Just det, jag talar om Brunch.
Idag tog vi våra ärenden till Restaurang Översten som ligger belägen i Kronprinsen här i Malmö. Det skulle vi inte ha gjort.
De onda aningarna kom direkt vid gången till hissen (restaurangen ligger på 26:e våningen). Vi kunde inte riktigt placera känslan vi fick men kom till slut fram till att vi kände oss som medpassagerare på en tysklandsfärja på väg till forna DDR någon gång runt 1993.
På hissdörren fann vi sedan denna lapp:
"Alla gäster som inte ska äta eller dricka är också hjärtligt välkomna upp att titta på utsikten! 10 kr per person, betalas i baren!"Frågor på det? Jag orkar inte ens börja.
Nåväl, vi tog hissen upp. Väl inne i restaurangen blir vi styvmoderligt behandlade av personen som "välkomnar oss". Vi får veta ett och annat om hur vi skall bete oss och att vi inte skall ta oss friheter som att ta ett glas vatten eller liknande förrän de kommit och tagit dryckesbeställning.
Själva brunchen kostar 169:-, vilket får anses vara av den högre nivån i Malmö. Med detta i minnet känns det lite tveksamt att man måste betala för all dryck förutom automatkaffe, te och isvatten. Att de med den prisnivån inte ens bemödar sig bjuda på riktigt kaffe kan inte vara annat än skandal.
En annan skandal är att de tar upp dryckesbeställningen utan att nämna att drycker kostar extra. Då man betalar 169:- för brunch får man ändå förutsätta att man får ett glas juice till måltiden kan man tycka. Det tycker inte Översten. Översten tycker att man skall betala 20–30:- för juice och exotiska kaffevarianter. Per glas. Fullt med is. Färskpressat? Skulle inte tro det.
Det är som en i sällskapet anspråkslöst kommenterade det hela: Hade denna anrättning legat på första våningen hade det varit ett annat klientel.
Uppenbarligen ursäktar utsikten att man inte bytt de bleknade tysklandsfärjegardinerna på 20 år eller i allmänhet försökt upprätthålla någon form av standard. Såväl på inredning som bemötande.
Kanske ser man en trivselfaktor i att hålla möblemanget i samma skick som gästerna, denna hord av seniorer med club blazer och kvalitetspermanent.
SammanfattningVi satt där och väntade på att någon skulle hoppa fram och skrika
"Ni är med i dolda kameran, gick ni på det?". Det gjorde det inte.
Restaurangen har en enda styrka, utsikten. Med detta i åtanke kan man tycka att det nästan är hånfullt att inte ens putsa sina fönster. Fast det är klart, man vill väl ge en enhetlig känsla av besöket.
