulle önska sig buffaloskor eller Laser disc i julklapp varje år. För resten av sina liv.

Jag vill här och nu starta ett upprop mot julmatsvansinnet.

Jag vill höja min röst för att vi skall bli ett med vår nutid och istället i juletid kalasa på mat som är god. På riktigt.

Jag vill påstå att årets största högtid förtjänar en oxfilé med rödvinssås (eller motsvarande favorit hos just dig).

Jag vill sticka ut hakan och säga att vi förtjänar en Tiramisù framåt Kalle Anka istället för gräddgröt med sockersylt.

Jag är så fräck att jag lobbar för mat som vi längtar till istället för mat som vi längtar från.

Jag vill ju bara ha en god jul.

1100 skäl att gå ut och leka i naturen istället.

Hej och välkomna till inlägg nummer 1100. Idag skall vi prata om vädret. Rättare sagt skall jag skriva varpå ni läser och håller med.

Vad som får mig så säker på att ni kommer att hålla med är det faktum att jag dagen till ära kan backa upp min text med grafer. Alla vet ju att om man använder grafer så har man torrt på fötterna.

Om vi nu tillåter oss återgå till själva bloggningen och ämnet, som då är vädret.

Det har blivit väldigt kallt. Kanske lite för kallt. Närmare bestämt så här kallt:



Som ni själva kan se är det inte hållbart. Personligen anser jag att man inte skall behöva arbeta om det är minusgrader, lidandet på väg till jobbet överstiger samhällsnyttan av utfört arbete.

Om ni inte tror mig ber jag er ta en titt på den här:



Case closed!


När vi ändå talar om arbete passar jag på att lyfta fram ett mycket konstigt fenomen i min vardag.

Trapphuset i fastigheten där kontoret jag arbetar på är beläget har under lång tid haft en tydlig doft av anis. Ju högre upp i trappen man kommit desto tydligare har doften utkristalliserat sig.

I veckan flyttade "Våning 3" ut, även kända som trapphusets "ungdomsgäng" eller "ligister". I samma veva bytte trapphuset doft till en frän senapshistoria. Även denna gång starkare doft ju längre upp man kommer.

Det mystiska är att våning 3 får betecknas som en ganska marknära våning varför deras uttåg rimligtvis inte bör vara källan till denna förändring. Ändå kan jag inte bortse från sammanträffandet i tid mellan dessa två förändringar.

Onaturligt, fruktansvärt onaturligt.

Summering
Ni som hoppade över brödtexten och gick direkt till summeringen har sparat 2 minuter av era liv som de som läste hela inlägget aldrig kommer att få tillbaka.

Jag vill även påpeka att jag är helt på det klara med att detta inlägg kvalar in på topp 5 av minst övertygande inlägg såväl innehållsmässigt som litterärt. Å andra sidan, vad skall ni göra åt det? Hitta en annan blogg att läsa? Lycka till med den saken.

Hej jag heter Mozart, och det här är mina kulor.

Autentiskt tillredningsbord:


Just i detta nu bjuder jag löst folk på egenhändigt skapade Mozartkulor.

Nu är dock verkligheten inte riktigt så enkel utan full av val, ödesmättade situationer och ångerfulla misstag.

För att öka på förvirringen har jag valt att göra 3 sorters Mozartkulor:
• Mozartkula Standard
• Mozartkula med Rom
• Mozartkula med Cognac

Nu kanske du tänker att man gör ett exklusivt val om man väljer såväl Rom- som Cognacskulorna. Icke!

För att verkligen göra valet till en snårskog är det nämligen så att romkulorna begåvats med, vad som finkännarna kallar, "fulrom" i form av Havana Club Añejo Especial medan Cognacskulorna unnats en Frapin VSOP Grande Champagne.

Med andra ord sitter det i detta nu folk som tuggar på en standardkula och inbillar sig att de gjort ett delikat val. Samtidigt kanske det står någon annan i ett hörn och känner sig elegant med en romkula i handen. Vad de då inte vet är att det någonstans i rummet stryker omkring en dam/herre med en cognacskula i högsta hugg, njutandes av livets söta frukter.

Men det vet de, som sagt, inte i detta nu utan får gå lyckligt ovetande tills ikväll när de klickar sig in på bloggen och får sanningen slängd i ansiktet.

Ps. Till er som stör er på att jag skriver Cognac istället för Konjak så kan jag meddela att ni inte är ensamma, jag stör mig också på mig själv.

Mitt hem är min fingerborg

Helt plötsligt satte jag upp en oortodox väggprydnad i köket:



Vem hade trott det? Och framför allt, hur tänkte vi där?

Vi är dock nöjda och ser med tillförsikt fram emot en rikare vardag.

Ps. Verklighetens väggprydnad är statisk. Animationen är endast till för att illustrera hur väggprydnaden växte fram.

Öppet brev till värdelösa människor

Jag har tagit upp detta tidigare men känner att det tål att upprepas: Det är alltså inte ok att slänga cigarettfimpar på marken.

Hur kan detta beteende vara socialt accepterat? Nu kanske vissa påpekar att det faktiskt inte är socialt accepterat, men till er vill jag hänvisa till den praktiska verkligheten.

En bieffekt av detta är även att man tvingas veja för glödande cigaretter kastade helt utan att titta sig för av, mestadels, män i övre medelåldern och mammor med barnvagn.

Sätt på dessa människor ett par grå mysbyxor också så kan mänskligheten lika gärna ge upp direkt och ställa bilen på tomgång med förhoppningen att växthuseffekten gör sitt jobb och frigör oss alla från vansinnet.

Nu går jag och gör Mozartkulor istället.

Inga konstigheter

Julstämning baby!

Gå mot ljuset, det är där värmen finns

Jag och Jenny har ett tag varit lite sugna på att åka till IKEA för att köpa värmeljus. Vi har dock dragit oss för att skrida till verket då det känns lite "over the top" att köpa ett helt paket med 100 värmeljus själva.

Därför undrar vi nu om det finns några där ute som skulle kunna tänka sig att gå ihop och köpa en förpackning värmeljus tillsammans med oss. Om vi kan få ihop 5 familjer så blir det rimliga 20 värmeljus/familj, vilket kan tyckas vara rimligt.

Givetvis delar vi på bränslekostnaden och låter en person per familj att åka med i bilen.

Är du sugen på att vara med i projektet så tveka inte utan skicka ett mail med hur seriöst ditt intresse är, vilken bil du har tillgång till, en grov bild av din totalekonomi samt hur många värmeljus du är intresserad av till: kurekuremartin@gmail.com

Här är mitt liv

Trogna läsare vet att jag har ett hem. Nära vänner vet även att mitt hem är beläget på Möllevångstorget. Nyfikna läsare vill även veta mer om husets historia (läs: mamma).

Som av en händelse kom det ett mail från grannen som hade luftat sina arkiv. Med mailet bifogades en inskannad artikel från tidningen Arbetet 27 december 1990, ni vet tidningen man läste på den tiden man bodde i hyresrätt och var orolig för typ jämställdhet och sociala skyddsnät.

Som om inte den informativa artikeln vore nog så är faktiskt just vår lägenhet med på bild (en idé Sydsvenskan för något år sedan stal i sin reklamkampanj). Spana in de två skönt avslappnade männen som står lite nonchalant och samtalar vid kakelugnen, en scen som tagen från vårt hem idag. Vår balkong finns också med på bild längst ner i artikeln, även den med en autentisk känsla från idag - grått grått grått.

Nog med tomma ord, läs lite kvalitetsjournalistik HÄR eller ladda ner den som pdf (för dig mamma) genom att högerklicka och välja "spara länkad fil som" HÄR.

Du vet att du har för mycket pengar när...

I dessa tider när miljön och givmildheten sätter dagordningen blir man lite lätt överraskad då det dyker upp giriga miljöhatare som gör sitt bästa för att föra fotfolket bakom ljuset.

Jag talar förstås om Scientologerna.

Flera dagar i veckan finner jag efter arbetsadegens slut deras flygblad, med mer eller mindre verklighetsfrånvarande budskap, i cykelkorgen.

Personligen vänder jag mig dels mot att de sprider en betydande mängd papper som ingen vill ha dels i cykelkorgar och dels på marken. Deras "Gud" tror uppenbarligen inte på miljöhotet och att hålla staden ren.

Om vi sedan fokuserar på budskapet så är de tydliga med att vi endast använder 10% av vår inre potential. Detta är dock inte helt osannolikt då det kan ses som en delförklaring till att Scientologerna existerar.

Vidare förbluffas jag av att de för att locka besökare till sin "kyrka" erbjuder besöksdagar med, håll i er nu, GRATIS INTRÄDE!!!

Här talar vi om julahedrande givmildhet. En lite haltande sätt att få bort fokus från att hela deras affärsidé är att ta från de fattiga och ge till sig själva.

Första är alltid gratis.

Samma meddelande på Scientologernas språk
01001000011001010110101000100000011101100110100100100000011
01000011001010111010001100101011100100010000001010011011000
11011010010110010101101110011101000110111101101100011011110
11001110110010101110010011011100110000100100000011011110110
00110110100000100000011101100110100100100000011000010110010
10111001000100000011011110110111001100100011100110110101101
10000101101110001000000110111101100011011010000010000001100
11101101001011100100110100101100111011010000110010101110100
01100101011011100010000001110000011001010111001001110011011
01111011011100110100101100110011010010110010101110010011000
01011001000010111000100000010001010111001001100010011010100
11101010110010000100000011001000110100101101110001000000111
00110110101001100001011001010110110000100000011011110110001
10110100000100000011101100110100100100000011101000110000101
11001000100000011001000110100101101110011000010010000001110
00001100101011011100110011101100001011100100010111000100000
01000010011011000110100101110000001000000110001001101100011
01001011100000010000001100111011000010110110101100101001000
000110111101110110011001010111001000101110

Går du hit ofta?

I matbutiken noterar jag ett oglamouröst torn av diverse osorterade chokladkartonger:



Mitt i det oglamourösa tittar en kunglig blick fram:



En blick som nog snarare är en kunglig sängkammarblick.

Om jag inte visste bättre så skulle jag tro att damen på förpackningen var ute efter mer än choklad för att "stilla sin hunger". Fast nu vet jag ju såklart bättre.

Plötsligt händer det. Typ varje gång.

Jag och Jenny är åldersmässigt vuxna. Vi har båda relativt normala arbeten. Vi betalar skatt. Vi kan äta middag med bekanta och tala om viktiga världshändelser. Vi köper fler julklappar än vad vi får. Vi tänker på vad vi äter, ibland. Vi kan uppskatta en lugn semester på en kulturell ö i Ungerns inland.

Vad vi däremot inte kan är att stå emot minsta lilla fynderbjudande på ICA. Vi skulle ju bara köpa mjölk:

It´s a mans world

Tidningen Resumé - Branschens forum för organiserat hat, avundsjuka och skvaller satsar nu hårt på att en gång för alla avsluta jämställdhetsdebatten och allt dravel om kvinnans värde och rättigheter:



Hon må finnas som ögongodis och vara sökbar, men hon räknas inte. Speciellt inte när det gäller så pass allvarliga saker som galor och förvärvsarbete.

Easy as 1-2-3.

En välkalibrerad livsstil

När jag idag fick min nya lilla leksak till kontoret, en skärmkalibrator, var det inte riktigt huvudprodukten som fick mitt fokus.

Som någon sorts form av mervärde fick jag en gratis MilkyWay-chokladbit:



Om detta är den nya tidens mervärde så hoppar jag direkt på tåget. Finns det något bättre ä att blanda teknik med godis?

Det börjar även bli lite obehagligt om man kommer ihåg det faktum att jag av vissa kallas just MilkyWay...

En liten detalj jag noterade på baksidan av förpackningen var den obligatoriska före/efter-bilden:



Är det bara jag, eller brukar inte resultatet bli tvärtom?

Vi byter spår
Eftersom ni läsare inte är intresserade av materiella ting och annat världsligt ämnar jag nu istället bjuda er på en inblick i min verkligt verkliga verklighet.

Detta genom att helt enkelt analysera det som säger mest om en person - arbetsplatsen:



Uppmärksamma läsare noterar att jag plockat ut några nyckelobjekt i bilden.

Först å främst kan vi notera att jag dricker Coca Cola Zero. Detta är inget jag är stolt över, och heller inte en vardaglig lyx. Reklamen för nämnd dryck borde i en perfekt värld göra drycken osäljbar. Som vi alla vet lever vi inte i en perfekt värld och även jag har mina brister.

Under drycken ser vi sedan en helt vanlig utskrift. Eller? Det är bättre än så, det är en svartvit utskrift! Vem hade trott att jag skulle sjunka så lågt att jag började skriva ut i svartvitt? Jag gör det för miljön, jag gör det för barnen och det känns faktiskt otroligt bra.

Om vi låter blicken vandra åt höger så noterar vi även en kalender för 2010. Här kan man dra ett par slutsatser. Dels att jag planerar långsiktigt och tar ansvar, men också att jag lite nonchalant förutsätter att jag får behålla mitt jobb ända tills januari.

Bredvid kalendern ser vi sedan en presskanna. Alla som vet någonting om kaffe är på det klara med att presskaffe mest är ett pretentiöst sätt att brygga kaffe för sådana som i något livsstilsmagasin läst en lite för entusiastisk text av någon inkonsultad "kaffekännare" som genom en spökskrivare berättar om kaffets olika njutningsnivåer och vikten av att verkligen veta på vilken höjd bönan växt innan den noga utvalts av ett mikrorosteri som sedan rostat varje kaffeböna separat.

Låt oss nu knyta ihop säcken och låta ögonen fastna på dataskärmen. Vad är det egentligen för pdf som ligger där och bara är? Det är mitt certifikat från eBay som intygar 100 positiva omdömen med 100% omdöme. Fresh from the internet ("webben").

jag tror vi tar lunch på det.

Hösten då tigrar blev kaniner och ankor blev gamar

Om det är något i världen jag är totalt less och ointresserad av så är det vad Anna Anka, Paul Anka, Tiger Woods och svensktjejen Woods har för sig.

Det spelar ingen roll hur mycket kvällstidningarna prioriterar bort svältkatastrofer, krig och samhällsnyheter för att kunna pressa in ännu ett fyrfärgsuppslag med kärleks-sms från Tiger Woods eller träningstips och molekylärforskningsanalyser från Anna Anka.

Hur som helst så är det så gott som omöjligt att inte drabbas, hur mycket man än försöker filtrera sitt seende. Ett exempel är detta från dagens Expressen:



Borde det inte stå typ: "Anka roffar åt sig av Paul Ankas förmögenhet, men kan få nöja sig med några miljoner mindre än hon försöker gama åt sig"

Tack å lov har hon ju i alla fall kvar sitt vackra yttre...

Stalltips
Ta pengarna, ligg sjukt lågt och håll dig borta från pressen. Se det som en julklapp till oss som drabbas av dit Linda Rosing-komplex och låt oss få en harmonisk jul med bara katastrofer, misär, miljödebatt m.m. i nyhesflödet.

Beauty is in the eye of the behållare

Ikväll var jag på galej hos min före detta kollega Elle. När jag under kvällen pudrade min näsa föll min blick på följande:



Ett smink med namnet Osis. Är det verkligen ett lockande namn för en kvinna som vill göra sig ofelbart vacker inför aftonen?

Jag vill inte vara sån, men är inte det namnet... så att säga... obra?

Ps. Badrumsskåpet var öppet när jag kom in. Det skulle inte falla mig in att rota bland privata människors innersta skrymslen.

Favorit i repris

Det må vara skåpmat, men det är god skåpmat:

Julhandelns framsidor

Många våndas över julens alla måsten och den stress vi lägger på oss själva. Den mest framträdande stressfaktorn är med stor sannolikhet julklappshysterin.

Nu är det dock så att det finns en lösning på det problemet. Lösningen heter internet.

Personligen kan jag bara idag tacka USPS, DHL och 2 x Royal Mail för att jag sluppit springa runt i Malmö för att betala 5 gånger mer för samma vara i en svettande trängsel där jag ändå fått nöja mig med andravalet då jag inte hittat det jag sökte i utbudet.

Mitt husmorstips såhär i juletid är att göra er julhandel på nätet och på så sätt spara tid, pengar och tålamod samtidigt som utbudet mångdubblas. Butikspersonalen på stan ger ju ändå inget mervärde då man i de flesta fallen redan googlat sig större produktkunskap än vad de har då man kommer dit för att ställa frågor.

Ett av paketen som kom idag hade avsändaren Mittimyllan.se:



Förutom att ha en logotype och payoff signerad Kure Kure Martin så är det en storartad butik med många bra julklappstips. Köp dig snäll och snygg.

Dagens ordväxling

Kure Kure Martin (Kure) samtalar med sin kollega (K), nyss hemkommen från Egypten.

K: Har du varit i Luxor?

Kure: Nej, bara i Kairo

K: Åk dit, det är fantastiska byggnadsverk. Tänk vad de kunde skapa med den teknik de hade för 3000 år sedan!

Kure: En befogad tanke. Idag har vi all teknik man kan tänka sig, och bygger Entré...

Nyhetschock

Från dagens upplaga av Aftonbladet:



Nu vill jag inte vara sån, men är inte det själva grejen med krig? Att man skjuter på varandra.

Vad kommer härnäst? En Ingela "Pling" Forsman-låt i Melodifestivalen?

Som balsam för öronen

När jag idag surfade runt för att se om det var några bra konserter på gång måste jag erkänna att jag inte hade några större förhoppningar. Döm av min förvåning när jag på KB:s hemsida kan läsa att denna man kommer till byn:



King Monkey!

Tänka sig att självaste Ian Brown skulle hitta till lilla Malmö. Jag förväntar mig full uppslutning 29 januari, alla måste komma.

Rammstein på Malmö Arena hade också varit något, men där var jag för sent ute.

Stoppa pressarna!

Helt sjukt att detta till slut blivit verklighet. Nu kan man köpa Kure Kure Knapp i Kure Kure Klädbutik:



Jag vet vad ni tänker: "Enough is enough, detta är ju på gränsen av vad samhället klarar av".

Icke!

För att verkligen chockera julhandeln finns knappen i två olika storlekar (2!!!).

Jag kan meddela att alla i min släkt enbart köpt Kure Kure Knapp i julklapp. Till ALLA!

Jag tror att knappen talar för sig själv och nöjer mig med att hänvisa till butikslänken i vänsterkanten.

Ps. En tomte utan Kure Kure Tomteluva är en tomte som inte har rent mjöl i påsen.