Bloggen har flyttat!

Helt sjukt kan man tycka, men så är det.

Gå in på den nya adressen och uppdatera ditt bokmärke/RSS-flöde.

Nya bloggen: http://martin.widen.nu/kurekureblogg/

I Sverige gillar man också Anka

... eller i alla fall att skriva om Anka. Vår Anka är dock inte lika känd för sin produktivitet, utan snarare för sin destruktivitet:



Tack Kvällsposten för att ni inte faller i den klassiska fällan att rapportera om populistiskt skit som nyheter, information, världshändelser, sociala frågor, politik eller liknande.

Ett cyniskt alter ego kommenterade när han såg löpsedeln att det var lite lustigt att även tidningar man betalar för har reklam i de redaktionella texterna, och till och med på löpsedeln. Sedan undrade han vad TV3 betalat för reklamplatsen. Konstig typ det där alter egot, alla vet ju att Anna Ankas öde ligger i nationens intresse.

Ingen föds ond

I Budapest gillar man Anka

Man minns honom från spår som Diana, Puppy Love, Lady Boy och My Way. Man blir varm i kroppen av att minnas hans storartade uppträdanden. Staden är full av affischer som förkunnar hans ankomst:



Inte lika mycket snack om Anna Anka.

Temadagar

Då jag varit på semester i Budapest och väl där sugit åt mig av kulturen likt August Strindberg (läs: en svamp) kommer bloggen att de närmaste dagarna domineras av upplevelser, kulturella kännetecken, tidstypiska dokument och annat som ni inte visste att ni ville veta om staden.

För att göra resan mer pedagogisk och enklare att följa kommer varje blogginlägg om just Budapest märkas med detta inläggshufvud:

"Skandal, kvällspressen"

Efter en semesterresa kommer man hem och möts av detta:



Nyhetsrapporteringen domineras av en fullständig ickenyhet som säger en hel del om samhällets sjukdomstillstånd.

Jag orkar inte ens dyka ner på djupet i detta utan konstaterar istället att bara för att någon sagt fel betyder inte det att ett misstag eller en dålig blir ogjord, insatsen är lika värdelös i alla fall.

Om Gry hade råkat säga "Jag dör av pinsamhet" hade hon då var tvungen att dö på riktigt eftersom lagt kort ligger? Eller hade Aftonbladets läsare fått rösta om hon skulle dö eller både få dö och leva?

När sedan en av två tvillingar som på något sätt var inblandade i det hela säger: "Det är omänskligt och inte värdigt" undrar man om han pratar om missen i tillkännagivandet av vinnaren eller programidén och nyhetsbevakningen.

En insikt *live* från resan

Det bästa med att resa är att utforska nya kulturer och äta spännande lokal mat.

Boo-da-pesht

Jag ber om ursäkt för bloggens tillfälliga död, vilket beror på att jag för tillfället är på resande fot. Jag har helt enkelt tagit med mig Jenny till Budapest.

Behöver ni vara oroliga? Nej.

För att måla upp en bild av vår vistelse såhär långt kan jag ge er lite nyckelinformation:
• Toalettpappret på hotellet är parfymerat
• Jenny har slagit en lokalbo i huvudet med en snackspåse
• Vi har åkt turistbuss
• Vi har ingen som helst uppfattning om pengars egentliga värde

Grüß Gott

And there was mer från the galapremiär

Ännu ett blogginlägg från festligheterna kring premären av konstutställningen And there was light. Även denna gång fritt från information eller kunskap om själva konsten.

Visst fanns det diverse namnkunniga gäster som t.ex. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, Håkan Mild, nästan Anders Borg m.fl., men det var ingen av dem som ägde rummet.

Den som ägde rummet var Leif Pagrotsky som lite skönt gled omkring och var mild.

En annan mild deltagare var Långa Damen, försedd med ståtliga styltor:



När man sedan sammanförde dessa två element utspelade sig följande scen (obs! Helt autentiskt):

Leif Pagrotsky glider fram till Långa Damen, stannar upp, tittar på henne och utbrister sedan:

"Men... vi är ju nästan lika långa!"

Priceless.

Smolket i den festliga bägaren vara att allt hände så snabbt att jag inte hann få fram kameran. Vad jag dock kan bjuda er på är en illustration över längdförhållandet:

And there was galapremiär

I blogginlägget nedan har ni kunnat läsa om utställningen And there was light som jag arbetat med och som invigdes nu i helgen.

Då jag av de signaler jag fått genom åren dragit slutsatsen att mina läsare är kulturlösa, ytliga och mest intresserade av världsliga ting väljer jag att fokusera på allt utom konsten i min rapport från helgens festligheter.


Till att börja med kan jag meddela att nivån sattes lika snabbt som högt:

Vi bjöds på "vattenbuffé" med inte bara en kran med kranvatten utan även en andra kran med bubbelvatten! Bara på en galapremiär.

Det sjuka började när vi noterade att det strök omkring en misstänkt Finansminister som fotograferad diverse tveksamma objekt:



Efter att ha googlat upp en bild för jämförelse kunde vi konstatera att likheten var slående:



Vad som också var slående var graden av creepyness (ett nytt ord som jag precis kommit på, språkpoliser göre sig icke besvär) när jag såg originalbilden på nästan Anders Borg:



Då jag alltid prioriterar folket framför min personliga komfort och njutning var jag ständigt uppkopplad mot bl.a. Twitter för att kunna rapportera de senaste ögonblicksskildringarna. Jenny (alias Hibiskusflickan) var även hon fast besluten om att delge sina Twitter followers de senaste smaskiga nyheterna:



När vi inte satt uppkopplade mot the great internet höll vi hov på dansgolvet (med "vi" menar jag alla andra):







Här kan vi se bloggkändisar som t.ex. Modelle och Dagens Jenny. Vad var det då som var så dansant att folket blev som galna? Det var bandet Full House som spred sina musikaliska tentakler över lokalen. Gör som vi, bandboka dig snygg!

And there was konstutställning

Den senaste tiden, eller snarare de senaste åren, har jag varit inblandad i skapandet av en konstutställning. Det handlar om en utställning med Renässansens mästare – Leonardo da Vinci, Michelangelo, Rafael samt lite löst folk med tillgång till färg, papper och stenblock.

Det har varit mycket arbete, slit, yada yada yada.

I helgen var det i alla fall premiär i Eriksbergshallen i Göteborg. Jag tog med mig Jenny upp på förhandsvisning och premiär, vilket ni kommer att kunna se och läsa om i kommande blogginlägg, för att frottéra mig med kultureliten.

Då jag har bättre saker för mig än att skriva om sådant som andra redan skrivit om hänvisar jag till diverse suspekt press för mer info:

TV
SVT
SVT
SVT
TV4
TV4
Peter Silverman pratar La Bella Principessa i Skavlan

Dagspress
GP
GP
GT/Expressen
Sydsvenskan
Östran
Epochtimes

Gratis är inte bara gott...

... utan även en källa till frustration.



När jag idag surfade runt efter rabatt- och ransoneringskuponger hamnade jag på DENNA sida.

Jag blev givetvis överlycklig och kunde knappt hålla mig, jag ville åka till Hemköp och lösa in kupongen direkt! Vad som däremot inte gick direkt var inlösningen av kupongen.

Det var en relativt lugn kväll på Hemköp, men köerna ringlade ändå långa. Lite skumt. Efter att ha noterat hur folk viftat med såväl iPhones som Ericsson Hotlines förstod jag att det inte bara var jag som berikats med den elektroniska rabattkupongen.

Om det var tanken som räknades hade Garant varit vida uppskattade, men nu visade det sig att kassapersonalen inte kunde registrera rabatten utan det lyckades ungefär var tionde gång.

Detta ledde till att varje kund spenderade ungefär 5 minuter var i kassan i väntan på att den elektroniska rabattkupongen skulle fungera (alltså en kod som man fått i ett sms och som kassörskan skall slå in).

Det blev inte riktigt den good will Garant hade förväntat sig. Det bör dock påpekas att kassapersonalen på Hemköp vid Triangeln här i Malmö skötte sig exemplariskt och gjorde upplevelsen helt ok.

Ps. Min kupong var den enda som fungerade direkt så det kan även handla om någon sorts form av befogad prioriteringsordning av kunder.

Valborg hela veckan

Artikel från Sydsvenskans nätupplaga:



Man kan inte annat än bli imponerad av någon som av misstag råkar tända eld på sig själv. På en toalett. På McDonalds.

It´s funny because it´s true

En bortförklaring som kräver en bortförklaring

I Aftonbladet kan man läsa om Keith Cederholm som är far till en samling kriminella söner. Läs gärna om dessa vanartiga barn HÄR.

Det roliga i denna artikel är Keith Cederholms totala självinsikt när han säger:

"Ingen kan lasta mig för att mina barn och andra släktingar blivit kriminella. Det är inte jag som fostrat dem, jag har ju mest suttit i fängelse"

Givetvis är det inte ditt fel att dina barn farit illa. Hans oskuld stärks än en gång när han sedan säger:

"Nu håller jag inte på med brott längre. Det är tre år sedan jag muckade senast, så länge har jag nog aldrig varit ute tidigare."

Hur skulle han kunnat påverka sina barn negativt när han nästan inte alls varit utanför fängelset? Alla vet ju att barn bara påverkas av sina föräldrar när de träffas och aldrig då de är frånvarande.

Årets pappa? Om det finns någon rättvisa så...

Att ta från de fattiga och ge till de rika

Att kommuner ger bröllopspresenter till Kronprinsessan är lite som att hemlösa gratulerar lottovinnare med en liten slant.

Let´s stop dancing

Artiklar från våra ledande kvällstidningar:


Summering
Folket rasar över att fel person åker ut i Let´s Dance och att folk skall sluta rösta på "fel" deltagare.

Kommentar
De som folket rasar över är just folket. Rätta mig om jag har fel men är det inte så att deltagarna åker ut när folket inte röstar på dem. Att då folket rasar över att folket röstat på fel deltagare känns aningen... hur skall jag säga... schizofrent.

Newsflash: Det är NI LÄSARE som röstar! Det är inte fel deltagare som åker ut, det är er det är fel på.

Dagens Buuu!

Internetanvändare "i svängen" känner till den kanske bästa bloggen just nu: Buuu-bloggen.

När jag idag samtalade med Buuu som driver bloggen berättade Buuu om hur ICA hade ett pris för minitomater i hyllan medan de sedan var dyrare när de registrerades i kassaapparaten.

Detta är givetvis katastrof och i 98% av fallen hade Buuu rasat och krävt ICAs huvud på ett fat. Denna gång tröt dock orken och Buuu slängde trött men kritiskt ur sig denna retoriska fråga:

"Jag skäms. Om inte ens Buuu säger ifrån, vem gör det då?"

Så sant, så sant...

Att värna om integritet

Artikel från Expressen:


Hmm... typiskt att de pixlat ansiktet. Jag ser ingen annan lösning än att ta mina ärenden till Flashback för att försöka luska ut vem det kan vara som fulknarkat.

Dagens Jenny

Jag och Jenny var igår på IKEA för att köpa lågenergilampor och lådor. Givetvis kunde vi inte stå emot lite impulsshopping och slog till på en storartad blomma.

Väl hemma inser vi att blomman står kvar i kassan varpå vi givetvis blir både besvikna och rasande.

Idag ringer Jenny till IKEA och lägger fram problemet med den betalda, men glömda växten. IKEA låter då meddela att blomman är i gott förvar och finns att hämta i infodisken.

I detta läge hade de flesta varit nöjda och glada över att blomman inte gått förlorad då vi faktiskt glömde den efter betalning. Jenny är inte som de flesta. Jenny frågar då lite lätt kritiskt:

"... men sköter infodisken om min blomma?"

Nu återstår att se hur IKEA skött blomman och hur Jenny reagerar om det eventuellt visar sig finnas ett visset blad eller liknande.

the Last SubWay

Idag var sista dagen Näst nyaste killen på jobbet och Nya killen på jobbet var på kontoret i Malmö.

Idag var dagen då de satte sig i världens minsta bil för att ta sina ärenden till Göteborg, ni vet staden som är omöjlig att framställa som karaktäristisk på bild.

Som vapendragare i min kamp för ständigt lunchande på SubWay kom Näst nyaste killen med en liten överraskning idag:



Det började tisslas och tasslas på jobbet och alla undrade vad som var i görningen.

Efter att högtidligt blivit hänvisade till kreativa rummet kunde vi beskåda "the unboxing of the giant Sub":



Inuti kartongen väntade en mäktig skapelse:



En Sub så enorm att det krävdes två personer för att flytta den:



Vi talar om en meter Giant Sub med 2/3 BMT och 1/3 tonfisk till vegetarianerna. Vegetarianer? I sällskap med en BMT (även känd som "tre sorters kött") är tonfisk en grönsak!

Nu kanske ni tror att jag var fullt ut delaktig i spektaklet. Jag kan berätta att så inte var fallet. Då hela kontoret stannade upp var jag tvungen att arbeta för att hålla den snöboll vi lite slarvigt kallar vinst i rullning.

Detta resulterade i att medan resten av kontoret skrattade, skålade, skojade och hade den bästa lunchen i sina liv såg min lunch ut på detta vis:



Rester i min ensamhet.

Lunchen smakade dock mycket bättre med vetskapen om att Suben jag åt en gång varit en Giant Sub. En myt. En upplevelse. En livsstil!

Blue Monday

Min före detta kollega Elle gjorde idag ett gästframträdande som kreatörskonsult på jobbet.

Great minds think alike:



... eller så har vi bara the Shining.

Oavsett vilket så är det ett smakfullt sammanträffande att vi båda gjorde entré på arbetsplatsen med blå byxor och svarta skor!