En bortförklaring som kräver en bortförklaring

I Aftonbladet kan man läsa om Keith Cederholm som är far till en samling kriminella söner. Läs gärna om dessa vanartiga barn HÄR.

Det roliga i denna artikel är Keith Cederholms totala självinsikt när han säger:

"Ingen kan lasta mig för att mina barn och andra släktingar blivit kriminella. Det är inte jag som fostrat dem, jag har ju mest suttit i fängelse"

Givetvis är det inte ditt fel att dina barn farit illa. Hans oskuld stärks än en gång när han sedan säger:

"Nu håller jag inte på med brott längre. Det är tre år sedan jag muckade senast, så länge har jag nog aldrig varit ute tidigare."

Hur skulle han kunnat påverka sina barn negativt när han nästan inte alls varit utanför fängelset? Alla vet ju att barn bara påverkas av sina föräldrar när de träffas och aldrig då de är frånvarande.

Årets pappa? Om det finns någon rättvisa så...